Vivi Rinman var endast 22 år när hon år 1897 lämnade Göteborg för att följa sin barndomsdröm, att bli missionär i Indien. Efter 40 år mottog hon medalj från den indiska regeringens för sitt arbete. Nu ger EFS ut en bok om hennes liv.
EFS Budbäraren släpper nu en bok om Vivis fascinerande liv skriven av Ingrid Kågedal.
– Att få skriva denna bok är bland det roligaste jag gjort. Att få lära känna en människa genom brev som är skrivna utan förbehåll till en kär mamma gav en fin bild av Vivi som person, säger Kågedal.
Vivis dramatiska utresa från Sverige gick med tåg genom Europa följt av en båtresa över Medelhavet, Röda havet och Indiska Oceanen. I boken Vivi i Chhindwara får du en unik inblick i hur missionsarbetet i Indiens centralprovinser utvecklades under 1900-talet och hur Vivi blev en allt viktigare medarbetare. Det gällde utbildning för såväl barnhemmets flickor som vidareutbildning av medarbetare, men även församlingsutveckling.
– Denna bok ger oss en fängslande inblick i ett pionjärarbete, som många gånger var slitsamt men alltid äventyrligt, säger Helena Cashin, projektledare på EFS Budbäraren.
Under Kristi Himmelsfärdshelgen gick EFS och Salts årskonferens av stapeln under temat: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?” (Jes 43:19).
– Konferensen blev en vitamininjektion i EFS. En berättelse om att Gud verkar och om vår längtan att finnas med i det han gör, säger Kerstin Oderhem, EFS missionsföreståndare.
Det var inte bara själva konferensen som präglades av bön, lovsång och en stark längtan efter att Gud ska göra något nytt i vårt land och i vår värld. Kerstin Oderhem lyfter också den bön som pågått i 40 dagar innan helgen ens började, en bönesatsning som också kommer fortsätta varje söndag genom hela sommaren.
Parallellt med konferensen hölls också både Salts och EFS årsmöten digitalt. Bland motionerna fanns bl.a. ett förslag om att EFS skulle anta en vision om att fördubbla antalet medlemmar inom en tioårsperiod. Trots att just den motionen avslogs menar Kerstin att det blev ett väldigt härligt och hoppfullt samtal som visade på den enorma missionsiver och längtan att få växa och nå nya människor med evangelium som finns i rörelsen.
Trots att konferensen alltså genomfördes helt digitalt har engagemanget och uppslutningen varit imponerande. I skrivande stund har t.ex. söndagens sändningsmässa visats 2335 ggr på Youtube och 2325 ggr på Facebook och där skapat 660 interaktioner. Om i genomsnitt två personer deltar per skärm har konferensen alltså haft 9000 deltagare, i ett och samma möte. Det är givetvis ett betydligt större antal deltagare än vad Årskonferensen hade kunnat räkna med att välkomna på plats, om den skulle ha genomförts fysiskt och utan restriktioner.
– Själva produktionen av konferensen blev ett teamarbete. Där alla bidrog med sin del. Jag är så tacksam och glad över alla fina medarbetare, säger Kerstin Oderhem.
För att ta del av alla sändningar, besök efsplay.nu
Snön och kylan väcker minnen som länge varit glömda
Idag var jag ute och åkte längdskidor för första gången på åratal. Åh vad det var härligt! Tänk att få glida fram i spåren omgiven av skog och solsken. Tack käre Far i himmelen för den gåvan!
Jag tackar även min bortgångne jordiske far för skidåkning, för det var han som lärde mig att åka, köpte skidor, vallade dem och tog med mig och mina systrar ut i elljusspåren.
När jag gled fram i spåret i förmiddags mindes jag plötsligt saker som jag inte tänkt på på mycket länge. Själva skidåkningen i sig, de synkroniserade arm- och benrörelserna, den kalla luften mot kinden, den obeskrivliga doften av snö och det bländande solljuset, aktiverade minnen av min pappa. Jag såg framför mig hur hans blåa mössa satt på huvudet, hur det luktade i förrådet där han vallade skidorna och hur han ropade uppmuntrande ord i spåret. Det måste varit muskelminnet som drog fram sedan länge glömda minnen, trots att min pappa varit död i många år. När jag gjorde samma sak som vi gjort så många gånger tillsammans, nämligen åkte skidor, då var jag nära honom.
