Min lagvigde erinrar sig gamla journalistminnen, som nu publiceras på www.dagen.se. I går påmindes jag själv om ett sånt, när jag som sista insats under arbetsdagen och -veckan skulle intervjua en blivande arbetskamrat på EFS. Tröttare än så på jobbet har jag bara varit en gång. I mars 1985 var jag i Gambia på semester ett par veckor, och hade tanklöst nog inte tagit semester hemkomstdagen. For alltså från Arlanda sju på morgonen direkt till Stora Essingen och redaktionen på Dagen. Utan att ha sovit en blund under flygningen. Förmiddagen gick sisådär. Men eftermiddagen var jag på en presskonferens. Anteckningarna visade tydligt efteråt, hur skriften övergick från skrivstil via EKG-kurveliknande krumlerurer till ett rakt streck ut mot högerkanten på blocket. Där föll redaktören i sömn. Riktigt så illa blev det inte i går. Det mesta är läsbart.
Såg i media att kyrkoherden Stig Axelsson i Kristinehamn (tidigare bl a Hammarbykyrkan) får kritik för att han skickat brev till dem som går ur kyrkan. Kan bara säga en sak: Heja Stig! Hellre en präst som gör en massa bra och en sak möjligen fel, än tio präster som inte vågar göra någonting.
Sthlm central har tagit hjälp av kineser, påstås det. Man kan följa tydliga markeringar i golvet och gå rakt in i byggplank. Kommunismen i ett nötskal. Vad hjälper det med ordning och reda på kartan, när verkligheten inte stämmer?