EFS styrelse 2019/2020

Under EFS årsmöte i Örnsköldsvik valdes fem nya styrelseledamöter: Marie Larsson, Lillemor Persson, Oliver Sjöström och Per Moen för en mandatperiod på tre år och Jan Hallquist valdes för ett år.

Avgående styrelseledamöter var Krister Bredmar, Lars Häggberg, 2:e vice ord.f. Jonas Nordén, styrelseordförande Stefan Svensson och 1:e vice ord.f Anna-Karin Westman Tjernlund. Ingen av avgående ledamöter ställde upp för omval. 

Den nya styrelsekonstellationen har valt att konstituera sig med LarsOlov Eriksson som ny styrelseordförande. Detta blir andra gången som LarsOlov är ordförande i EFS. Vi har ställt några frågor till ”Loe”, som han vanligen kallas.

Hur är det att ha fått det här uppdraget?
– Det var kanske inte helt oväntat eftersom hela presidiet avgick av olika skäl. Jag har haft en
viss förberedelse och har kunnat tänka igenom det i förväg tillsammans med min hustru. Till slut kom jag fram till att jag var beredd att ställa upp.

Vad hoppas du kunna bidra med?
– Att jag med min erfarenhet, överblick och kunskap om EFS ska kunna
leda styrelsearbetet på ett positivt sätt. Det är ett lagarbetare där jag blir lag-
ledare och det uppdraget ska jag försöka ta mig an.Ser du någon särskild utmaning för EFS?
– Vi vill mer än vad vi har råd med, det är en ständig utmaning för det
tvingar oss många gånger till svåra prioriteringar.

 

Nya styrelsen från vänster: LarsOlov Eriksson, Marie Larsson, Elin Lycklund-Ljunggren, Roger Wikström, Eyassu Tesfay, Per Moen, Maria Andersson, Jan Hellqvist, Lillemor Persson, Oliver Sjöström, Börje Lund och Tomas Andersson.

 

Glad påsk, kära vänner!

Graven var tom, han är inte död; han har uppstått och lever och finns mitt ibland oss. Påskens budskap handlar om att döden måste vika för livet. Döden förmådde inte hålla kvar vår Herre i dödens rike, utan genom en väldig kraft gick han från död till evigt liv. Precis som vi kommer att göra, om vi sätter vårt hopp till Honom. I Guds ögon kan det som i mänskliga ögon ser dött ut, få nytt liv. Och, tvärtom, det som ser fullt levande och potent ut i våra ögon, kan vara dött som fnöske för Gud. Mer om detta nedan.

SIL in Ethiopia har haft konferens, och en mycket viktig sådan. Vi har nämligen fått en ny ledare, Dr Yonathan Zemmanuel. Han och hans fru Tizita har i många år arbetat med Scripture Engagement här i landet. De har alltså arbetat för att Etiopiens olika folk inte bara ska ha en bibel, utan även använda den, låta den bli en integrerad del i deras liv. Och nu har alltså Yonathan tagit över direktorsskapet och vi ser med förväntan mot framtiden. Just nu pågår 68 översättningsprojekt i landet, projekt som drivs av våra samarbetspartners, och där SIL in Ethiopia spelar en viktig roll i många. Vi ber att Gud ska välsigna projekten så att de också kan slutföras.

Vår förra ledare, Andrea Bryant, har verkligen gjort ett bra jobb. Inte bara med att få vår ekonomi på rätt kurs utan också med att dra upp visioner för framtiden och vara ett föredöme som ledare och tjänare. I 25 år har hon och hennes man Mike varit här i Etiopien och arbetat med folkgruppen Suri. De är sådana där människor som man är tacksam för att få ha haft i sitt liv, sådana som man kommer tillbaka till som referens, om ni förstår vad jag menar. Sådana människor man tackar Gud att man fick träffa.

