Viktiga årtal i EFS historia

 1866-1904

 

EFS första missionärer, Lange, Carlsson och Kjellberg var villrådiga när de landstigit i Massaua, hur de skulle göra. Vägen till Etiopien var stängd, man kunde inte fara ner till gallaerna. Av en fransk konsul blev de nästan lurade att gå in i västra Eritrea, till Kunama, där EFS mission började 1866. Klimatet var påfrestande. Lange blev sjuk och reste hem till Sverige, Carlsson dog i klimatfeber, d.v.s. malaria, och Kjellberg blev mördad av banditer. Nya missionnärer sändes ut, men på två år, från 1867 till 1869, grävdes sju missionärsgravar i Kunama. De överlevande fick återvända till Massaua.

 

Lina Sandell skrev sången ”Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud” i slutet av 1869. Den ursprungliga andra versen lyder så:

Tänk särskilt i nåd på vår unga mission

bland faror och nöd i Kunama!

0 Herre, föröka, föröka oss tron,

att otron ej måtte förlama

vår hand, när vi satt den till plogen.

 

Mitt i detta elände beslöt EFS 1869 att bygga ett missionsskepp ”Ansgarius”, som användes 1873 till 77 och fraktade missionärer och material till Ostafrika. Samma år beslöt EFS även att starta sjömansmission.

 

Så begav sig missionärerna från det osunda kustområdet till höglandsregionen. Många nya missionärer reste ut, men 1875 var den politiska situationen osäker och missionärerna måste fly till kusten igen. Så var man på nytt i Massaua, och där började man ett skolarbete. Men gallaerna glömde man inte.

 

1879 byggdes missionsstationen Monkullo, ett känt namn i EFS missionshistoria. Missionärerna spreds sedan till olika delar av Eritrea. Italienarna erövrade stora delar av Eritrea, och våra missionärer tyckte att det då blev mer ordnade förhållanden.

 

1905-1945

 

Arbetet i Eritrea expanderade inom tre språkområden: tigré, tigrinja och kunama. Asmara var centrum för de tigrinjatalande stammarna. Där var de ortodoxa i majoritet. I bl.a. Mensaområdet talade man tigré, och där var muslimerna de förhärskande. Kunama, där hedendom och animism härskade, var blodsåddens och tårarnas land. Det var ett väldigt svårarbetat område, men i Ausa-Kunoma bildades 1915 ett Unga Kristnas Förbund med De Ungas Förbund i Sverige som förebild!

 

Under första världskriget blev det klimatförsämring i Eritrea. Politiska förvecklingar och Italiens svängningar var orsaken. Missionärerna beskylldes för att vara partigängare åt tyskarna och problemen hopade sig. Missionsarbetet kunde fortsätta men i mindre omfattning. På 1920-talet kämpade de katolska missionärerna mot den evangeliska missionen. 1923 blev det inreseförbud för nya missionärer. 1924 måste EFS överlämna det mesta av undervisningen i italienska medarbetares händer. Senare kom det besked om att all undervisning skulle ske på italienska. Men en stor del av arbetet kunde fortsätta till 1935. Nya missionärer kunde resa in och från 1926 fanns Evangeliska kyrkan i Eritrea.

 

Men så bröt stormen lös 1935. Italienska trupper gick in i Etiopien, och missionärerna i Eritrea fick ett meddelande att alla före ett visst datum måste lämna Eritrea, som hade varit italiensk koloni sedan 1889. De gick ombord på ett italienskt fartyg och nådde Sverige via Italien. Till synes var arbetet slut i Eritrea. Men Olle Hagner fick återvända till Eritrea 1939 och blev till stor hjälp för den evangeliska kyrkan, som fick bättre och bättre relationer till den italienska regimen.

 

Under andra världskriget var Olle Hagner ensam svensk EFS-missionär i Eritrea. Han stannade i fem år. 1944 kunde nya missionärer resa ut och så småningom gick arbetet i de gamla banorna och fler missionärer sändes ut. 1946-1996

 

Under 1950-talet diskuterade man inom EFS att missionsfälten i Eritrea och Etiopien skulle slås samman till ett, och 1964 förverkligades de planerna. Det hängde samman med ett FN-beslut om en federation mellan Etiopien och Eritrea. Eritrea kallades nu Eritrea-distriktet. 1972 blev det integration mellan EFS mission och den evangeliska kyrkan, och beteckningen Eritrea-distriktet upphörde.

 

Eritreanerna opponerade sig mot att Etiopien gick längre än FN och införlivade Eritrea med Etiopien. Olika motståndsgrupper bildades och 1961 började inbördeskriget, som varade i 30 år. Den siste EFS-missionären lämnade Eritrea 1977. Nu fick den evangeliska kyrkan klara sig själv personellt, men ekonomiskt stöddes den av EFS. Inbördeskriget slutade 1991 och EFS kunde 1993 sända en missionär till Asmara och två missionärer till Kunama 1994. Kyrkan där är i princip positiv till missionärer. Men i praktiken har den unga staten varit ganska restriktiv med arbetstillstånd till utländsk arbetskraft.

 

1995 fanns det över 8 000 döpta medlemmar i Eritreas evangeliska kyrka, 20 präster och 10 evangelister.