Som nyblivna Gävlebor har vi valt Gefle Dagblad till morgontidning. Tack för nio år, Ljusnan!I dag innehöll bladet en ovanligt korkad insändare. Maken tror att den är fejkad, så dumt var det. Ett angrepp på det moskébygge som planeras vara klart om två år. Skribenten kommer inte att uthärda böneutropen och kräver att det hela ska stoppas innan det är för sent. Allt dryper av fördomar.
Nåja, vi kan välja. Antingen ska vi ha religionsfrihet, och då tillämpas reglerna lika för alla. Alternativet är moskéförbud OCH kyrkförbud. För hur irriterande måste det inte vara med kyrkklockornas klang för alla som inte är kristna?
Vi bor ett par hundra meter från Staffanskyrkan, ser den i sin prakt från balkongen. Varje gång sonen (snart 10 år!) hör klockan så knäpper han händerna och ber en tyst bön. Han har berättat vad han ber om: Tack Gud för att det finns kristna i vårt land, tack för att det får finnas kyrkor, låt fler människor bli kristna. I Jesu namn.
Storasyster tycker det är lite störande, eftersom klockan hörs varje kvart. Jag tycker snarare att det manar till eftertanke och efterföljd.
Det här kunde jag ha tagit med i kvällens predikan på Åkerögården, då jag får vara första predikanten på EFS Mittsveriges familjekonferens. Men det passar nog inte in.
Just nu, i skrivande stund, hör jag lustigt nog Uppsala Domkyrka slå tolvslaget. Ja, tack Gud för att kyrkklockan får slå och påminna oss om frälsningen i Jesus Kristus. Drag oss alla närmare Dig.