För en vecka sedan, onsdag 19 augusti, samlades Svenska kyrkans läronämnd för att yttra sig till kyrkomötet kring frågan om vigsel av homosexuella par till äktenskap. Yttrandet antogs med röstsiffrorna 12-8. Sex biskopar av fjorton anser kyrkostyrelsens förslag strida mot kyrkans lära.

Det som av många kritiker ansetts vara ett avsteg från den världsvida kyrkans gemensamma, av Bibeln och traditionen uppbackade synen på äktenskap, fordrar bara fem sidors text för att motivera för majoriteten av Svenska kyrkans läronämnd.

I nämnden sitter biskoparna och ett antal representanter valda av kyrkomötet. Biskoparna Sven Thidevall, Carl Axel Aurelius, Esbjörn Hagberg, Hans-Erik Nordin, Hans Stiglund och Ragnar Persenius förekommer på en eller flera av tre reservationer.

Till en början är läronämnden lite kritisk mot den forcerade processen i frågan. ”Biskopsmötets och Läronämndens synpunkter och överväganden borde ha kunnat utnyttjas bättre. Vidare hade en mer djupgående ekumenisk konsultationsprocess kunnat genomföras i bilaterala kontakter, med internationella partners och inom Sveriges kristna råd, vilket också det hade varit bättre”, heter det.

Sedan avslöjas hur nämnden ser på sitt uppdrag. Här gäller det inte bara att som riksdagens konstitutionsutskott testa den teologiska bärigheten i förslaget. Man måste vara schysst också: ”Frågorna är både centralt teologiska och personligt engagerande. Eftersom de berör många människors liv och identitet måste de behandlas med en kombination av klargörande analys och inlevelsefull omsorg.”

Den engelska kyrkan kritiserade Svenska kyrkan för att gå i statens ledband. Det kan ibland vara rätt att göra, menar läronämnden:

”Det faktum att riksdagen den 1 maj 2009 infört en könsneutral äktenskaps-lagstiftning aktualiserar frågan om förhållandet mellan kyrka och stat i luthersk tradition. Inom denna tradition har vi ett stort förtroende för staten, motiverat med att Gud verkar även genom de världsliga ordningarna.”

Annars hänvisas inte så mycket till luthersk tradition, vilket däremot en reservation gör: ” - - -Enligt samma evangelisk-lutherska tradition kan kyrkan inte lära och införa något som direkt strider mot Bibeln som översta norm i kyrkan. Och det sker nu”, påpekar biskoparna Ragnar Persenius, Esbjörn Hagberg och Hans Stiglund tillsammans med Curt Forsbring i reservation nummer två, som också vill lyfta fram skapelse- och barnperspektivet på äktenskapet:

”- - - föreningen av man och kvinna är det grundläggande i äktenskapet. Ansvaret för barn är en konsekvens men inte en nödvändig förutsättning för ett äktenskap. Det är samtidigt viktigt att barnperspektivet, som Svenska kyrkan förbundit sig till i flera sammanhang, inte tappas bort. När detta perspektiv aktualiseras i Läronämndens yttrande framstår det som ytterst anmärkningsvärt att Läronämnden helt väljer att bortse ifrån, att det finns ett särskilt värde i barnets relation till sitt biologiska ursprung och möjligheten att växa upp i de relationer som hör till detta ursprung.”

Den tredje reservationen är den längsta, på tolv sidor, och innehåller en hel del historisk dokumentation av frågan. Där levereras också en kritik av synen på samhällets/statens respektive kyrkans ansvar för lärofrågorna:

”Skulle Kyrkomötet fatta beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag så kan ett prejudikat skapas. Om Svenska kyrkan en gång låtit statens beslut avgöra innehållet i en lärofråga, så kan kyrkan göra det igen, i helt andra lärofrågor. En dörr öppnas som kan bli svår att stänga igen.”

Enligt majoriteten i läronämnden handlar ett bejakande av homosexuella vigslar och äktenskap både om en utveckling för kyrkans del, och en konsekvens av tidigare beslut.

”Det tillhör de etiska frågornas karaktär att de måste bearbetas i varje ny situation, eftersom etiken vägleder våra handlingar i en konkret verklighet. I detta sker alltid ett samspel mellan samhälleliga förhållanden och kyrkans teologiska reflektion. - - - vi (är) inte neutrala, eftersom vi tidigare bejakat homosexuellt partnerskap och förklarat det förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära att välsigna samkönade relationer.”

I den majoritet som helt instämmer med läronämndens yttrande ingår ärkebiskop Anders Wejryd (ordförande), biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Thomas Söderberg, biskop Antje Jackelén, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Caroline Krook, Kajsa Ahlstrand, Edgar Almén, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler.

Den första reservationen vill skjuta upp det historiska beslutet vilket sammanfattas i sista meningens uppmaning till kyrkomötet att av teologiska, ekumeniska och pastorala skäl, inte nu fatta beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag. Den undertecknas av Carl Axel Aurelius, Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg, Karin Johannesson, Ragnar Persenius och Hans Stiglund.

En fjärde reservation från Karin Johannesson konstaterar lakoniskt att kyrkostyrelsens skrivelse i ärendet om vigsel och äktenskap har så många läromässiga brister att det måste avstyrkas, och därför går hon inte inpå några detaljer.