Finns något att lära av ovanstående rubrik? I början av oktober befann jag mig i Rom. Där är det alltid lika fascinerande att vandra. Först på palatinen, med kejsar Augustus och hans hustrus Livias hus. Sedan fortsätta genom de farnesiska trädgådarna, planterade av en kardinal på 1500-talet, ner till forum Romanum. Där ger triumfbågar, basilikor, tempel och torg betraktaren en möjlighet att i fantasin göra en resa i tiden.

Sedan vi några dagar vandrat runt kring dessa historiska minnen från kejsartid, fortsatte vi vår vandring bort till Peterskyrkan. Den byggdes av den påve som tog namnet Julius den II, eftersom hans önskan var att bli en ny Julius Cesaer och återuppbygga det romerska riket. Inte för inte har han kommit att benämnas ”krigarpåve”. Julius den andres liv vittnar av den anledningen om faran av att ”makt korrumperar, och att absolut makt korrumperar absolut”. (Det är under hans tid som påve som Luher gör sin Romresa 1510).

Nu i början av november sitter jag uppe i stugan och skriver. Har följt det amerikanska presidentvalet på tv. Hört talen. Läst kommentarerna. Insett hur många människor som fått förnyat hopp till följd av Obamas seger. I Kenya har man till och med instiftat en helgdag till hans ära. Fyrtio år efter att de färgade fick sina fulla medborgliga rättigheter är en färgad man vald till ett av världens mest ansvarsfulla ämbeten.

Personligen är jag glad att Obama vann. Jag hoppas och ber att när nu makten ligger i hans händer, han ska orka stå emot de krafter som så gärna vill tränga in och korrumpera maktens sfärer.

Kejsare, påvar och presidenter - i min tanke finns en lärdom här för den ”västerländska kyrkan”. Vi har i historien utövat makt på negativt sätt, och frågan är hur vi handlar i dag. Visst, nu har våra systerkyrkor i syd och öst sin frihet och sitt eget ansvar. Men lyssnar vi, som västerländsk kyrka, på dem? Ger vi dem rätt till makt och inflytande också över oss?

De har ju vunnit valet, för att tala med bilden. Kristendomen har flyttat söderut - till dem. Den gudstjänstfirande församlingen består i många av deras länder av mellan 40 och 60 procent av befolkningen. Här är den fem procent - högt räknat.

Det är dags att inse fakta, att människor både här och där - faktiskt ”röstat med fötterna”. Vi kan inte längre gömma oss bakom att vi är världens största lutherska kyrka. Det är dags att inte bara ge våra syskon i syd deras frihet och rätt att tycka utan också ge dem deras rätt att även få vara med och forma oss.

Även vi behöver ju vara vakna över att det alltid finns krafter som önskar korrumpera, inte bara andras maktutövning utan även vår.

Anders Sjöberg