Idag var det vår tur att bli bjuden på lunch av Konjit.
Tänk att få träffa kes Gamachu en gång till, verkligen trevligt och han har lika bra minne som förra gången trots sina 99 år.
Denna gången var dottern Gebrou hemma, hon var en av mina språklärare för 33 år sedan!
Deltagare i Oral Bible Storytelling workshopen under morgonandakten
Kära vänner!
Idag påmindes jag om dessa verser från Psaltaren 34:
Jag vill alltid prisa Herren,
ständigt sjunga hans lov.
Stolt ger jag Herren äran,
de betryckta hör det och gläds.
Lova Herren med mig,
låt oss tillsammans ära hans namn!
Jag var inbjuden att dela en andakt på den workshop som pågår på SIL för tillfället. Fem folkgrupper har samlats för att lära sig bibelberättelser som de sedan i sin tur ska sprida i sina hemtrakter genom att återberätta dem för andra. Temat denna gång är lärjungaskap; att följa Jesus ger liv och glädje men har också ett pris i form försakan och lidande. De arbetar med berättelser från Daniel, evangelierna och Apostlagärningarna. Precis som i många andra delar av värden är det ett problem även här bland kristna att efterföljelsen är så lågt prioriterad. När man väl blivit kristen, och liksom klivit över till “det vinnande laget”, avstannar växten och helgelseprocessen uteblir eller går väldigt trögt. Det är detta man försöker adressera genom dessa workshops i Scripture Engagement. Man söker alltså väcka ett engagemang i Skriften så att människor kan ta till sig det glada budskapet och göra det till sitt.
I alla fall, jag delade de kända orden i Psaltaren 51, där kund David bekänner sina synder och ber Gud skapa ett nytt hjärta i honom. Och när jag talat ett tag så händer något som inte är helt ovanligt här. Flera av deltagarna börjar gråta och tar upp sina näsdukar. Reaktionen blir så direkt. Det är som att Davids ord går rakt in i hjärtat på dem och påminner dem om deras egen syndanöd och litenhet inför Gud. Suckarna steg som allra högst när jag jämförde Davids “det är mot Dig jag har syndat” med Jesu ord i Matt 25 “vad ni inte har gjort för någon av dessa mina minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” Efter en stund av personlig bön och bekännelse bad vi tillsammans med David den vackra bönen “Skapa i mig Gud ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne.”
Sången de sedan sjöng, om hur Gud har gjort dem glada, var så innerlig att den berörde mig ända in i hjärteroten med sin glädje och frimodighet.
Det här med att vara inför Herren (länge), både i förkrosselse och i glädje, det ser man ofta här. Att komma inför Gud, att inte vika med blicken, att både sucka till Honom och ropa ut i glädje, ja, att överlämna sig själv helt i Hans händer. Vördnad inför den levande Guden är en gåva man kan öva upp, tror jag. Det är inspirerande att få vara en del i det här sammanhanget. Låt oss också hoppas att efterföljelse och lydnad kan växa fram i oss, i hela kyrkan, ur denna hjärtats tillbedjan.
Med önskan om Guds frid och glädje,
Sophia
“Jag förtärdes av längtan
till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp
mot den levande Guden.
Sparven har funnit ett rede
och svalan ett bo för sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
Lyckliga de som bor i ditt hus
och alltid kan sjunga ditt lov.” Ps 84:3-5
Resan hit gick bra vi fick stanna vid alla checkpoints men vad gör man inte för att komma fram.
Idag har vi packat upp här och delat upp i nya högar, Sverige, Mekanissa och ge bort. Nu gäller det att vila och återhämta sig efter värmen och turbulensen runt Aira. Tänk att få vrida på vattenkranen och det kommer vatten, det är små saker som ger oss glädje. Vi njuter av att det är svalare på natten så det går bra att sova. Nu ser vi framemot att få träffa Harry, vårt barnbarn och alla er andra. Kram
Nu är årskonferensen igång!
Nu är årskonferensen igång i Örnsköldsvik.
Om du inte kan vara på plats, så kan du se kvällsgudstjänsterna och årsmötet på EFS play här.
På samma kanal kan du följa Eftersändningarna där vi intervjuar olika medverkande i konferensen.
Gått och väntat på att den skulle slå ut, Afrikas blå lilja och den gjorde det nu innan vi reser härifrån. Vemodigt att åka men allt har sin tid och nu ska vi snart återvända hem till Örnsköldsvik. Ute är det ganska varmt 31 grader, kvalmigt och åskan mullrar, få se om det blir något regn. Lunch idag hos Jimata, för er som vet vem han är, vår banan och papaya leverantör. Några saker som ska ställas till rätta uppe på jobbet innan det är kvällsmat hos Tafasse och Turonesh. Imorgon bitti kl 06 bär det av till Addis om allt fungerar som det ska. Vi har pack utrymmet fullt så undrar hur tjafsigt det blir vid vägspärrarna. Vi får överlämna allt och be om Herrens beskydd.
Hej Vänner. 050519 Dodoma
Denna veckan fick jag tag i RABARBER. Det är så långt emellan att jag glömmer bort att längta efter det. Rabarberkräm med mjölk. Smaka på dessa ord!! 
Under förra veckan delades det ut maskmedicin i skolorna. Barnen hade då kommit tillbaka till skolan efter påsklovet och då passar man på att medicinera dem. Jättebra tycker jag. Under loven är det många som åker och hälsar på folk ute i byarna och kommer tillbaka med lite av varje i kroppen. Jag själv avmaskar min familj kanske varannan månad.
