Julinumret trycks i detta nu. Spännande som alltid. Förvisso handlar det om EFS i Sydöst. Men det handlar också om miljö, vilket ställer extra stora krav på budbäraren. I det här fallet Budbäraren. Hur miljövänlig är tidningen egentligen?
Tja, återvinning och second hand är ju bland det mest miljövänliga som finns. När Jonas hade möblerat om på redaktionen härom dagen, dök det upp en stor frilagd väggyta som ropade efter något. Vi gick till Myrornas och köpte en tavla, ett grafiskt blad från 1978 med ett antal cyklande svenska arbetare. (Jag suktade efter ett par älgar i solnedgång men mina kolleger gjorde tummen ner för dem.)
Vi försöker spara energi, vår egen, under dessa heta dagar. Det kan man göra genom att röra sig minimalt. Fast taltidnings-"studion" fick evakueras till Ärkebiskopsgården, eftersom det i tid och otid borras och väsnas här i huset. Plan fem totalrenoveras under sommarmånaderna. Nu vandrar Viktor och jag fram och tillbaka i universitetsbacken och pustar över hettan.
Jag har också källsorterat i dag: Sprättat alla kuvert med korsordslösningar, tryckpapper till återvinning, kuvert till förbränning, frimärken till Inge Rönnbäck. Det blir också en bön för alla goa EFS-are i hela landet, både korsordslösare och andra.
Som en bön eller ett budskap var också ett kuvert, prytt med fina klistermärken med Kristus Herden och en molnängel - intill poststämpeln med en domkyrka. Jodå, Kristus och himlens änglar vakar över kyrkan. Gott, hon behöver beskydd.