Det är en bön som spänner om hela livet. Det kan därför, så här mitt i höstmörkret – mitt i livet – vara på sin plats att stanna till inför vad vi verkligen ber om när vi ber vår Fader. Bönen som per definition är en böneskola i sig.

Bönen börjar med att bedjaren vänder sig till Gud, släpper sitt perspektiv och överlåter sig till Gud, genom en trefaldig önskan. "Låt ditt namn bli helgat, låt ditt rike komma, låt din vilja ske", Guds karaktär, uttryckt i hans namn och hans herravälde blir föremål för meditation. Låt oss nästa gång vi ber vår Fader reflektera över hur mycket vårt böneliv i övrigt formas efter dessa tre böner. Det är nämligen ett befriande perspektiv som betonas, ett perspektiv Jesus vill ska följa oss i all vår bönegemenskap med Gud.

De tre böner som sedan följer handlar om det mänskliga livet. Nuet, det förgångna, och framtiden poängteras: "Ge oss idag vårt bröd", "Förlåt oss våra skulder.", "och utsätt oss inte för prövning." Den första bönen är en anhållan om att Gud ska bevara oss i dag, i nuet. Den andra, att Gud ska förlåta och hela det som ligger bakom oss, och den tredje slutligen, en bön om beskydd in i framtiden.

Intressant är också att dessa tre böner är tydligt kopplade till den treenige Guden. I den första bönen är det Gud Fadern, uppehållaren av allt liv, som vi vänder oss till. I den andra är det sonen, försonaren och frälsaren, som är adressat. Han som dött och uppstått för att förlåtelse ska kunna ges och människan därmed få ett upprättat liv. Den tredje bönen riktar sig till Anden, hjälparen och vägledaren som ger kraft till ett kristet liv. Hela livet sätts med andra ord in i Guds sammanhang genom bönen Fader vår, så nog har vi skäl att lyssna in Jesu undervisning.

Med dessa ord vill jag även hälsa och tacka alla missionsvänner i Lövånger för det fina bibelsamtal om bön vi fick ha i förra veckan.

Anders Sjöberg
EFS missionsföreståndare