En annan sådan människa är översättningskonsulten Travis Williamson, som hade ett bibelstudium med oss under konferensen. Han talade om spirituell död och liv genom att utgå från Lukas 18 och Jesu exempel om Farisén och tullindrivaren. Den ene uppblåst och självsäker, den andre förkrossad och tillintetgjord. Titta gärna noggrant och länge på tavlan ovan, målad av Bryn Gillette. Den skakar om och visar sanningen på ett sätt som bara konsten förmår. När Gud ser den fine fariséen, med hans skenbara fromhet, ser han bara död, ett skelett utan kropp. Men när han ser den hukande tullindrivaren ser han liv, representerad av den oväntade glorian. När han gör sig liten får Jesus plats och utrymme att göra honom rättfärdig. I fariséens liv finns inte plats för något annat än han själv. Och det är en farlig position att befinna sig i, från Guds rikes perspektiv. Det som är speciellt med exemplet är att fariséen ju befinner sig i en religiös kontext. Han står innanför den religiösa institutionen och utför alla de handlingar denna kräver. Men utan sitt hjärta och med ett uttalat förakt för andra. Hans självsäkerhet är så upprörande säker, hans tro på sin egen förmåga så skamlös. Han tror sig ha sitt på det torra medan han egentligen simmar på djupt vatten. Och för att parafrasera Elias och min vigselpräst, Hans Lindholm: “Vi har alla en Skandiachef (dvs en hycklande farisé) inom oss”. Det är när denna nedslående självinsikt kombineras med Guds nåd och seger över död och synd som livet får plats att slå rot och Jesus kan transformera oss inifrån och ut.

Håller för närvarande på att förbereda mig inför en konsultering av 1 och 2 Thessalonikebreven tillsammans med Tsemakko-teamet, där vår svenske Fredrik Hector, är rådgivare. Mer om detta en annan gång!

Guds frid och liv och glädje!

Sophia

“Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sa till dem: “Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.”” Lukas 24:5-6

 

 

När det regnat några gånger dyker plötsligt denna ståtliga blomma upp såg den i Addis sist och nu finns den här! Just nu mullrar det så troligtvis en skur även idag. Idag, om fyra veckor är vi åter i Örnsköldsvik, tänk vad tiden gått fort. Inte blev det som vi tänkt men det blev ändå två bra år. Härligt att få träffa gamla bekanta, många har det gått väldigt bra för. Det känns roligt att ha den vetskapen med sig hem.

Hej Vänner.                              190419   Dodoma

Som sagt nu är jag framsläppt till datorn. Men det är inte så dumt att ha någon annan som skriver lite också – på mitt uppdrag ska sägas. Min tid räcker liksom inte till.

Jag var ju sjukskriven under två månader och det gick väl lite si och så med detta. Men nu mår jag bra och mina ben som krånglade lite grann, fungerar nu bra igen. Vad som förorsakade detta vet de inte. Så då blir ju svaret  – en infektion.

Vad har då hänt under min sjukskrivning. Ja, inte låg jag på sängen så mycket som jag kanske borde ha gjort.

+ En massajgudstjänst för 113 personer hann jag med. Glädjande var att vi denna gången nådde nya massajgrupper här  stan.

+ Internationella bönedagen blev en stor dag för oss, liksom bönedagen för barnen en vecka senare.

+ En förskoledag ute hos massajerna blev mycket lyckad. Hur stimulerar man konstruktivt tänkande hos barnen därute, som inte alls har en tradition att leka som andra barn? Vi utgick ifrån byggklossar som jag samlat in från många snickare.mars 2019 009.JPG

Det högsta bygget blev nästan två meter högt och gjordes av tre barn tillsammans – två pojkar och en flicka. Detta var något alla barnen kunde göra. Det har ingen gjort tidigare och var därför inte en flicklek eller en pojklek. Alla kunde leka detta. Mycket positivt och roligt.

+ En större grupp pojkar blev omskurna och som det oftast är ute hos massajerna idag, så måste jag åka dit och träffa dem och be för det. Det ingår idag i ritualerna.

