Kyrkomötet på håll

Det har varit tyst här ett tag. Beror inte på avsaknad av åsikter eller reflektioner kring senaste veckans skeenden. Men jag har helt varit uppslukad av en kurs på Johannelund/Pastoralinstitutet. Alltså har mycket om Kyrkomötet och det historiska beslutet blivit osagt. Och kanske lika bra det. I frustration har andra sagt för mycket, rapporteras det. I går roade jag mig med att jämföra Dag Sandahls förklaring till sitt ordval och Jan Guillous förklaring till sitt KGB-svansande för fyrtio år sedan. Båda låter som efterkonstruktioner, men fosterlandsförrädaren klarar sig inte lika elegant som svartrocken. Jag vill inte citera broder Dag, men i sak hade han ju rätt. Kyrkofäderna fördömde tidigt den åsyftade handlingen - och hade jag bättre ordning i bokhyllan kunde jag raskt citera detta patristiska stycke, i svensk översättning. Nu slipper du det. Och det teologiska värdet av Didache kan diskuteras. I alla fall tycker jag som Sandahl att man som Guds Ords Tjänare ska vårda sitt språk men ibland kan man komma till olika slutsatser i språkvården. Guillou säger att han kan haft fel en gång för 40 år sen, Sandahl att han alltid har rätt men också är en syndare. För övrigt vaknade jag denna normalsöndagsmorgon av drömmen, att det blev strömavbrott och lätt jordskalv i Kyrkans Hus i Uppsala. Vissa av oss hann ut. Hoppas att detta inte var någon sanndröm.