Att fundera över vad kyrkans uppdrag är i den tid vi nu lever i är viktigt. Betyder exempelvis de ord vi valt som årstema:
”Till jordens yttersta gräns”, Apg 1:8, detsamma för oss i dag som de gjorde den gång Jesus uttalade dem? Det är en väsentlig fråga att reflektera över, så vi medvetet kan förvalta vårt uppdrag.

Att fundera över vad kyrkans uppdrag är i den tid vi nu lever i är viktigt. Betyder exempelvis de ord vi valt som årstema:
”Till jordens yttersta gräns”, Apg 1:8, detsamma för oss i dag som de gjorde den gång Jesus uttalade dem? Det är en väsentlig fråga att reflektera över, så vi medvetet kan förvalta vårt uppdrag. Vårt svenska samhälle har under de senaste femtio åren gått från att vara en enhetskultur, med kyrkan ”mitt i byn” till att bli en mångkulturell miljö där i stort sett allt av religioner och andliga strömningar finns på stadens torg. Detta, i sin tur, har inneburit att kyrkans roll på många sätt har blivit förändrad. Den är inte längre ett naturligt centrum i det svenska samhällslivet, utan bara en part av flera i denna gemenskap. En lika genomgripande förändring har skett internationellt, vilket gjort att vi i dag befinner oss i en global värld som kommunikativt sett har blivit mycket liten. På några timmar kan vi ta oss till en helt annan del av den planet där vi bor, och vill vi tala med någon på andra sidan av detta jordklot lyfter vi bara vår mobil och ringer. Ett faktum som innebär att det mångfasetterade finns överallt.

Hur konstigt det än kan låta så finns mycket i dessa förändringar som innebär att kyrkans roll i dag mer än på länge liknar den roll som urkyrkan och fornkyrkan hade i det romerska riket under de första århundradena av Kristi kyrkas existens. Romarriket präglades också av en mångkulturell gemenskap till följd av alla de riken som steg för steg inkorporerades i detta väldiga rike, och för att underlätta förflyttning inom riket byggdes ett kommunikationsnät som inte funnits tidigare någonstans i världen.

Det är en anledning av flera i min mening, som visar att det inte är helt orelevant att spegla vårt uppdrag i dag mot hur det beskrivs i Nya testamentet och då främst i evangelierna och Apostlagärningarna. Det är också därför jag till vår årskonferens ger ut en liten bok med titeln ”Uppdraget – till jordens yttersta gräns”. Min önskan är att de korta kapitlen i boken ska hjälpa oss att tillsammans fortsätta fundera över hur det bibliska budskapet utifrån dess förståelsehorisont
– på ett än mer integrerat sätt
– ska kunna förankras i den tid vi lever i nu, med dess förståelsehorisont. Både som missionsrörelse och som Svensk kyrka har vi ju att förvalta båda dessa perspektiv.
Ett uppdrag vi är kallade att vara trogna. Välkommen till årskonferens med bearbetning, och reflektion kring ett nytt årstema.

I frid

Anders Sjöberg

(publicerat i Budbäraren april 2008)