Som vanligt efter någon veckas frånvaro från bloggen märker jag vilken färskvara de flesta inlägg är. De ligger och härsknar till sig som korv i solsken. Det är skälet till att man ska blogga dagligen och stundligen - fyll på med nytt i komposten. Annars kommer surt efter (till min mejlbox).
Haver varit i Vindeln och studerat en vecka. För att roa mig på kvällarna läste jag tre pocketböcker, inköpta i den lokala mjölkbutiken. Alaa El Aswanys "Yacoubians hus" var en tragikomisk allegori över Egypten. De övriga två av brittiska författarinnor. Innehållet måste där klassas som "chic litt" (tidigare hette det pigromaner, men det finns ju inga pigor längre). Dumpa Matthew av Jane Fallon och Olivia Lichtensteins Mrs Zjivago och hennes hemliga liv. Otrohetsaffärer till höger och vänster. Tonåringen tittade misstänksamt på böckerna när jag kom hem. Jag tänkte väl inte dumpa min egen man? Sällan! Skämdes lite över skräpnivån på trycksakerna, jag är ganska noga med vad vi t ex tittar på för teveprogram och matar oss med för värderingar. Så nu måste jag vädra ut det där "krisande fruntimmers-tramset" ur hjärnan. Slänger böckerna i pappersinsamlingen.
Funderar på om vi ska skriva nåt om svininfluensan i Budis. Men antingen nås läsarna av informationen snabbare via andra kanaler, eller så hinner viruset före. I alla fall lämnades i dag information om biskopliga rekommendationer i gudstjänsten både i min kyrka (Svk) och makens (R-K). Och på kyrkkaffet struntade jag i virusvarningarna, tog både prästen och andra gudstjänstfirare i hand. Fikade med en tvättäkta "klassiker", pensionerad lärare i latin och grekiska. Samt en gästarbetare, ung kanadensiska som är lärare i "science" på Engelska skolan i stan. Det var kul att förklara kyrkovalet för henne.