Hej Vänner 121218 Dodoma
Imorgon firas Lucia hos er. Det känns VÄLDIGT långt borta från min vardag. Det var en högtid som jag tyckte mycket om att planera för i skolan. Jag kan sakna denna ljusets högtid.
Här finns annat att skriva om.
Ifjol var det svält ute hos massajerna. Med hjälp av mångas insats klarade vi av denna svåra tid. Men hur går massajerna vidare, har jag frågat mig.
Ett sätt att få in pengar att köpa mat för är att sälja sina döttrar. Det sker ju i de flesta stammar mer eller mindre, så det är ju inget unikt för massajerna. Föräldrarna går då runt till andra bosättningar och förhandlar. Det kan då gälla mycket unga flickor som kanske inte får sin make än på tio år,eller mer. Men pojkens föräldrar måste börja att betala nu. I alla fall någon ko av de kanske 14 kor som ingår i avtalet. På detta sättet får de alltså in pengar för mat. Men i avtalet ingår också att flickan då ska vara könsstympad, när hon kommer till pojkens bosättning. Alltså kor mot ett löfte om att hon är stympad. Mat finns alltså att få, men till ett högt pris.
Ute i Chitego har vi haft åtskilliga seminarier om detta och många har beslutat att sluta med detta ingrepp. Men tyvärr har ju folk från andra trakter inte varit med i dessa utbildningsdagar. Det uppstår därmed ett problem när det ska förhandlas.
På grund av svälten ifjol har en del i Chitego beslutat sig för att försöka att smyga med att de ändå skulle göra en könsstympning – kanske en sista gång,för att få matpengar. Den var planerad till för två veckor sedan. Jag fick reda på detta och tog kontakt med dem och de lovade att det inte skulle utföras. Ändå kände jag mig inte säker i frågan.
Nu finns det ju en hel del unga från Chitego som har gått i skola,främst då mina egna fostersöner och fosterdöttrar. De reagerade och ringde till socialtjänsten för detta område,som då åkte ut till byn. Jag tror att det var denna sista insats som gjorde att ingen stympning skedde.
Men omskärelsen av pojkarna som också var planerad,den utfördes som det var planerat. Den var liksom täckmanteln för stympningen var det tänkt. Denna gången lyckade vi stoppa detta,men nästa gång….
Jag vet ju nu att omskärelsen ofta föregår stympningen, så direkt jag hör om förberedelsen av pojkarna, så är jag på alerten och åker ut eller ber någon av sönerna att kolla upp situationen.
Vi har långt kvar att gå.
I söndags for jag ut för att träffa Isaya och då kom de nye omskurna pojkarna för att de vill att jag ska de välsignelsen över dem. Nu är de morankrigare och ses nu som vuxna män enligt deras gamla tradition. Dessa pojkar är ju ganska så unga och många av dem går i skolan,så de kommer inte att få några moranuppgifter än på flera år. Men för dem själva är troligen detta den största högtiden i deras liv.
MUNGU AWE PAMOJA NANYI.
Mwalimu Ulf
