De senaste veckorna har vi fått många vittnesbörd om hur sårbara de ekonomiska strukturerna i vår värld är. Finanskris, talas det om, och från svensk horisont hävdas att vi får gå tillbaka ända till 1930-tal för att finna en liknande kris. Vårt svenska ord ”kris” kommer från grekiskans ”krisis”. Ett ord som ofta översätts med ”dom” eller ”domslut”, men ordets referens inte bara är negativ. En omskrivande översättning av ordet skulle kunna vara – ”avgörande vändpunkt”. Alltså en punkt som gör skillnad, en punkt där något vänder, alltså det kan vara i både positiv och negativ riktning. Precis som en dom antingen är fällande eller frikännande. Min förhoppning och bön är faktiskt att denna finanskris ska få bli just detta – en ”avgörande vändpunkt”. En punkt som hjälper oss som människor att reflektera kring var vi har vår trygghet.

I Andra Mosebok 16 finns berättelsen om hur Gud visar sin omsorg om Israels barn genom att ge dem både manna och vaktlar att äta. De får dock samla in födan själva. Men de ska inte lägga på hög, förutom den sjätte dagen, då de skall samla dubbelt. Detta för att i enlighet med Guds påbud få vila den sjunde förvissade om hans omsorg. Lyder folket? Nej, ett flertal av dem strävar efter att bygga egen trygghet. De finner dock inget när de går ut för att leta mat den sjunde dagen. Det enda dessa människor fann när de gick emot Guds vilja – att vi som människor också ska få vila i hans omsorg – var tomhet.

”Stanna kvar i Jerusalem ” sa Jesus till sina lärjungar, ”till dess att ni får kraft”. Vågar vi stanna upp inför Herren? Jag hoppas det. Jag hoppas och ber att denna ”kris” ska få oss att göra just detta – stanna upp, och besinna var den djupaste tryggheten finns. Utmaningen att göra detta är i dagens samhällssituation stor, eftersom vi på så många sätt slätat ut skillnaden mellan ”vilodagen” och veckans sex andra dagar. Går vi en dryg generation tillbaka i tiden var ju mönstret ett annat. En vän till mig i Norrbotten berättade för mig om minnet hur hans far varje lördag kväll kl 18.00 bytt om från sin lappade overall till, som han sa, ”bättreoverallsen”. Dagens uppgifter i lagårn var inte färdiga, mjölkningen återstod, men genom overallbytet fanns vittnesbördet ändå där, mycket konkret, om kallelsen till vila inför Herren och besinning inför hans omsorg.

Jag tror vi behöver fina ”bättreoverallsen” för vår tid. Tänk på vad profeten säger: ”Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.” Jer 17:7-8.

Anders Sjöberg