Erik var en karismatisk lekman som efter en andlig upplevelse samlade en grupp troende omkring sig. Denna gemenskap skulle, enligt honom, följa enbart Bibeln. All annan litteratur var brännmärkt. I Sverige blev de till följd av detta förföljda. De utvandrade därför, eller snarare flydde, till USA för att där forma "den paradisiska gemenskapen".

Under cirka femton år, fram till början på 1860-talet, fanns en väl organiserad svensk koloni på platsen. När jag gick runt i byn, för något stort samhälle är det inte fråga om, såg jag att några av husen är byggda år 1856. Det år EFS bildades i Sverige. Kyrkan, som är byggd 1848 är helt intakt. Från utsidan ser den mer ut som en lada och på insidan som ett stilrent missionshus med en predikostol i centrum. Det är avskalat och enkelt, men arkitekturen vittnar om att här fanns en önskan att bibelordet skulle vara i centrum.

När jag stod där i kyrkan tänkte jag tillbaka på EFS begynnelse och jämför med erikjansarnas historia. Två olika rörelser som på skilda sätt ger uttryck för det andliga skeendet i Sverige under mitten av 1800-talet. Erikjansarna förföljdes och fick lov att utvandra. Den rörelse som formades i Stockholm runt metodistpastorn Georg Scott - rörelsen C O Rosenius tog aktiv del i och som blev upphov till EFS - förföljdes också.

Nidbilder trycktes upp och spreds på Stockholms gator om de möten Scott inbjöd till i Betlehemskyrkan, ibland var det faktiskt näst intill upplopp och lynchning. Ett faktum som ledde till att Betlehemskyrkan var stängd för gudstjänstverksamhet under en tioårsperiod. Trots motståndet arbetade dock Rosenius hela tiden aktiv för att den väckelserörelse han ledde skulle vara kvar i det svenska sammanhanget och i den svenska kyrkan.

För att kunna påverka behöver man både egen identitet och det ständiga ifrågasättandet. Flyr en rörelse från det sunda ifrågasättandet är risken stor att det går fel. Ett tusental erikjansare utvandrade till USA, till den egna icke ifrågasatta "paradisiska gemenskapen". En helt sluten grupp uppstod som på 1870-talet upplöstes efter en tolvårig rättegång till följd av ekonomiska oegentligheter inom ledarskapet.

Att bevara den egna identiteten är viktigt, men att låta sig ifrågasättas och granskas är lika nödvändigt för att bevaras levande. Jag är därför glad att EFS ända från Rosenius dagar betonat dubbelheten i att både vilja vara en rörelse inom Svenska kyrkan och en självständig organisation. En dubbelhet som är positiv för att rörelsens identitet ska bevaras sann och sunt underbyggd.

Anders Sjöberg
EFS missionsföreståndare