Efter två tidigare resor i detta land har jag dock lärt mig att här alltid vara beredd på det oväntade. Att ha den beredskapen var behövligt även under synoden, kyrkomötet som jag åkt för att medverka vid och deltaga i. Dagen innan synoden började beslöt kyrkostyrelsen att avvakta med biskopsvalet, dagen innan ... I vilken annan kyrka skulle det vara möjligt. Förbönsämnet från förra numret av Budbäraren finns alltså kvar. Bed att processen i vår indiska systerkyrka fram till att en ny biskop väljs ska få bli positiv. Precis som här hemma, i vår kyrka och i vårt kyrkomöte, finns nämligen spänningar mellan olika grupperingar.

Men inte bara biskopsvalet blev fördröjt. Morgonbönen den första dagen skulle starta klockan 08.00. Klockan 09.30 började den. Beredskap på det oväntade.

Ett ämne som kom upp i samtalet den första dagen var frågan om dop med nedsänkning. Professor Brown som tolkade åt mig berättade att frågan väckts från församlingarna i de områden där väckelsen i dag går fram. Han säger sedan att biskopen kommenterar detta på ett sätt som han tidigare inte gjort: "Vi har alltid i kyrkan bestänkt den som döps med vattnet, det lärde missionärerna oss. Men utifrån Bibeln finns inget som hindrar att ett dop också kan ske med nedsänkning." Med ett varmt leende på läpparna säger professor Brown att det faktiskt är första gången han hör detta sägas i hans kyrka.

Frågan om kvinnliga präster väcktes också inför synoden och begynnande planer finns att inom några år kunna prästviga de första kvinnorna för tjänst i kyrkan. Men det som gladde mig mest, men också manade till förbön, är den berättelse jag fick ta del av under kyrkomötet. På landsbygden i Padhar har, till stor glädje, cirka 1 000 familjer kommit till tro under de senaste åren. Oron var dock denna kyrkomötesvecka stor för den förkunnare som på många sätt fått vara Guds redskap i denna väckelse. Han fängslades nämligen i förra veckan av den mycket hårdföra administration som nu styr i Madya Pradesh. Låt detta bli ett förbönsämne också för dig.

Efter fem dagar i Indien landar jag åter på Arlanda och frågeställningarna från vårt kyrkomöte aktualiseras direkt. Föreningar, medlemmar och medarbetare ringer, mejlar, sms:ar och frågar hur EFS förhåller sig till kyrkomötets beslut om välsignelseakt. Det finns förvisso behov av att ha en viss beredskap för det oväntade även här hemma …

När du läser detta har vår riksstyrelse fått frågorna på sitt bord under den styrelsehelg som var den 12-13 november. Till styrelsens slutsatser om förhållningssätt finns därför skäl att återkomma.