Förr när trons människor kom samman, kunde de prata om vandringen med Kristus. Hur livet, när det var som bäst, var kamp. Hur söte Jesus hjälpte i arbete och relationer.
Sen handlade det om miljö och solidaritet. Men det var också övergående.
Nu, när vi ses på kyrkkaffe, pratar vi om våra dieter. Kolhydratförbud och proteinöverkonsumtion.
Jag spyr snart. Tänk om Paulus hade skrivit till den där församlingen att de inte skulle banta så mycket på sina sammankomster. Eller, tänk om vi faktiskt fastade för Gudsrikets skull. "När ni kolhydratsfastar, ska ni inte göra som skrytmånsarna, prata högt och brett om det ..." borde Jesus ha sagt.
Bara några mättade semestertankar.