"Gud är kärlek." Ett påstående ofta använt i dagens samtal om tro och liv, både inom kyrka och samhälle. Den som vill bygga sin tro på Bibeln har inte heller svårt att hålla med eftersom det är ett direktcitat från 1 Johannes brev, kapitel fyra, vers åtta. Svårigheten uppstår när referensen, innehållet, ska definieras. När vi som läsare ska svara på vad vi fyller denna strof med för innehåll. "Gud är helig" är ytterligare ett påstående - och det är tänkvärt att det inte alls lika ofta används i dagens samtal. Men även det är djupt bibliskt förankrat; Jesaja bok kapitel sex för att ge ett exempel. Därför behöver dessa utsagor få belysa varandra. Både ordet "kärlek" och ordet "helig" ger perspektiv på Gud och därför finns behov när vi söker ordens referens - betydelse - att relatera dem till varandra. I svensk kristenhet finns i dag en förvirrande mångfald av teologiska synsätt.

Det är inte lätt att få kartbilden tydlig. Även om vi bara håller oss inom det som brukar benämnas evangelisk-luthersk teologi går meningarna ofta isär. Därför är frågan befogad vad vi som EFS-rörelse i dag menar när vi i vår målparagraf säger att vår uppgift är att främja Kristi rikes tillväxt på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund? Eftersom ett av samtalsämnena inom kyrka och samhälle i dag handlar om vilken referens vi ger utsagan att "Gud är kärlek" finns här skäl att se lite på kartbilden.

Inom aktuell evangelisk-luthersk teologi finns nämligen åtminstone två olika gudsbilder i bruk som båda gör anspråk på att vara förankrade i lutherskt tänkande. Den ena uppfattningen renodlar ett perspektiv. Gud blir den som enbart bekräftar, befriar och uppreser. För att tydliggöra detta synsätt tonas alla bibelsammanhang ner som på något sätt talar om Guds helighet, i betydelsen av hans reaktion och dom över vår synd - vår bortvändhet från honom. En första effekt blir i detta fall att de allvarliga delarna av den bibliska uppenbarelsen om Gud inte blir hörda. Vilket i förlängningen för med sig att vissa börjar hävda att vi har två helt oförenliga gudsbilder i Bibeln: En dömande Gud, ibland sammankopplad med Gamla testamentets Gud, och en älskande Gud, ibland sammankopplad med Nya testamentets Gud. Den Gud som inte helt stämmer med våra mänskliga "kärleksfulla" värderingar förträngs alltså först, för att sedan helt förnekas.

Det andra betraktelsesättet, som EFS i sina riktlinjer ansluter sig till, brottas med två perspektiv. Utgångspunkten är här både Guds dömande helighet och Guds kärleksfulla helighet. Gud som helig ser oss som människor i vår bortvändhet från honom. Han dömer vår synd. Men i sin heliga kärlek kallar han oss också till omvändelse för att få ge full förlåtelse och upprättelse samt dra oss in i gemenskap med sig. Betoning av denna brottning inom Gud, hans oförsonliga avståndstagande från allt som står hans goda vilja emot och hans vilja till gemenskap med människan, är en av de saker som djupt präglade Luther i hans egen teologiska reflektion. Det kom att ge karaktär åt helheten av hans bibelbruk. Två frågor blev grundläggande för honom: - Vad säger den här texten om Guds heliga krav på oss människor och vad händer när vi inte uppfyller dem? - Vad säger bibeltexten om vad Gud i sin kärlek har gjort och vill göra för att upprätta och befria oss? Utifrån detta talas i luthersk tradition om Guds ord som både lag och evangelium.

Människans behov av att möta Gudsordet på detta sätt och därmed få se djupet i "Guds heliga kärlek" finns uttryckt på ett oefterhärmligt sätt av Bo Giertz i hans bok Stengrunden, vilken härmed rekommenderas till förnyad läsning. Här finns en biblisk hållbar definition av vad innehållet i satsen "Gud är kärlek" är.

Anders Sjöberg
EFS missionsföreståndare