Två ord från kyrkans förbön bär jag med mig särskilt efter dagens gudstjänst: "VÅRA missbrukare". Det innebar att de sjuka, de ensamma, de sörjande också i detsamma blev VÅRA sjuka, VÅRA ensamma, VÅRA sörjande. Gudstjänsten blev också firad för dem som inte var där. Nattvarden tog jag emot också för mina tre barn, spridda över mellansverige just nu. Kyrkan kan OCKSÅ ha en ställföreträdande tro. Det får vara veckans tröst, efter en oro jag burit sedan presskonferensen i måndags då Eva Brunne slog fast både hårt och tydligt att kyrkan inte frågar efter människors tro, punkt. Bara dopet har betydelse. Jag har kollat med dr Luther, han kopplade hela tiden ihop dop och tro. Jag har kollat i bibeln, samma koppling där. I systerkyrkorna. Överallt, utom i den folkkyrka Svenska kyrkan envisas med att vara? Jo, också här finns tro, det är ju också temat denna söndag. Både den enskildes tro och medlemmarnas gemensamma tro. Men okej, även ställföreträdande tro.
| |