Det är vår. Löven spricker ut och runt stugknutarna tittar blommor av allehanda slag fram ur rabatterna. Vilken härlig tid detta är, och framför ligger en lång sommar. Vittnesbörd om liv värmer. Att få konstatera hur det frusna ännu en gång besegrats och naturen därmed återigen övergått från svartvitt till färg ger vid eftertanke ett starkt vittnesbörd om Guds uppehållande nåd.

I den judisk a traditionen har mandelträdet en framträdande plats i detta vittnesbörd. Det är det första träd på våren som brister ut i blom med sina ljuvligt vackra blommor. Därför kallar rabbinerna detta träd för väckelsens träd, då det bär bud om hur livet segrar på nytt.
Den sjuarmade ljusstaken i templet var smidd som ett mandelträd, eftersom dess ljus skulle vittna om hur livet från Gud på nytt och på nytt når ut till människorna.
Medlet Gud använder för att nå ut med detta liv är sitt ord. Han säger ”Varde ljus” och det blir ljus. Därför att ”i Ordet var liv och livet var människornas ljus”. Därför är mandelträdet i den judiska traditionen också en symbol för Guds livgivande ord. Det ord Gud själv vakar över så att det får verka det vartill han har sänt ut det.

Skapelsen, Ordet och Gemenskapen med Gud hänger alltså intimt samman. Ett faktum som gjordes tydligt vid Jesu död, av Gud själv, när förlåten i templet brast.
Förlåten stod som symbol för dörren mellan det andliga och det materiella, mellan det synliga och det osynliga, mellan det himmelska och det jordiska och mellan det eviga och det timliga. När Jesus dog, han som är personifikationen, förkroppsligandet av Gudsordet. När han dog, när han var färdig med det han kom för att utföra – verkat det vartill han var utsänd, då brast denna dörr mellan det himmelska och jordiska.

Jag frågar mig ofta, varför vi är så duktiga att fortfarande försöka hålla denna dörr stängd och dela upp vårt liv i sektorer där den ena är mer andlig än den andra, när Gud gjort vårt liv till en helhet han önskar ska få växa till. Och en helhet i vilken han
också önskar att vi ska få växa till. Glöm aldrig att det är Livets Gud som kallar dig till sig och som sedan sänder dig ut i tjänst.
Våga växa!
Våga se, att Gud genom sin Sons verk är där mitt i ditt liv. Detta är inkarnationens mysterium och därmed också den enda sanna kraftkällan till växt. Låt därf ör Jes u uppmaning till sina första lärjungar att stanna upp, att vara stilla, att inte börja med sina uppgifter förrän de fått del av kraften från den Helige Ande också bli en förmaning in i ditt liv
”Ni skall få kraft när den Heliga Anden kommer över er”

Det sjuder av liv… Vilken härlig tid detta är.

I frid

Anders Sjöberg