tisdag, 21 oktober, 2014
M_Polback
Barnen sjunger för full hals om vår Gud som älskar oss!
Maria Polback

Om EFS » Historia, idé och mål

Historia, idé och mål

1852 träffades tre uppsalastudenter som kände nöd för det andliga läget i Sverige och ville bidra till att Svenska kyrkans medlemmar (då i princip alla svenskar) fick höra ett frigörande budskap om Jesus Kristus. Det var på den tiden förbjudet att samlas utan prästens medverkan. Studenterna samtalade om hur man bäst skulle sprida kunskap om evangeliet till så många som möjligt. De kom fram till att ett bra sätt var att ge ut små skrifter. Kolportörer som vandrade över landet spred skrifterna och små traktater. Men det var inte tillräckligt. Därför ville studenterna bilda en ny rörelse som kunde samla människor som brann för människors andliga väl. Det ledde till att EFS bildades 1856.

Missionsorganisation

Detta ord visar både vad EFS är och vad det inte är. EFS är en kristen organisation med en mission, det vill säga ett uppdrag. För att utföra detta uppdrag har människor gått samman i lokala missionsföreningar. Vissa föreningar fungerar som gudstjänstfirande församlingar: Ordet förkunnas, dop och nattvard firas. Men en sådan “EFS-församling” har sin kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan. EFS självt är inte någon kyrka eller samfund.

“Främja Kristi rikes tillväxt”

Med dessa ord från EFS stadgars första paragraf uttrycks det överordnade målet för all verksamhet i EFS. Vi använder också formuleringar som att ”vilja göra Jesus Kristus känd, trodd, älskad och efterföljd eller ännu enklare att ”hjälpa människor att leva nära Jesus i sin vardag”. Det är detta som EFS har organiserats för att genomföra. Det kan vara värt att lägga märke till ordet “främja”. Ordet står för att “hjälpa fram” eller “understödja”. Det viktiga är Kristi rike, eller Guds rike. Huvudpersonen och huvudaktören är Kristus själv. Och det är en viktig poäng. Hans rike, hans ”inflytande”, är något mycket större än organisationen EFS och även större än alla kyrkor och samfund. EFS är viktigt så länge vi främjar tillväxten av vår uppdragsgivares rike. Vi tror också att Jesus själv ger oss viljan och förmågan att främja hans rike.
Sidans topp

Självständig … inom …

När väckelsen på 1800-talet började organiseras var en av knäckfrågorna vilken relation man skulle ha till den svenska statskyrkan. En av de tidiga organisationerna, Evangeliska alliansen, sprack till stor del på grund av denna fråga. Den baptistiska delen av väckelsen organiserade sig helt fristående, medan den lutherska delen valde att stanna kvar inom svenska kyrkan och blev missionsorganisationen EFS 1856. Orsaken var strategisk. Genom närheten till Svenska kyrkan skulle man lättare kunna verka för Kristi rikes tillväxt, eftersom människor hade mer förtroende för Svenska kyrkan än för så kallade “separatistiska” rörelser. Men EFS värnade ändå sin självständighet och sin lokala variationsrikedom. Idag söker EFS de samarbetspartners som bäst främjar EFS huvudsyfte på varje enskild ort. I första hand är det förstås Svenska kyrkans församlingar. Genom sitt väckelsearv kan EFS ibland ha en roll i det ekumeniska samarbetet mellan olika kristna samfund.
Sidans topp

… efter lokala förhållanden.

Efter EFS bildande utvecklades den lokala relationen till Svenska kyrkan olika. På många håll hade missionsföreningarna börjat fungera som självständiga församlingar. Utöver förkunnelse hade man också sakramentsförvaltning (dop och nattvard). Detta gav upphov till ett stadgeändringsförslag i början av 1970-talet. I debatten stod valet mellan att frigöra EFS från Svenska kyrkan och därmed bli en frikyrka, eller att utesluta föreningar som hade egen sakramentsförvaltning. EFS valde en medelväg, och gjorde tillägget ”efter lokala förhållanden” i sina stadgar. På så sätt ville man hantera olikheterna i EFS. Trots detta bestod oklarheten kring EFS-föreningarnas och pastorernas roll. Detta ledde till ett arbete med relationen mellan EFS och Svenska kyrkan blev nödvändigt. 1989 skrevs ett samarbetsavtal. Det innebär bland annat att EFS-pastorerna numera vigs som präster i Svenska kyrkan. Arbetet med att förverkliga intentionerna i avtalet pågår kontinuerligt.
Sidans topp

