Den senaste veckan har jag mest undrat vart sommaren tog vägen. Nio plusgrader och ösregn - är det svensk sommar det?
(Jo, jag är rädd för det. Klimatförändringarna har inte införts över Uppsala-Gävle-trakten än.)
Plötsligt har det gått tre veckor sedan förra Budbäraren kom ut, och vi är snart klara att skicka nästa nummer till tryckeriet. Viktor, nye redigeraren, har minsann smugit in en och annan förändring i layouten. Ni får se. På tisdag, senast, om ni prenumererar.
Jag har också varit på tre skolavslutningar: Min egen på Bollnäs folkhögskola, och efter fyra år på skrivarlinjen där gör jag ett uppehåll i studierna. Heltidsjobb och heltidsstudier är svårt att kombinera i längden.
Johannelunds skolavslutning. Jag fick till och med vara med på festkvällen för avgångsklasserna, mycket trevligt, och den vanliga skolavslutningen som trots Högskoleverkets sura miner om för få religioner på schemat hölls: I KYRKAN. Ja, var annars?
Och Israelresekursens avslutning med Anders Sjöberg i fredags. Sex studenter examinerades och vi var lika många till från resan i mars, som var där och höll tummarna, deltog i diskussionen och tog farväl av varandra igen. Även min Paula, 12 år, var med. Få svenska sjätteklassare kan så mycket som hon om Israel-Palestinakonflikten efter den kursavslutningen. Hennes egen avslutning på fredag missar jag, då jag är i Uppsala. Men hon ska ha på sig den finklänning som vi köpte i Jerusalem, och som självklart kräver nya finskor till. I höst börjar hon och lillebror nya skolor i Gävle. Edsbyn är snart ett minne blott.