Begis är fascinerad av att jag minns skottet i Dallas 1963. Tja, om jag hade riktigt gott minne skulle det ju vara möjligt. Tyvärr minns jag inte ens vad folk sagt fem minuter efteråt. Eller var jag lagt nycklarna hem. Men det är ju vardagsdetaljer. Större händelser brukar stanna kvar. Därför är det genant att inte ha grepp om Berlinmurens fall.
Vi sätter nu ihop det tusenbitarspussel som ska bli novembernumret av Budbäraren. Åter många bitar med män. Karlar på bild och i texter. Så blir det om man inte ständigt sätter axeln emot och försöker trycka in fler kvinnor. Men sett till vilka som skriver tror jag det är en bättre, jämnare fördelning. Så det kanske är männens värld genom kvinnliga ögon?
Måste komma ihåg detta till nästa nummer.