I (rättmätig) skugga av de fruktansvärda orkaner som drabbat Västindien, Florida mfl, har även vi haft oväder med dramatiska följder. Det är regnen som gör att floden Akaki svämmar över sina breddar och forsar fram med fruktansvärd kraft.

Vid rikliga regn stiger den mycket hastigt och igår tog det bara tjugo minuter för den att stiga ett par, tre meter och spola bort ett stort antal åkrar och svämma över både hus och infrastruktur. För ett par dagar sedan omkom mycket tragiskt ett par barn som överraskades av strömmen som blir otroligt kraftig efter ett regn.

 

Floden flyter längs med Mekane Yesus kyrkans område, där vi bor, i nästan en kilometer. Seminariet är numera skyddat av en hög jordvall sedan den olycksdigra översvämningen 2009 som ödelade mycket egendom här, bla familjen Grenstedts hus som blev alldeles vattenfyllt. Denna översvämning har vi fått höra om många gånger från många olika håll: inte minst från Staffan själv som princip bara hann rädda bilen genom att köra den uppför backen innan vattenmassorna vällde in och dränkte hela huset.

Vi är därför mycket tacksamma att det nu finns en skyddsvall mellan oss och floden men igår steg vattnet faktiskt så högt att det rann över vallen på tre ställen och fyllde upp hela fotbollsplanen framför elevbostäderna med vatten.

Samma hus som Grenstedts bodde i 2009 (och som nu bebos av amerikaner) var återigen mycket nära att få in vatten över golvet men klarade sig med ett par centimeter till godo. Idag var floden nere på normal högvattennivå och vi hoppas nu att det inte blir ytterligare skyfall som tar floden ännu högre – då skulle det återigen kunna få väldigt tråkiga följder för oss som bor här på seminariet.

På andra sidan floden finns dock ingen vall utan bara åkrar mellan floden och bebyggelsen och många var det som fick vatten åtminstone en halvmeter upp i husen. Folk i dessa hus verkade dock ta det hela med rätt mycket ro av vad jag kunde se: de väntade lugnt på att floden skulle sjunka igen och idag pågick en del verksamhet för att åtgärda vad floden förstörde igår. De flesta av dessa hus är av enklare sort och därför också ganska lätta att reparera, men det kan inte vara roligt att få allt vatten in i huset särskilt som det är så överjordiskt förorenat.

Akaki samlar nämligen upp tonvis med avfall där den slingrar sig fram i flera kilometer på botten av Addis Abeba dit alla rännilar av smutsvatten, avföring, kemikalier och plastsopor från denna miljonstad letar sig. När den då svämmar över på detta vis blir allt skräpet, smutsen och föroreningarna utspridda över enorma områden med mycket lidande som följd för både människor och djur.

Det är en av de saker som jag brottats med mest här: förhållandet till lidande. På ett sätt blir jag djupt imponerad och inspirerad av hur många etiopier som med stoisk och upphöjd acceptans tar emot lidande som en självklar del av livet. Allt blir inte som man varken hoppats eller tänkt, men det gör inte så mycket för i grunden är allt väl: Gud rår och det får vara bra så. Det är något vi skulle behöva MYCKET mer av i vår instagramnarcissistiska del av världen där allt som skaver mot egot är kränkande och fel och måste åtgärdas med någon typ av lag.

Å andra sidan blir jag förtvivlad (provocerad kanske är bättre) över hur lidandet här ofta inte tycks veta någon botten. Dagligen möter jag människor som är långt mer drabbade än Job utan att någon på allvar tycker att det är särskilt uppseendeväckande och något som måste göras något åt i grunden. Man kanske hjälper en enskild individ men bryr sig inte om själva systemfelen som jag som västerlänning tycker mig identifiera omedelbart. För att inte tala om hur djur har det:

Varje dag passerar jag förbi halvdöda kadaver av åsnor och hästar som ligger och blir uppätna av flugor tills de är heldöda. Ingen – allra minst ägaren – skulle få för sig att förkorta lidandet för dem genom att ha ihjäl dem (det anses tvärtom som stötande: bara Gud får ta liv om djuret inte är tänkt att ätas). Innan de hamnade sådär på gatan så var de så erbarmligt dåligt omhändertagna och vanskötta och överutnyttjade i arbete att man som djurälskande svensk inte ens orkar tänka på det.