+ En döv pojke från Kondoa-området har fått plats på dövskolan här i stan. Inte till faderns glädje, utan detta skedde på mammans och mitt initiativ. Mamman kom hit till stan med sonen, under förevändning att de skulle träffa mig. Men sonen är nu inskriven på skolan och pappan har bara att finna sig i vad som hänt. Egentligen tror jag att han idag är glad över detta. Han har varit lite skamsen över att han har en döv son och nu behöver han ju inte konfronteras med dessa sina känslor mer än när sonen är på lov.janurai 2019 010

Agostino heter han och han är egentligen för gammal för att börja i ettan på dövskolan. Men eftersom jag har haft flera barn där tidigare och det har fungerat bra, fick han också en plats.

janurai 2019 002

Trots allt var jag ändå hemma mer än vanligt under min sjukskrivning och då passade många barn att komma förbi efter skolan för att bli omplåstrade och få en kopp te och en smörgås. Egentligen tror jag att det var det senare som var viktigast. Men vad spelar det för roll orsaken till besöket. Kul hade vi i alla fall.

Nu ser ni att jag är på gång. Jag garanterar inget – min stand-in kanske inte orkar hålla sig borta från datorn.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

I fredagskväll svärmande termiter det var hemskt att ta sig förbi belysningar. Frågade flera vad det betyder och alla sa samma sak vintern /regnperioden är på gång. Det har kommit någon åskskur denna veckan vilket vi uppskattar. Igår kväll, lördag, var det lite svalare i sovrummet, skönt, det är något enklare att somna då. Enda nackdelen med regnet är att tvätten tar längre tid att torka på sjukhuset då det mesta hängs under bar himmel.

Det finns nästan inget bättre än när man hör hur det smattrar på taket och när det sen blir två ggr under samma natt. Härligt och välsignat för människor och naturen.

Jag satt vid bordet hemma hos Ulf i kväll för att äta kvällsmat. Jag säger till Ulf: Vilken underbar samling människor vi är vid bordet i kväll. Först har vi två vithuvuden. Bredvid mig sitter en svart massaj som bara har ett fungerande ben. Bredvid honom sitter en evangelist från Kondoa som är hemma hos Ulf för första gången och undrar i vilket sällskap han har hamnat. Evangelisten har en son som är döv, som han ska hämta på dövskolan i morgon. Bredvid honom sitter den döve Sairo och han ber bordsbönen på teckenspråk. Intill honom sitter ett av Ulfs barn, massajpojken Yohana och bredvid Ulf, som till evangelistens stora förvåning sitter i shorts, sitter minstingen Ezekieli och väntar på sin tur att ta pasta och korvgryta.

Vilken underbar samling människor i Guds färgsprakande värld.

Detta var Evalottas ord. Tänk att det som är vardag för mig kan vara så fascinerande för andra.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Det var dags att förnya vårt visum så vi for till Nairobi förra helgen. Idag, onsdag 10/4, är vi åter i Aira. Ännu inget regn här men vi fick en ordentlig skur i Nekemte. Fortfarande inget rinnande vatten i kranen och förhoppningen att få något nu är minimal. Nu gäller det att lägga in högsta växeln för att hinna göra det vi tänkt innan vi packar ihop och reser hem.

Hej Vänner.                                         04082019 Dodoma

I går hade massajerna i Dodoma stad sin egen gudstjänst på Arusha Road Lutheran Church. Vilken gudstjänst och vilken upplevelser för mig som aldrig varit med på en massajgudstjänst förut. Innan gudstjänsten åkte Ulf och hämtade 80 liter mjölk d.v.s. en form av yoghurt som skulle drickas efter gudstjänsten. När vi hämtat mjölken stannade vi och påminde de massajer som vi såg att det var gudstjänst på eftermiddagen. Det var många som hade hörsammat kallelsen och det kom 113, både gamla och barn men mest unga män.

När vi kom dit så var redan sången i gång och den är annorlunda mot vad vi är vana vid. De unga männen gör ett speciellt humljud från halsen som har en mycket speciell ton. Massajprästen Emmanuel Mellau leder gudstjänsten och han gör det på massajernas sätt. Gudstjänsten börjar med bön och tillbedjan. Alla står framme vid koret, i ring och dansar, sjunger och tillber Jesus. Det är en sådan intensitet i bönen. Jag kan tänka mig att gamla tiders “bönebrus” i pingstkyrkan var något liknande.

När vi står där och gungar med så kommer tårarna och jag blir påmind om orden i Sakarja 14 om att “den dagen ska alla nationer dra upp till Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden”. Den dagen kommer massajer stå sida vid sida med svenskar, norrmän, tyskar, judar och alla andra folk. Att fira gudstjänst med massajerna var som en försmak av den härligheten.

