I slutet av förra veckan petade jag ner senapskorn i torvbriketter (ni anar inte vad mycket intressanta saker som ligger och skräpar på EFS-kansliet emellanåt) och slängde ner dem i det eleganta setet med karaff och glas som det står Svenska kyrkan på. Vi fick ju såna i julklapp - jag dricker inte vatten på jobbet för Uppsala och gott vatten är varandras motsatser. Alltnog, briketterna drack vattnet och nu har kornet i glaset grott. En liten stängel kröker sig runt det första grodd-bladet. Kornet i karaffen har inte grott, eller behöver kanske längre tid. Petade nyss ner ytterligare ett korn.
Är det kornet som inte gror, som har för klen tro? Eller är det omständigheterna? Läs mer i Matt 13:31; 17:20; Mark 4:31; Luk 13:19; Luk 17:6.
Mina arbetskamrater ropar just att fredspriset är utdelat. Vi undrar om det inte är rasism att ge det till Obama - för hittills har han väl inte gjort något mer än att bli vald till USA:s första färgade president? Viktor påpekar att det där är ett norskt pris, vilket nu åter bevisats. Men grattis, Barack! Hemma har vi en affisch på honom på insidan av badrumsskåpet. Så min man kan välja varje morgon: Ska han titta på sig själv eller den amerikanska presidenten?
(I andra badrummet kan vi välja mellan våra egna nunor och Audrey Hepburn. Enkelt val.)
Det känns i skallen att det är fredag. Trevlig helg!