Jag är värdelös på det kontinuerliga bloggandet! Hittar inte rutinen, så när känslan saknas stannar skrivandet.
Men på’t igen!
Flera har undrat vad som ”hände med oss”, så jag ska ge några tillbakablickar från de gångna månaderna. Bra, annorlunda, fina, tröttsamma månader. Händelser delvis tagna från mitt konto på Instagram (där jag är lite mer aktiv. Så ni som har Instagram får ursäkta om det blir upprepningar…).
Först vill jag bjuda med er på en av förra veckans morgonpromenader. Två dagar i vecka, vid gryningen, går jag och en vän en rask vända runt våra kvarter. Detta har blivit en så fin rutin, som ger den absolut bästa starten på dagen.
Det är fortfarande kyligt när vi ser staden vakna.
Morgonpigga människor kommer ut för att träna innan solens hetta blir för stark. Kvinnor sopar gatorna rena från gårdagens skräp.
Den ortodoxa kyrkan samlar redan sina trognaste besökare till bön. Moskén lite längre bort låter oss också höra sina rop.
Gatuhundarna är på jakt efter sin frukost. Och de första tiggarna sitter redan vid sidan av vägen, i väntan på någons förbarmande.
Vi går över två floder.
Möter mannen som vi alltid möter, och han applåderar precis som han alltid gör.
Vi passerar den äldre kvinnan i affären som alltid ropar ”Gobes!” efter oss.
Några kallar oss för kineser. Vi orkar inte rätta dem.
I uppförsbackarna tystnar våra samtal. Jag blir andfådd. Det är skönt.
Prick klockan 7 kommer vi hem, lagom för att få femton minuter med barnen innan de ska iväg till skolan. Sedan blir det kaffe, dusch och jobb.