Detta är ekumenik för mig, en gemenskap född ur ett inre trosliv och formad av Anden. Samma vecka fick jag själv förmånen att leda ett bibelstudium i ELM-BV:s missionshus i Ängelholm. (För er som inte varit där är det värt att åka dit, enbart för att se altartavlan.) I samlingen fanns människor från Svenska kyrkan, från pingstförsamlingen, från ELM-BV och från EFS. Det som fört oss samman var temat,

"Att vara kyrka i en tid som denna". Inför den utmaningen blev behovet av ekumenik tydligt. Kyrkan är ju i grunden en Kristi kyrka, och det är den kyrkan i sin helhet som står inför utmaningen.

På väg hem från Ängelholm fick jag på flygplanet ett nummer av tidningen Veckans affärer i min hand. Jag bläddrade lite förstrött, tills jag dök på en artikel om Svenska kyrkan, skriven i samband med ärkebiskopsvalet. "Svenska kyrkan har röda siffror", stod det som rubrik. Därefter presenterades den utmaning som vår nye ärkebiskop står inför som ledare för Svenska kyrkan. Minskningen av kyrkotillhöriga visades, runt 80 000 per år de senaste åren. Det är ungefär ett helt EFS per kvartal.

Konfirmationsprocenten redovisades också, i dag konfirmeras cirka 35 procent av alla 14-15-åringar i Sverige. Ett faktum som stärker hypotesen att den ovanstående siffran på runt 80 000 kommer att öka drastiskt under en tioårsperiod.

Vi lever med andra ord i ett land som på nytt behöver höra evangeliet, så människor kan få komma till tro. Ett behov som inte bara är en utmaning för Svenska kyrkan i vårt land, utan för hela Kristi kyrka i Sverige.

Det är inför den utmaningen jag tycker mig kunna se att i de sammanhang som når människor av i dag med det livsförvandlande evangeliet om Jesus, så finns ofta, på olika sätt, en ekumenisk grundton.

Jag längtar efter att en onsdag få åka ner till Bjärka-Säby och delta i den koptiska, evangelikala, lutherska, katolska, pentekostala … nej, det blir för många ord. Jag säger det enkelt - den kristna gemenskap som finns där tron och Anden förenar.