Våga läs bibeln – När vi i dag samtalar om kristen tro och dess tillämpning i nutid, behöver vi – menar jag - hitta tillbaka till den bibliska uppenbarelsen som utgångspunkt. Hur det kan ske, är dock en relevant fråga, när en kultur som är mellan 3 500 och 2 000 år äldre än den kultur vi har i dag möter oss i de bibliska texterna? Bibeln handlar inte om snabbmat och postmodern individualism, i alla fall inte som kulturella fenomen. Därför kan Bibeln ofta kännas främmande och distanserad. Då de kulturella mönster som beskrivs i texterna inte beskriver vår värld.

Se en annan horisont – Det är inte bara tidsavstånd som ger denna distans. Huvudanledningen är att vi själva på samma sätt som de bibliska författarna är präglade av den kultur vi lever i. Vi är, för att säga det krasst, hemmablinda - begränsade av vårt eget perspektiv. Eller, för att tala med språkfilosofen H.G. Gadamer, vi ser bara vår egen ”horisont”. De bibliska författarna hade en kulturhorisont. Vi har en annan. För att en förståelse skall kunna växa fram mellan oss och dem måste de båda horisonterna komma i beröring med varandra. Då kan perspektivet vidgas. Ett första steg mot en sådan horisontförskjutning är, enligt Gadamer, just ”distansering”. Vi behöver utmanas, som läsare, att erkänna ”det förflutnas förflutenhet”, och därmed ge texten dess historiska integritet. Gör vi inte det sätter vi vår egen kulturhorisonts prägel på texten. Förhastat förklarar vi vad dess budskap är till oss. Följden blir att risk finns att den betydelse vi ger texten bara är ett återsken av våra egna önskningar om vad tex en skall innehålla. Därför måste ett horisontupptäckande studium av Bibeln innehålla både historiska, kulturella, sociologiska och  litterära infallsvinklar som ger hjälp att låta texten tala till oss som ett subjekt. Vara det som ger oss nyupptäckt och vidgar vår horisont.

Gå i närhet med texten – Men den bibliska textens nerv upptäcks inte på bara detta sätt. För att finna den behöver läsaren i dag även utmanas att gå in i närhet till texten. Både de bibliska författarna och de första läsarna av deras skrifter var människor som vi och för att finna drivkraften i dessa författares texter krävs därför både empati och fantasi. Inlevelseförmåga att känna, tänka och uppleva tillsammans med dessa människor. Denna utmaning att arbeta med Bibelns text både på distans och med närhet leder till ett möte mellan våra egna perspektiv och de bibliska författarnas. Ett möte där våra perspektiv och frågor kanske inte alltid blir belysta och får svar, utan i stället utmanas till att omformulera våra ståndpunkter. Kanhända till och med ibland nödgas ersätta vissa av våra invanda synsätt med andra som till följd av detta möte framstår som mer väsentliga. En process som denna skulle kunna kallas en biblisk dialog, eller ett bibliskt samtal. Ett samspråk där Bibeln är både subjekt och objekt, både den som tilltalar och tilltalas. Som en liten reflektion kan här sägas att det var i ett sådant bibliskt samtal, utifrån distans och närhet, som Luther återupptäckte evangeliets frigörande och upprättande kraft. Därför säger jag återigen: våga läs Bibeln!