Från samhörighet till samverkan

Samverkan mellan Svenska kyrkan och EFS handlar inte om ekumenik utan om att rätt förstå och tillvarata EFS som den inomkyrkliga rörelse den är.

Vår gemensamma överenskommelse och avtalsformulering om full andlig enhet och solidaritet, där Svenska kyrkan betraktar allt EFS arbete som sitt eget, är förpliktigande för båda parter.

Det är därför naturligt att i varje församling och förening ställa frågan vad man kan och bör göra för att samverka med varandra, för att bättre fullgöra kyrkans grundläggande uppgift. Samverkan stärker vårt vittnesbörd inför de människor vi önskar nå med evangeliet samtidigt som vi mer ansvarsfullt och effektivt kan utnyttja våra gemensamma resurser.

Det goda samtalet

Det finns olika steg på vägen till samverkan. Ett första steg är att representanter från församling respektive förening med viss regelbundenhet möts. Att berätta vad som sker, koordinera planering och be tillsammans är relativt blygsamma steg som har stor betydelse och gör att samhörigheten konkret odlas och gestaltas. Detta kan i somliga fall leda vidare till samråd om specifika behov och utmaningar där olika samverkansmöjligheter kan upptäckas och utvecklas.

Målet med samverkan är dock inte att samordna och likrikta all verksamhet utan att strategiskt förvalta mångfalden och skapa utrymme för olika profileringar som kan bidra till helheten. Vad kan och bör vi göra tillsammans respektive var för sig? Trygghet i vår samhörighet, i kombination med en bibehållen självständighet, ger utrymme för ömsesidig handlingsfrihet.
Det goda samtalet om samhörighet och samverkan har tagit fart på flera platser. Följande punkter kan utgöra en god grund och vägledning för att starta ett sådant konstruktivt samtal.

Vår gemensamma grund

Börja med att slå fast den gemensamma grunden som vi äger i bekännelsen, vigningstjänsten och avtalet. Oavsett formaliserad samverkan eller inte så har vi samhörighet i en och samma kyrka. Det goda samtalet undanröjer hinder i form av osäkerhet, missförstånd eller i värsta fall misstro mot varandra.

Vår gemensamma huvuduppgift

En nyckel till fruktbara samtal är att börja med att lyfta blicken från våra former och strukturer till att se behoven och utmaningarna runt omkring oss. Oavsett på vilket vis vi utför verksamheten så har vi en samhörighet i missionsuppdraget.

Våra respektive resurser och profiler

Syftet med samverkan är att bejaka och ta vara på mångfalden och se det som en tillgång i arbetet med att fler människor ska finna en levande tro, gemenskap och engagemang i kyrkan. Arbeta med att identifiera och presentera era olika profiler och resurser. Försök se möjligheter och områden där dessa kan betraktas som komplement snarare än konkurrens och skapa ett bredare utbud som bättre kan betjäna och beröra flera.

Våra respektive drömmar och behov

Kanske funderar församlingen över vad man kan göra med en kyrka som ofta står oanvänd och saknar spirande verksamhet? Kanske EFS-föreningen bär på en vision för en specifik diakonal verksamhet eller ett arbete bland barn och ungdomar i ett område? Vilka resurser skapar större gemensamma möjligheter och vilka drömmar går därför att förverkliga tillsammans?

Bredda samtalet

Samla de som längtar till samtalskvällar och inspirationsdagar. Ta kontakt med oss och bjud in en inspiratör. Samarbetsrådets uppgift från Kyrkostyrelsen och EFS riksstyrelse är att verka för fortsatt fördjupning av samarbetet, samt att inspirera till nya och fördjupade samverkansformer och utarbeta modeller till lokala samarbetsavtal.

Samverkan i olika skepnader

Vår samhörighet bör medvetandegöras, samråd eftersträvas och möjligheter till någon form av samverkan undersökas. Ett samverkansavtal är flexibelt och utgår från de lokala möjligheterna och behoven. Samverkan kan därför se ut på många olika sätt och är inte begränsad till en enskild form.

I avtalstexterna kan man läsa att »syftet med samverkan är att främja och stärka den gemensamma bekännelsen och uppdraget som en och samma kyrka genom att konkretisera och formalisera specifika områden för samverkan. Att bejaka och ta vara på mångfalden av fromhetstraditioner och gudstjänstuttryck som finns inom kyrkan och se det som en tillgång i arbetet med att fler människor ska finna en levande och växande tro, gemenskap, delaktighet och engagemang i församlingen.«

Samhörighet och samverkan kan utformas och gestaltas på flera olika sätt som träffsäkert möter flera av de olika behov och utmaningar vi som kyrka brottas med idag. Med det här projektet vill vi få fart på samtalen och erbjuda konkret stöd för att utveckla dessa möjligheter. Vi kommer att resa runt i landet och tillhandahålla inspiration och fortbildning, material och kurser för detta syfte.