Att gå i tro

Att lägga en budget är en troshandling. När vi antar en budget ser vi i tro framför oss vad vårt bokslut kommer att innebära. När därför nu ytterligare ett år gått och vi gjort bokslut, är även tid att rannsaka vår tro. Blev det som vi trodde? Detta får vi samtala om under vår årskonferens, för att sedan återigen stå inför utmaningen att göra en troshandling och anta en ny budget.  Inför det samtalet önskar jag bara ge några reflektioner utifrån berättelsen om Jesus och änkans gåva i Markusevangeliets tolfte kapitel.
Många rika i den berättelsen gav mycket, men ändå lite. Änkan gav lite – men allt.
Jag tror det finns några viktiga lärdomar här. För det första handlar ”troshandlingen”, eller om du så vill budgeten – inför Gud – inte om storleken på beloppet utan om offerhandlingen. Verklig generositet ger tills det gör ont, därför att man verkligen har sett en vision av ett mål, ett bokslut, i tro.

Kvinnan gav sig själv, allt hon hade, till Gud. För många av oss tror jag frågan är viktig: Hur ofta har vår gåva till Guds verk verkligen varit en uppoffring? Med andra ord, ett offer av något annat för Guds sak?
Vi är nämligen inte bara kallade att ge av vårt välstånd, inte heller kallade bara att ge för att få något tillbaka exempelvis i form av underhållning eller varor. Vi är kallade att ge för att vi fått del av en vision av att människor i vår värld ska få möta Gud, genom Jesus Kristus.
I höstas mötte jag ledarna för de mycket små lutherska kyrkorna i södra Polen, Tjeckien och Slovakien. Kyrkor, som likt änkan, egentligen inte hade någon ekonomisk budget, men i stället bars en tydlig vision, av vad det innebär att ge sig själv till Guds förfogande. De utför sitt evangelisationsarbete i stort sett utan ekonomiska resurser, men människor kommer till tro, och de kan göra bokslut, i enlighet med visionen, eller budgeten. Det finns en vanlig feltolkning av tiondegivandet. Det är att vi genom att ge tio procent av lönen ”köper loss” de andra nittio procenten för eget förvaltande. Det är faktiskt raka motsatsen som gäller! Genom att ge de tio procenten såerkänner vi att allt vi fått är egentligen Guds och skall förvaltas åt honom.

En andra mycket uppbyglig lärdom från denna text inför budgetarbetet är, att änkan som Jesus lyfter fram som ett mönster var en person som bara gav några ören. Även om vi känner att vi varken är eller har mycket, så är det inte där utmaningen ligger.
Den ligger i att ställa allt vi är till hans förfogande. I förra veckan fick jag ett fantastiskt telefonsamtal:
”Anders, sa mannen i andra ändan, jag ringer bara för att tala om att jag har blivit kristen nu.” Enbart det samtalet räcker för mig att göra bokslut utifrån.

Anders Sjöberg