Martin, Martin, Martin!

Det blir inte bara Potter. Jag har dessutom försökt plöja katekesen i sommar. Vilken? Luthers, förstås. Började med en kommenterad EFS-utgåva av den lilla, från min egen livstid. Men så hittade jag i bokhyllan Bensows översättning från 1906, där även Stora katekesen ingår. Ljuvligt och profetiskt redan i inledningen: ”Att vi så ivrigt syssla med katekesens lära samt mana och bedja andra att göra det, därtill hava vi icke ringa skäl. Vi se nämligen, att många kyrkoherdar och predikanter tyvärr äro mycket försumliga häruti samt ringakta både sitt ämbete och denna lära. Några göra det av (inbillad) stor och hög lärdom, andra åter av idel lättja och frosseri ...” Wow! Här en man som inte skräder orden om sina prästerliga kolleger. Och ett par sidor senare: ”Ja, man finner väl även ibland adeln några tölpar och girigbukar som föregiva, att man hädanefter behöver varken kyrkoherdar eller predikanter; man har allt i böcker och kan ur dessa undervisa sig själv.” Dr Martin Luther förespråkar det enkla och tydliga framför det konstlade: ”jag är även en doktor och predikant lika lärd och erfaren som de alla torde vara, vilka äro så förmätna och säkra, men jag gör äännu såsom ett barn, vilket man lär katekesen. Jag läser och upprepar ord för ord om morgonen och när jag har tid de Tio buden, Tron, Fader vår, psalmerna o. s. v., och jag måste därjämte dagligen läsa och studera och kan dock icke bestå så väl som jag önskade utan måste förbliva ett barn och en lärjunge i katekesen, och jag förbliver det gärna. Men dessa fina, kräsliga gynnare, de vilja efter ett flyktigt genomläsande genast vara doktorer över alla doktorer, kunna allt och ingenting mer behöva. Nåväl, sådant visar även förvisso, att de ringakta både sitt ämbete och folkets själar, ja därtill även Gud och hans ord, och att de icke blott äro nära att falla utan redan hava fruktansvärt fallit, och det krävdes väl, att de vordo barn på nytt och började lära sig det ABC, som de mena sig längesedan hava trampat ut med barnskorna.” Det är inte utan att han kastar ett visst ljus in över vår tid också. Jag säger som Jesus: Hör, den som har öron. Och återvänder till Tron, buden, Fader vår och hustavlan.