Idag hade vi massajgudstjänst här inne i stan. Som alltid oerhört roligt och många gånger gripande på det sätt de firar gudstjänst. De är ofta som små barn i sin tro och visar det väldigt öppet och oskyldigt. Idag tog jag upp frågan om AIDS igen. Det gör jag med jämna mellanrum. På min fråga hur många som var beredda att testa sig svarade 8 jag på direkten. Jag kommer därför att ta med dem denna veckan och kommer att vara med dem fram tills dess de fått sitt svar. Och efter också, om någon visar sig vara smittad. För tio år sedan var folk rädda att testa sig,men inte idag. Efter att ha tagit upp det så många gånger, är de snarare glada över att någon påminner dem.
Under veckan kommer jag också att träffa kvinnogrupper, för att ta upp vad det innebär att vara annorlunda. Många av er kanske känner till boken Pricken, om den prickiga kaninen som blir utstött och sedan finner en ny familj som tycker om honom. Men han hittar också tillbaka till sin gamla familj. Den boken finns nu på swahili och vi har den i stort antal och använder den i alla sammanhang. Jag läser den för dem och vi diskuterar vad den innebär för oss. Och funderar på vad vi kan göra för de annorlunda. Mycket spännande situationer som har lett till flera bra initiativ från dem själva.
Sköt om er och njut av svenska våren.
MUNGU AWE PAMOJA NANYI.
Mwalimu Ulf
Vår medhjälpare Gabanesh ville plötsligt bli förflyttad till annat jobb på sjukhuset. Hon kunde inte jobba natt hos oss och då gick hon miste om nattersättningen.
Då kom adde Urge istället och hon är mycket duktig att sy samt lär sig snabbt hur det ska vara. Hon ser även möjligheten att kunna använda rest bitarna. Veckan som gått har hon sytt pack dukar, håldukar, benskydd och lakan till operations avdelningen. Känns bra att hon är den som fortsätter här.
Hej Vänner. 030519 Dodoma
Idag har vi skördat bananer i min trädgård. Guawan är slut liksom passionsfrukten och mitt citronträd. Citroner får vi så mycket, att vi skulle kunna gödsla med citroner. Snart är papayan klar också. Vilken rikedom jag har inpå husväggarna!!
I stiftet har vi två gymnasieskolor – Aya och Embeko. Vi har nu startat ett större arbete på sedda skolor gällande Barnkonventionen. Denna gången handlade det om de handikappades situation i samhället och vad kan en skola göra för att förbättra deras villkor. Gräv där du står, är nog ord som kan sammanfatta dagen. Det blev goda diskussioner där elever och personal fick styra mycket av samtalen.
Vi samtalade länge om vem som ska räknas som handikappad. Gäller det bara den fysiska och psykiska kroppen, eller kan det utvidgas? Finns det ekonomisk handikapp ? Socialt dito ? Politiskt ? Stamtillhörighet ? Kan en människas kön vara ett handikapp ? Utbildningen eller brist på detta ? Ja,ni förstår att det blev innehållsrika dagar som kräver ett stort efterarbete från oss på kontoret. Men,oj så spännande.
Mycket av arbetet under dagen skedde i smågrupper.
Ute i Chitego har vi nu dragit vatten ända fram till prästgården. Vilket framsteg!! De har vatten ända in i huset. Vi har satt upp en vattentank utanför huset, dit vattnet förs från stora vattenpumpen några hundra meter bort. Ett grönsakslandet förbereds nu där kvinnorna i byn ska kunna lära sig att odla t.ex. spenat som är så nyttigt. Och som folk tycker om. Underbart att detta är klart!!
Joseph visar oss var vattenledningen är nergrävd.
Här ser ni en av fundisarna( Rörmokarna), som sitter inne i den tank som sedan ska resa upp på en ställning, för att ta emot vattnet från stora brunnen.
Utan mig gick allt bra står det i rubriken. Vi – eller det ska nog egentligen stå jag – har lite svårt att släppa greppet ibland om saker och ting. Nu har tre personer från Chitego rest till Sverige och Lysekil,utan att jag är med. Och det har klarat det utan problem – givetvis. Jag har nog aldrig tvekat,men ändå har det funnits en oro inombords Ska de klarat detta utan….. . Och visst gjorde det. Men det har känts svårt för mig. Speciellt när min Bartolomayo är med – denna gången som översättare. Idag kan man ju följa dem via Whats up. När de kom in på flygplatsen i Dar fick jag en film från dem. Likaså inne i planet, innan de for iväg. Sedan från flygplatsen i Amsterdam och från Landvetter. Bartolomayo skickade nog detta för att lugna sin fosterpappa, tror jag. Men oj vilken seger för honom. Han, som ensam av de tre, kan engelska och skulle leda dem fram till de rätta gaterna och olika passkontrollerna. Men han klarade detta. HE MADE IT och ni kanske förstår att det var en stolt Mwalimu Ulf som insåg detta. Han klarade det utan mig. Underbart för honom…..och för mig. Jag är ju inte bättre än att jag också vill ha lite 
av äran. Fy skäms på mig!!
MUNGU AWE PAMOJA NANYI.
Mwalimu Ulf
P.S. De finns på telefonnummer 076 000 32 44 och det är då Bartolomayo som svarar. D.S.
Ibland blir man informerad bara av en chans, satt och pratade med våra chefer ang våra anställda. Då berättade de att det planerades en avskedsmiddag för oss samma kväll i vårt hus om det gick för sig, 6 personer sas det då. Man kan inte säga nej precis och strax innan jag skulle gå hem för dagen kom frun och undrade om vi hade 12-14 stolar, för det var nog antalet personer som skulle komma. Det blev en trevlig kväll med 12 personer runt bordet. De är duktiga på att använda superlativer..
Nu är det sista helgen i Aira och inbjudningarna duggar tätt men man kan bara äta inhemska mat två ggr /dag i alla fall om man heter Edmark i efternamn. På måndag åker vi till Addis har vi tänkt.