Enorma sår, fruktansvärd smuts, livsfarliga och TOTALT bristfälliga system gällande allt som är farligt (el, trafik, eld, byggnation, avlopp, etc…) tillhör vardagen här så till den milda grad att det är väldigt få som på allvar tycker att det finns något att åtgärda när en byggjobbare ramlar arton våningar för att hon råkat snubbla. Eller när en lärare inte dyker upp eftersom han dog i trafiken. Eller när ett barn dör av kolera för att floden är både sopstation och vattentäkt. Och om det bara var en byggarbetare, en lärare och ett barn så kanske det gick att ta på olyckskontot där lidande måste accepteras, men nu handlar det om tusentals människor som dör av sådant som borde vara så lätt att åtgärda ifall man verkligen ville.

Frågan står väl egentligen mellan vad som är nödvändigt lidande och vad som är onödigt. I Sverige hör man allt oftare ett ifrågasättande av nödvändigheten med Jesu lidande. Och undra på det: var passar egentligen korset in i ”vitt och fräscht”? Här tror jag Etiopien kan komma oss till hjälp: det finns lidande som vi måste igenom som människor och som är bra för oss i långa loppet.

Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. (Jes 53:7)

Men det finns också väldigt mycket lidande som bara är väldigt onödigt och lätt avhjälpt. Här kanske vi från Sverige kan bidra med något in i det etiopiska? Självhjälp är också en Herrens hjälp, då ju Herren skapat även mig. “Be som om allting skulle bero på Gud. Arbeta som om allting skulle bero på dig”, skriver Augustinus någonstans. Det är kanske inte är så mycket uppmuntran att slänga åt dem som går och letar i flodslammet efter tillhörigheter, däremot är det definitivt något som går att diskutera på teologilektionerna med mina studenter. Var sak har sin plats. Särskilt lidandet.

PS! Alla textens “idag” och “igår” är förskjutet med en dag eftersom vi haft riktigt kasst internet ett tag. DS :)

 

Hej!
Tillbaka. Det är vackert ord, tycker jag. Elin Wikström, en av de ungdomar (som idag är unga vuxna) jag fick lära känna under våra år i Värmland, påminde mig nyligen om storheten i återvändandet.  Att få ha ställen att komma tillbaka till. Ställen som inte är nya utan som känns igen. Platser där viktiga saker hänt, där man danats och omdanats som människa – tänk att få komma tillbaka till sådana platser! I världen finns nu många människor som inte har möjlighet att återvända till just sina speciella platser. Kanske dessa platser till och med är jämnade med marken. Det är en svår sorg som vi kanske kan hjälpas åt att bära.

När vi nu står på Etiopisk mark igen efter en intensiv sommar är det skönt att det får vara just så att vi kommer tillbaka. Till vårt hem, vårt liv här, våra sysslor och förehavanden, våra glädjeämnen och svårigheter. Vi får ta vid där vi slutade i juni. Även under sommaren har vi haft förmånen att komma tillbaka till olika ställen som vi känner sedan tidigare. Platser som har spelat och fortfarande spelar en stor roll i våra liv. Livet rullar på och det är mycket som förändras och att mitt i allt detta få återvända, komma tillbaka, är något vi är tacksamma för.

Den här gången kommer vi tillbaka till lite olika saker. Elias ska börja undervisa sina studenter nästa vecka. Hans arbetskamrater var glada att se honom igen och tyckte han såg välnärd ut (“Välkommen tillbaka Elias! Wow, vad fet du har blivit!” :)) Jag pluggar och ska också börja förbereda mig för en consultant checking av Romarbrevet i oktober. Jag känner mig ganska orolig för hur det ska gå att konsultera på amarinja men kanske kan jag våga leva mer i tillit. Dessutom kommer jag ju inte vara ensam med teamet utan tillsammans med en senior consultant.

Att komma tillbaka är ju ett stort tema även i bibeln. Liknelsen om den förlorade sonen kanske är det viktigaste exemplet på människans möjlighet att få återvända till Fadern, vad som än inträffat när hon varit “borta”.

Önskar er alla en fin sensommar!

“Vänd tillbaka och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka.”

Jes 30:15