Kyrkans sanna skatt
På mina många resor i vårt land ser jag kyrktorn överallt, vare sig jag färdas ut på slätterna, in i skog- arna bland små byar eller i storstäderna. Där står hon – kyrkan mitt i byn – och vittnar om att här har Guds rike etablerat en utpost och under sekler räckt människor evangeliets gåva.
I dessa kyrkor har, trots allt tal om sekularisering, fortfarande majoriteten av vårt lands invånare blivit framburna till dopet, konfirmerats och varit med om skolavslutningar. Här har de ingått äktenskap och fått begrava nära och kära. Vilken välsignelse med så många byggnader under vars höga valv alla dessa heliga ögonblick tagit plats. Men är det främst byggnader och minnen från fornstora dagar som vi har att förvalta? Detta är absolut ovärderliga tillgångar men vad är kyrkans sanna skatt? Vad är hennes främsta kapital?
Enligt Luther är kyrkans sanna skatt evangeliet om Guds härlighet och nåd. Kyrkan förvaltar inte något annat som för henne och för hela världen är omistligt. Tar man bort evangeliet från kyrkan så finns förvisso en mängd saker kvar. Dock inget som särskiljer henne från många övriga aktörer i samhället som också gör goda insatser. Allt som kyrkan förfogar över är i egentlig mening bara tillgångar i den mån dessa befrämjar just evangeliets förkunnelse och gestaltning bland vårt folk.
Evangelium är det som gör kyrkan unik. Budskap om rättvisa och kärlek måste värnas men kommer förmodligen ljuda även om kyrkan tystnar. Om däremot evangeliet inte ljuder i och från kyrkan är det ingen annan som kommer förkunna det. Förlåtelse av synd, befrielse från skam och frihet från fruktan för döden och ondskan. Visshet om Guds oändliga kärlek bevisad i och genom Kristi död för oss. Hoppet om ett evigt liv och en förnyad skapelse.
Kyrkans budskap är inte främst vad vi ska göra för Gud utan de goda nyheterna om vad Gud har gjort för oss i och genom Kristus Jesus. Evangelium är större än det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln. Evangelium är de glada nyheterna som säger att vi är förlåtna och accepterade trots att vi inte lyckats leva efter dessa bud. Jesus Kristus blev människa för att uppfylla allt det som ingen annan människa lyckats med. Kyrkans budskap handlar därför inte primärt om våra goda gärningar utan om Jesu goda gärningar – för oss.
Rosenius, en av centralpersonerna bakom EFS, blåste liv i det lutherska arvet och fick se en folkväckelse där mängder av svenskar fick upptäcka de goda nyheterna om vad de ägde i evangeliet genom dopet. Han uttryckte sig så här: ”Detta är alltså evangeliets egentliga innehåll: Inga goda gärningar kan skaffa oss rättfärdighet inför Gud eller göra den större. Inga synder kan hindra denna rättfärdighet eller göra den mindre. Den består helt och hållet i Kristi egen rättfärdighet som tillräknas oss av nåd.”
Det finns olika traditioner och uttryckssätt, men det är just detta som är det centrala budskapet som är synonymt med Svenska kyrkan, som står i den evangelisk-lutherska traditionen och utgår från reformationens bekännelsedokument. Även kyrkoordningen slår i sin inledning fast: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål.”
Den betonar vidare att det är just denna grundläggande tro, bekännelse och lära som ska komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger. Det är alltså inte upp till varje enskild församling eller präst att ge uttryck för tankar eller budskap som vilar på en annan grund. Uppdraget är att rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse. Ett heligt löfte som varje präst avger vid sin vigning.
Kyrkan behöver ständigt förnya former och förbättra strukturer, men vad som framförallt behövs i vår tid är en förnyad tro på och glädje över kyrkans sanna skatt och samling kring kyrkans verkliga centrum: Evangelium om Jesus Kristus som världens frälsare! För evangelium är och förblir Kristi kyrkas största tillgång.
Magnus Persson är präst, inspiratör och samverkanssekreterare för Svenska kyrkan-EFS