 |
|
VECKANS ANDAKT
| |
|
| | |
|
| 
| |
|
| Tredje förutsägelsen
Matt 20:17–19, Mark 10:32–34, Luk 18:31–34
Jesus är ensam. Han går ett stycke framför de andra på väg upp mot Jerusalem. Lärjungarna följer på avstånd. För tredje gången samlar han då ihop dem för att berätta vad som ska hända. Lärjungarna är rädda, fyllda av bävan, och av de verser som följer förstår vi att de inte förstod vad Jesus talade om.
Jesus var beredd att gå ensam. Han förklarade de händelser som skulle inträffa för att lärjungarna skulle ha lättare att förstå dem efteråt. Men han visste att han måste gå igenom detta ensam utan att ha någon av lärjungarna vid sin sida.
Det finns en stegring i de tre förutsägelserna. Första gången Jesus nämner sitt lidande är det ett direkt konstaterande, Mark 8:31. Vid det andra tillfället får lärjungarna veta att han ska överlämnas i människors händer. Detta är den första anspelningen på Judas förräderi, Mark 9:31. Här i denna sista förutsägelse beskrivs lidandet i detalj. Människorna ska göra narr av Jesus, bespotta och prygla honom, innan de dödar honom, Mark 10:34.
Jesus var beredd att gå igenom detta ensam för din och min skull, för att vi skulle gå fria.
tankeord:
»Och Jesus gick först», Mark 10:32a.
| |
|
