Öjersjökyrkan utsedd till årets församling

Öjersjökyrkan blev utsedd till årets församling på tidningen Dagens gala. I samverkansmagasinet skrev vi om den unga samarbetskyrkan som på kort tid har etablerat sig som en självklar mötesplats i det lilla samhället utanför Göteborg.

Att gå in i Öjersjökyrkan påminner om att kliva in i ett vardagsrum. Kyrkorummet är enkelt och avskalat men samtidigt genialt. Altartavlan består av ett stort fönster vilket gör att den året om vittnar om Guds skiftande skapelse. Men framförallt fylls kyrkan varje vecka av liv och rörelse, människor i alla åldrar och stor gudstjänstglädje.

– Från början var det här rena skogen. Först kom kyrkan och sedan har området vuxit fram med bostadshus. Gud är strateg – mer än vad vi är – och alltid steget före, konstaterar prästen Anders-Petter Sjödin.

Öjersjökyrkan är en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och EFS som invigdes 2012 vilket gör den till en av Sveriges yngsta kyrkor. Den kom till som en avknoppning av Furulundskyrkan, även den en samarbetskyrka som är relativt nybyggd då den invigdes 2001. Idén om Öjersjökyrkan föddes en kväll när Anders-Petter satt i Furulundskyrkan och fick ett tilltal från Gud om ”Öjersjö” och ”kyrka”.

– Morgonen därpå ringde Lars Hjort (dåvarande kyrkoherde i Partille pastorat) till mig och frågade om jag kunde tänka mig att börja arbeta mot Öjersjö. Jag tackade ja direkt och förklarade vad som hänt kvällen innan, så det blev en bekräftelse för oss båda, säger Anders-Petter och fortsätter:

– Man kan göra vad som helst i egen kraft, även starta en kyrka, men då blir alla trötta och ingen orkar till slut. Men när Gud tar initiativet och man följer med känner man att det finns ett flyt. Det här är Guds idé och vi har fått se öppningar som inte kan planeras.

Det var ett djärvt beslut att satsa mot Öjersjö; det fanns till exempel ingen kyrkobyggnad.

– Vi befarade att det skulle kunna bli väldigt dyrt; detta är ett attraktivt område och bara en tomt hade kostat tiotals miljoner. Lösningen blev att vi köpte Saronkyrkans gård som användes allt mindre av dem.

Någon budget fanns inte och inte heller någon personal förutom Anders-Petter själv som fick en projektanställning på två år. Det fanns dock en tydlig vision och han fick tidigt med sig en grupp av engagerade ideella krafter. Så småningom tillkom stöd till en 3-årig projekttjänst från EFS pionjärfond.

– Vi samlades och bad för att lyssna in vad Gud ville. Vi skickade också ut en enkät i området. En fråga var: ”Skulle ni vilja att det fanns en kyrka här?” Och det ville majoriteten. En av följdfrågorna löd: ”Om det fanns en kyrka, hur kan vi betjäna er?” Det genomgående svaret var: ”Gör något för barnen”.

Så har det verkligen blivit från start – redan före den första gudstjänsten fanns nämligen en rytmikgrupp för barn. Och nu finns en stor tillbyggnad med toppmoderna lokaler för bland annat storsatsningen mot barn och familj. Öjersjökyrkan har formats till en plats där det sprudlar av liv och i skogen bredvid har frivilliga krafter passat på att bygga en extra parkering under coronapandemin. Anders-Petter tror att samarbetet mellan EFS och Svenska kyrkan är en av förklaringarna till att Öjersjökyrkan har blivit en lika naturlig som självklar mötesplats i området.

– När Svenska kyrkan och EFS samverkar förenas det bästa av två världar. Att ha Svenska kyrkan i ryggen ger oss så många fördelar, inte minst ett enormt kontaktnät och ett gott förtroende när vi möter nya människor. EFS å andra sidan bidrar bland annat med missionsengagemang och lekmannaskap, som alltid kännetecknat EFS.

Nu är Anders-Petter inte längre ensam anställd, utan han har vad han beskriver som ett ”dreamteam” med sig. En av dem är församlingspedagogen Jill Kjellberg som liksom flera andra i personalgruppen har en mångsidig kyrklig bakgrund.

– Det har gett oss en bra mix. Vi bär vi på en tro som vi vill förmedla till andra – det finns liv och äkthet i det vi gör. Vi längtar efter mer av Guds ande, att få se kraften, under och tecken. Samtidigt längtar vi efter ännu mer av Guds helighet och att få stå tyst inför Gud, säger hon.

En av Jills hjärtefrågor är att kyrkan i allmänhet ska våga bli mer utåtriktad och inte stänga in sig innanför kyrkans väggar.

– Vi har för mycket bra för att hålla det för oss själva. Jesus sa: ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar”. Just orden ”Gå ut” är inte alltid så attraktiva, det vet vi som har barn som vi ibland får tvinga ut. Jag tror att även Gud vill säga till oss: ”Nu måste vi faktiskt gå ut en stund”. För vad händer när vi som kyrka når ut? Jo, vi kan nå många fler. Det kan räcka att flytta ut på kyrktorget med ett mysigt café eller en stickstund, så att människor får se att det finns folk i kyrkan.

Öjersjö är ett välbärgat område där många bor bra, har bra jobb och en trygg ekonomi. Men när man redan ”har allt” menar Jill att människor kan känna en tomhet.

– Lyckan på djupet kanske inte infinner sig. Varför finns jag här? Vad är meningen med livet? Den nöden är rätt stor. Då är det så fint att som kyrka kunna gå in och ge det som mättar på djupet – det som vi tror att Jesus kommer med, säger Jill och fortsätter:

– Välsignelsen lyder ”Herren vände sitt ansikte till dig”. Man kan ta det för givet, men det är det jag vill förmedla till barnen, ungdomarna och de äldre – du är viktig och sedd, inte bara av mig utan av Gud som har koll på hela världen. Det är därför jag är kristen, för att Gud ser mig och vänder sitt ansikte till mig, och det är därför jag jobbar i kyrkan och vill ge den kärleken vidare till ungdomarna.

Snart har det gått tio år sedan Öjersjökyrkans invigdes. Anders-Petter är optimistisk för hela kyrkans framtid i Sverige och han har länge trott att kyrkans storhetstid ligger framför oss snarare än bakom oss. Detta förutsatt att Jesus får stå i centrum och att kyrkan vågar stå upp för det ”oföränderliga evangeliet” utan att skämmas.

– Vi kan verkligen konkurrera med världens brus genom fokus på Jesus, lärjungaliv och andlig längtan. Vi behöver ta oss an de djupa frågorna om livets mening – alltid med Jesus i centrum, säger han.

Ryktet om Öjersjökyrkan har spridit sig runt om i Sverige och för många har den fått bli ett slags ställföreträdande hopp för de som tappat sugen och inte riktigt ser ljust på framtiden.

– Varje levande kyrka blir ju ett sorts hoppets tecken och det behövs mer än någonsin. Det som saknas mest idag inom politik och allting är hopp, visioner, drömmar – så det är kyrkans tid. Vi har ju ett hopp, men vi måste tro på det själva för att kunna förmedla det.