Det gamla vanliga, egentligen
På kyrkmiddag hos vänner efter gudstjänsten i går - jag predikade i min gamla kyrka - frågades det om jag läst Gardells senaste. Näe. Inte än. Inte om jag kan slippa ... Men det ska väl höra till obligatorierna att plöja under våren. I brist på hans bok slet jag nyss ut Den brustna avbilden / Leanne Payne/HF förlag ur bokhyllan och sträckläste över halva. Såna böcker får väl knappast tryckas i Sverige längre. Hon uppmuntrar till förbön för sexuellt helande. Men långt ifrån lättvindigt. Blev faktiskt uppmuntrad. Borde gå igenom ett förbönssamtal själv. Tidigare i kväll, på väg till tåget kutade jag förbi torget i Uppsala. Där stod Gudrun Schyman (lät och syntes det som i alla fall, jag sprang ju förbi) och torgtalade för aborter och mot påven. Om jag haft tid skulle jag stannat och kanske käftat emot. Eller snarare FÖR. För de ofödda barnens rätt att födas. För en ansvarsfull sexualitet. För rätten att försvara de ofödda barnen. Nasrin, var fanns du? (Hon är ny talesperson för MRO, säger Daniel, han brukar vara väl insatt.)