Det var biskopsvigning i Uppsala domkyrka i helgen.Sven Thidevall blev vigd till biskop i Växjö stift. Det blev en fin gudstjänst, där både allvar och glädje i uppdraget betonades. Jag tror att Sven fick uppleva hur han i sin tjänst får vila på församlingens förbön. En sak i denna gudstjänst var helt unik för mig i jämförelse med de biskopsvigningar jag varit med om tidigare – evangelieläsningen. Ja, inte att evangeliet lästes, det sker som bekant varje söndag. Men den person som läste var helt oväntad. Rösten från en elvaårig pojke hördes under domkyrkans valv när texten om de tio jungfrurna lästes upp.

Det tog tag i mig. Att höra denna allvarliga text om att det inte går att ”låna” sig till det eviga livet läsas av ett barn, gjorde skärpan i dess betydelse skarpare. Jesus själv ställde en gång fram ett barn i människoskarans mitt och sa: ”Sannerligen om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.”

Därför blev det en predikan i sig att höra denna elvaårige pojke läsa om hur himmelrikets dörr öppnades för dem som ägde sin olja, precis som barnet äger sitt barnaskap. Barnaskap ”lånar” vi ju inte, det är en gåva vi får när vi föds. Något Johannes beskriver i sitt evangelium: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.” Och Paulus utlägger i Romarbrevet: ”Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar.”
Detta är barnaskapets trygghet. En trygghet vi får i dopet, när Gud där föder oss på nytt. Därför är också varje dopgudstjänst viktigare än alla biskopsvigningar i världen, och biskopens uppgift inte i grunden någon annan än att värna om detta barnaskapets evangelium. Ett evangelium som Sven Thidevalls biskopsvigning fick bära vittnesbörd om.

Anders Sjöberg
EFS missionsföreståndare