När gudstjänsten är slut ropar Ulf – maziwa, vilket betyder mjölk och plötsligt rusar massajerna ut, griper en mugg och börjar dricka mjölk/yoghurt i stora lass. De har mjölk över hela ansiktet men det syns att de njuter och glädjen över att få dela mjölken med sina bröder och systrar är påtaglig. Det blir en härlig stund utanför kyrkan som avslutas med att grabbarna står i ring och ser vem som kan hoppa högst, samtidigt som de gör sitt speciella “humljud”. Det är mäktigt att stå precis bakom och uppleva trycket i dansen och hoppandet.

Jag fick också veta av Ulf att en av massajerna fick sådan hemlängtan att han skakade i hela kroppen. Det är inte lätt att vara massaj i Dodoma, men vad ska de göra när dem i alla fall får ett mål mat om dagen i stan. Vi får tillsammans be att dem kan flytta hem till byn och bo tillsammans med sina släktingar och sin bosättning. De hör inte hemma i stan. De far väldigt illa av att vara borta från sin egen bosättning. De längtar hem!

Gudstjänsten betyder mycket för dem. De samlas, sjunger och ber på sitt eget språk. De upplever samhörighet med sin egen kultur och hoppandet är en viktig del i att hålla gemenskapen levande. Nu börjar kyrkan ställa sig frågan hur det ska gå med dessa gudstjänster när Ulf går i pension. Vi får tillsammans be att det finns någon som har hjärta för massajerna och som kan ta över.

april 2019 001

Så långt Evalotta. Nu kommer Ulf här på slutet. Bönebruset som gav värkbrus – i knäna och himmelsk längtan.april 2019 002

Som ni förstår av vinkeln på detta foto klarade inte mina knän knäfallet så länge. Men då fick jag ju med  en gråtande Evalotta istället.

Mungu Awe Pamoja Nawe.

Evalotta – min tillfälliga sekreterare under några månader – och Mwalimu Ulf.

Hej vänner!

De senaste veckorna har vi firat flera namnsdagar i vår familj. Eftersom våra barn är tvillingar brukar vi fira dessa dagar lite extra så att alla känner att de har “en egen” dag.

Namn rymmer så mycket. När föräldrar väljer namn till sina barn kanske namnen de ger rymmer böner och förhoppningar för barnens liv. Ja, namn är inte bara namn, utan också ett uttryck för förväntan och hopp inför framtiden.

Har precis lett konsultering över de fem första kapitlen i Johannesevangeliet med Suri-översättarna. Det var väldigt svårt i början, “Ordet var hos Gud och Ordet var Gud” och allt det där ni vet. Det är vackert och poetiskt men väldigt abstrakt och svårt att översätta. Den första dagen kom vi bara igenom 15 verser tror jag. Sen gick det snabbare och vi hade väldigt roligt. Är så tacksam för att få kliva in i olika folkgruppers tankevärld och språk. Översättarna har funderat länge på hur de ska översätta Messisas. I namnet ryms ju så mycket: Guds utvalde kung/son som har kommit för att leda och rädda människorna. Det går inte att fånga alla konnotationer i ett namn. De har några förslag som de ska testa när de kommer tillbaka till sin by.

Att Jesus är en person med många namn är något man snabbt upptäcker när man läser evangelierna. Och alla dessa namn rymmer en förhoppning om vad Han ska åstadkomma eller en sanning om Hans natur och Hans ursprung: Ordet, Jesus, Israels Konung, Kristus eller Messias, Fridsfrusten, Guds lamm, Guds son, Människosonen, Emanuel….

Alla Jesus namn pekar på hans utgivande kärlek; allt Han i kärlek gav upp för att nå oss och allt Han i kärlek ger oss för att rädda oss. Det finns inget namn som är så fullt av kraft och nåd och hopp än vår Herres. Han som inte kom i sitt eget namn, utan i sin Faders.

“Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. Hur ska ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden?”   Joh. 5:43-44

Önskar er alla en fin vår, Guds frid och glädje,

Sophia