EFS vill särskilt betona

Vad är det EFS vill se hända? Vad vill vi betona? Fem saker återkommer när vi formulerar detta. Vi har inget monopol på dessa, utan delar dem med många andra, både i Svenska kyrkan och i andra kristna samfund. Men de fem betoningarna ger tillsammans EFS en viss ”smak” eller karaktär.

  • Personlig tro på Jesus Kristus: I detta ligger en betoning på omvändelse, det vill säga att medvetet säga ja till det Jesus gjort för oss genom vända sig bort från det som är fel i ens liv, ta emot förlåtelse för sin synd och bestämma sig för att följa Guds vilja. Tron på Jesus och hans försoning mellan Gud och människan är livsviktig och nödvändig för alla människor, och är livsnerven i det EFS vill och är.
  • Fördjupning i bibel, bön och samtal: reflektion, bön och att dela erfarenheter som kristen med andra gör att tron fördjupas.
  • Mission både lokalt och globalt: Mission är benämningen på den kristna kyrkans uppgift. Vi kan göra insatser både där vi bor och lever och i andra länder. Det är naturligt att leva ut sin tro i vardagen, i samhället och i världen.
  • Alla kristna har del i kyrkans uppdrag: Inte bara anställda, eller sådana med särskilt märkbara gåvor, utan var och en som tror på Kristus har rätt och ansvar att delta i missionsarbetet, med både ord och handlingar. Med kyrkan menas här den kristna kyrkan i allmänhet, inte bara Svenska kyrkan.
  • Organisation och mötesplaster för detta: Det vill säga sådant som EFS föreningsstruktur, distrikt- och rikskanslier, de olika sammanhang, de arrangemang och de lokaler där människor kan få möta evangeliet om Jesus. Det kan till exempel handla om läger, konferenser, gudstjänster, samtalsgrupper, barn- och ungdomsgrupper, hembesöksgrupper eller körer. Det kan ske vid köksbord, skrivbord, skolbänkar, cafébord eller altarbord – och så vidare!

Sidans topp

Föreningar och enskilda

Som tidigare nämnts så är EFS inte en kyrka, utan en missionsorganisation med sin kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan. Därför är EFS uppbyggt av missionsföreningar. EFS bildades i en tid där många så kallade folkrörelser blev till, till exempel nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. En förening kännetecknas av att ett antal människor enas om en uppgift och tar gemensamt ansvar för att den uppgiften genomförs. Fördelen med en förening i jämförelse med en församling är att det går att välja vad man vill satsa på. Det gäller även där man fungerar som en gudstjänstfirande gemenskap.

En kyrkoförsamling har ett ansvar att täcka helheten; gudstjänster, dop, nattvard, vigslar, begravningar, diakoni, förkunnelse, undervisning, evangelisation och så vidare. En förening kan välja att lägga tyngdpunkten på en sak, till exempel förkunnelsen eller ungdomsarbete, något som EFS har lyft fram under hela sin historia. När EFS bildades var det inte för att starta missionsföreningar. Missionsföreningarna fanns redan innan. Men många föreningar anslöt sig till EFS för att samordna alla resurser och arbeta tillsammans. Men den egentliga grunden för EFS är dess enskilda medlemmar. Utan dem – inga missionsföreningar och inget EFS.
Sidans topp

Personliga insatser och gåvor

EFS är en liten organisation med en stor verksamhet. Med tanke på EFS storlek är det anmärkningsvärt att rörelsen driver åtta folkhögskolor och en teologisk högskola och bedriver missionsarbete i ett antal länder. Även verksamheten lokalt i Sverige har en imponerande omfattning. Detta är möjligt enbart genom att så många av EFS medlemmar offrar av sin tid utan att få ekonomisk ersättning och dessutom skänker av sina pengar till EFS arbete. Utan detta hade EFS aldrig kunnat bryta ny mark och satsa framåt. Och den dag den grunden inte längre finns kommer EFS att upplösas. Eftersom vi tror att vi fortsatt har en stor uppgift så välkomnar vi dem som vill bilda nya EFS-föreningar eller EFS-grupper eller enbart vara med som enskild stödmedlem. Se Medlem i EFS.
Sidans topp

Några viktiga årtal

1856

EFS bildas. Utgivningen av tidningen Budbäraren börjar.

