Ovanstående distinktion används i många sammanhang. Begreppen ”heligt” och ”profant” står för en grundstruktur i tillvaron som är allmänmänsklig. Vissa delar av livet är allmänna för oss alla. Där delar vi livet med vår omvärld. Ordet ”profan” betecknar den delen och betyder utanför eller framför templet. Det som är profanerat står utanför templet och kan brukas av alla.

Andra delar av våra liv är privata och de delar vi med en mindre grupp. Vissa delar av den privata sektorn ser vi som heliga/avskilda. Om vi fortsätter med bildspråket och går in i templet så är det där vi möter det eller den vi vördar och ödmjukar oss inför. Det är en del av livet vi delar med människor som på något sätt har en livstolkning och tro som är gemensam med vår.

Ett grundvärde i vårt samhälle har varit att vi som människor ska ge varandra respekt inför mötet med det vi erfar som heligt. Att inte trampa in på helig mark och där kränka varandra utan i stället ge respekt och frihet för varje människa att där få ha sin egen integritet. För att verkligen kunna mötas som människor, få utbyta erfaranheter och lära av varandra tror jag detta är ett viktigt grundvärde att värna om och stå upp för.

Det vi ser, och ofta dras med i, är dock ett annat mönster– nu senast genom en tecknad rondellhund. En konstnär får enorm publicitet i yttrandefrihetens namn, men jag frågar mig: Innebär yttrandefrihet rätt att kränka, rätt att trampa in och förnedra det andra upplever och har erfarit som heligt? Mönstret är återkommande: Ecce homo utställning i Uppsala domkyrka, symboliskt blodbad i dammen utanför moderna museet och nu en rondellhund. Vanligtvis är det massmediala stödet för detta förtrampande stort. Kristna, judiska och muslimska övertygelser anses ofta i vårt samhälle, i yttrandefrihetens eller i komikens namn, inte värda att ge respekt.

Inte är det underligt att vi lever i en vilsen tid när orden ”heligt” och ”profant” samt ”frihet” och ”respekt” förlorat så mycket av den positiva gränssättande betydelse som tidigare legat i dessa begrepp. Vi lever i, som det heter ”ett fritt land”, ett land där inte bara yttrandefriheten värnats utan också religionsfriheten. Friheten att få ha ett heligt rum och bevarad integritet vid ingång i detta rum.

I den debatt som pågått i Sverige de senaste veckorna tycker jag att, inte minst vi kristna, är skyldiga att stå upp för att också muslimerna har rätt att få respekt för det de värnar om som heligt.

Vi får inte glömma det när vi med all rätt står upp för att inte ge efter för terrorhot. Vi får inte glömma att det finns människor som lider och är kränkta i det tysta utan en tanke på att ge igen med våld. Det är dem vi är kallade att stå upp för.

I eftertanke
Anders Sjöberg