1861

Beslut om utlandsmission. 1865 sändes de tre första missionärerna till Ostafrika. Den internationella missionen blev vartefter en mycket omfattande del av EFS arbete. Arbete i Eritrea, Etiopien, Indien, Tanzania, Somalia, Sudan, Malawi kan särskilt nämnas.

1902

De ungas förbund bildas vilket ger ny kraft åt EFS-rörelsen.

1910

Svenska Bibelinstitutet startas av EFS i Östertälje. Skolan (numera Hagabergs folkhögskola) har kommit att betyda oerhört mycket för bibelkunskapen i EFS och blev också en god förberedelse för vidare studier på Johannelund.

1920

EFS startar arbetet med folkhögskolor då Umeå Handelsskola köps in och får namnet “EFS praktiska läroverk”. Idag finns det åtta folkhögskolor med koppling till EFS.

1928

Missions-Tidning och Budbäraren slås ihop och blir Missions-Tidning Budbäraren. Sedan 1982 heter den EFS Missionstidning Budbäraren.

1938

Den italienske diktatorn Mussolini hade 1936 utvisat alla missionärer ur Somalia, Etiopien och Eritrea. En del av EFS missionärer sänds detta år istället till Tanganyika, nuvarande Tanzania.

1966

EFS utlandsarbete gick in i ett förändringsskede där de inhemska systerkyrkorna successivt tog ett större eget ansvar. Den första samarbetskyrkan mellan EFS och Svenska kyrkan byggs i Sätra, strax söder om Stockholm. Samarbetskyrkoformen innebär att en missionsförening tar ansvar för verksamheten i en statsdelskyrka i den lokala kyrkoförsamlingen.

1970

Johannelunds Teologiska Institut flyttar från Stockholm till Uppsala. Under sjuttiotalet öppnades nya och nygamla missionsfält i Sudan och Kenya, som en följd av en ökad flyktingström från Etiopien. 1980 inleds arbete i Somalia. EFS började också samarbete med Wycliffe (bibelöversättare).

1989 och 1990

EFS och Svenska kyrkan skriver under en överenskommelse där det bland annat står: “Svenska kyrkan och EFS förnyar ömsesidigt sin gemenskap i en och samma kyrka med full andlig enhet och solidaritet. Svenska kyrkan erkänner fullt ut det arbete som EFS bedriver som en del av kyrkans arbete. EFS å sin sida bekräftar sin samhörighet med Svenska kyrkan.” Detta avtal får bland annat till följd att EFS pastorer vigs till präster i Svenska kyrkan, dock med förbehållet att de arbetar inom EFS.

2001

Gratismagasinet om EFS mission, efs.nu, börjar ges ut. Tidningen skickas till alla givare.

2005

Salt – barn och unga i EFS bildas och har snart över 6 000 medlemmar.
Samma år beslutar EFS styrelsen att göra en långsiktig satsning på nyplantering av EFS-gemenskaper. Sedan dess har ca 40 initiativ tagits i den riktningen.

2009

Överenskommelsen med Svenska kyrkan förnyas.

2010

EFS tar på nytt hand om det internationella missionsarbetet genom en egen internationell avdelning, efter att Svenska kyrkan under ett antal år administrerat det.

2012

Tidningarna Budbäraren och efs.nu slås ihop i samband med julinumret. Därmed blir tidningen en medlemstidning som utöver prenumeranter även skickas ut gratis till alla medlemmar. Vissa nummer skickas även till givare.

2014

I dag har EFS cirka 14 500 personer som direkta medlemmar i någon av de 335 föreningar och grupper som finns spridda över landet. I EFS verksamhet tar drygt 54 000 personer del.
Sidans topp