Är det inte även så med Jesus och kyrkan. När vi gör samma aktiviteter som Jesus gjorde när han befann sig på jorden, och när vi gör aktiviteter och rutiner tillsammans med Honom – då påminns vi om honom, då är vi nära honom (tänk bara på hur Emmanus-vandrarna kände igen Jesus först när han bröt brödet). Det är någonting med aktiviteter och rutiner som nålar fast tankar, händelser, kärlek och minnen så att de blir förankrade i verkligheten.
Herren säger ju själv i Johannesevangeliets trettonde kapitel att vi ska tvätta varandras fötter, precis som han själv tvättade lärjungarnas fötter: “Jag har gett er ett exempel för att ni skall göra som jag har gjort för er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.”
Vi kan tänka alla möjliga fina tankar om Gud och Jesus men det är i handlingen som något händer. Kristendomen och dess glada budskap om fred mellan människa och Gud, uppehåller sig inte i idéernas abstrakta värld, utan är knuten till den konkreta verkligheten, den är inkarnerad. Det är i handling (och lydnad) Jesus visar att han har gemenskap med Fadern och med oss och det är i handling (dop och nattvard och tjänande av andra) vi visar vår gemenskap med Honom som skapat oss och räddat oss. Detta ser vi ju inte minst i nattvarden: till det yttre en ceremoni, men på djupet en livgivande aktivitet som är knuten till en verklig händelse. Jesus instiftar ett nytt förbund och låter oss delta i en måltid som ska intas till minnet av Honom själv. Ja, bröd och vin är till minne av Honom, ja, det är till och med Honom vi äter!
Vi lever nu i en tid då kristna församlingar inte träffas regelbundet, åtminstone inte i inkarnerad form utan enbart via en skärm (dvs tvådimensionellt). Mot bakgrund av det jag skrivit ovan riskerar såväl enskilda kristna som kyrkan som helhet att skadas av detta “kyrkliga uppehåll”. Våra gemensamma kyrkliga rutiner och aktiviteter, dvs gudstjänster, nattvarder och bönesamlingar, är inställda. Förstår vi hur allvarligt detta är? Vi har slutat att träffas, slutat att tillsammans utföra de aktiviteter och handlingar som påminner oss om Jesus Kristus själv och gör oss till ett med Honom. Om det är genom att följa Jesu exempel som vi visar vår gemenskap med Honom och andra människor (“Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er” Joh. 15:14) ska vi då inte träffas och lovsjunga honom, bryta bröd och tjäna varandra? Jag förstår att det är riskabelt att träffas under en pandemi och det ska vi ta på allvar, prata om och fundera ut lösningar på. Men förstår vi att det även är riskabelt (kanske ännu mer, om man ser det ur ett evighetsperspektiv) att inte träffas, att så att säga av-inkarnera kyrkan?
Men gudstjänster via en skärm då? kanske någon invänder. Är det bekvämt att träffas via en skärm? Ja. Är det spännande att kunna delta i kristna sammanhang som man vanligtvis inte kan delta i eftersom platserna ligger långt borta? Ja, mycket. Riskerar vi att smitta någon med Covid-19 via en skärm? Nej. Riskerar vi att tappa tro och tillit genom att inte kunna träffas både i rum och tid? Ja. Kan vi ta del av den livgivande nattvarden via en skärm? Nej. Kan vi uppmuntra de allra mest ensamma och isolerade? Nej. Jag frågar igen, förstår vi hur allvarligt och riskabelt det är att vi slutat träffas och slutat få del av Kristi kropp? Vi pratar mycket om hur skadligt det är för samhället med corona (och det är ett viktigt samtal) och hur oansvarigt det är med samlingar, men vi pratar nästan ingenting om hur skadligt det är att inte få träffas på gudstjänst och ta emot nattvarden. Sakta men säkert tar andra rutiner och handlingar över på söndagarna. Sakta men säkert faller det viktigaste vi har i glömska.
Vi ska inte glömma att det även var riskabelt för Jesus att komma till jorden. Man kan tycka att det hade varit mindre riskabelt (ur många aspekter) om Han stannat där Han var och kommit på någon annan lösning på människans död och synd. Men Han gjorde inte det. Han skrev inte ens brev, vilket kanske var den tidens “skärm-lösning”. Nej, Han vandrade runt, inkarnerad, och träffade människor, upprättade dem, förlät dem och uppmanade oss att göra likadant.
Nåväl, jag inser att detta är svåra frågor. Framför allt hoppas jag och ber, tillsammans med miljontals andra människor, att denna tid snart är över.
Här kommer den vackra Psalm 133, som påminner oss om gemenskapens välsignelser:
Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans!
Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg,
som faller ner över dräktens linning.
Det är som när Hermons dagg faller över Sions berg.
I vår bjuder EFS Sverigeavdelning in till webbaserade samtal på Zoom om alltifrån pengar till föräldrars och barns tro. Martin Alexandersson och Mia Ström samtalar med en gäst som delar sina erfarenheter och tankar om ett specifikt ämne.
Vårens tredje webbseminarium är onsdag den 26 maj kl 20:00 . Hur kan vi som församlingar bära evangeliet inte bara med ord utan också i handling? Kan vi bli mer lyhörda för nöden omkring oss utan att slå knut på oss själva?
Martin Alexandersson och Mia Ström samtalar med Inga Pagréus som har många års erfarenhet av diakonalt arbete i S:ta Clara.
Våra webbseminarier sänds via appen Zoom. Varje seminarium börjar 20:00 men redan från 19:30 är det möjligt att gå in och säkra en plats. Det finns 100 platser och först till kvarn gäller. Schema och information om hur du deltar hittar du här.
Nu erbjuds kursen RE:STORE återigen för att förbereda för återstarten av våra föreningar.
Den uppskattade kursen RE:STORE hölls under början av året, och nu i april kommer ett nytt tillfälle för EFS-föreningar att ta del av kursen. Det går inte att veta när den efterlängtade återstarten blir, men vi vill vara förberedda för den. Under tre torsdagskvällar i april bjuder EFS in våra föreningar för att samtala om den återstarten som kanske både är efterlängtad men också fruktad. Vet vi egentligen hur våra medlemmar mår? Vilka förberedelser behöver vi göra för en efterlängtad återstart? Läs mer om RE:STORE här, och anmäl dig och er förening här.
I vår bjuder EFS Sverigeavdelning in till webbaserade samtal på Zoom om alltifrån pengar till föräldrars och barns tro. Martin Alexandersson och Mia Ström samtalar med en gäst som delar sina erfarenheter och tankar om ett specifikt ämne.
Vårens andra webbseminarium är onsdag den 28 april kl 20:00 och kvällens gäst är Elin Redin som arbetar som musikkonsulent på EFS riks. Elin Redin kommer att samtala med oss om vad man som förälder kan och bör göra för att hjälpa sitt barn till en tro. Vi kommer också att prata om vad som är församlingens och vad som är familjens roll samt svårigheter när barnen inte vill vara med i kyrkans aktiviteter.
Våra webbseminarier kommer att sändas via en appen Zoom. Varje seminarium börjar 20:00 men redan från 19:30 är det möjligt att gå in och säkra en plats. Det finns 100 platser och först till kvarn gäller. Schema och information om hur du deltar hittar du här.
I vår bjuder EFS Sverigeavdelning in till webbaserade samtal på Zoom om alltifrån pengar till musik. Martin Alexandersson och Mia Ström samtalar med en gäst som delar sina erfarenheter och tankar om ett specifikt ämne.
Vårens första webbseminarium är onsdag den 31 mars kl 20:00 och Lennart Albertsson kommer att tala med oss om ”Guds pengar eller mina?” Vad är att förvalta, varför ger vi av våra pengar? Varför behöver vi göra det? Lennart Albertsson är regional missionsledare för EFS Sydsverige.
Våra webbseminarium kommer att sändas via en appen Zoom. Varje seminarium börjar 20:00 men redan från 19:30 är det möjligt att gå in och säkra en plats. Det finns begränsat antal platser och först till kvarn gäller. Schema och information om hur du deltar hittar du här.
Det finns några lediga platser till EFS praktikantprogram hösten 2021. Då programmet blev inställd 2020 är flera av platserna tillsatta av personer som antogs då. Varmt välkommen att söka de lediga platser som finns till hösten i Etiopien, Irak och Tanzania.
– Praktikprogrammet är en fantastisk möjlighet att testa på mission, biståndsarbete och tjänst i kyrkan. Bland annat så finns det möjlighet att vara del i arbete kring barn och unga i Etiopien, barns- och kvinnors rättigheter i Tanzania eller humanitärt arbete bland internflyktingar i Irak, berättar Liselott Olika, missionshandläggare på EFS
EFS praktikantprogram är för dig som är född -01 eller tidigare. Den tidigare åldersgränsen på 30 år är borttagen. För att ansöka behöver du rekommendationsbrev från två personer. Praktiken innebär ungefär en veckas förberedelse i augusti, praktik i fyra månader mellan september-januari, en uppföljningshelg i januari och ett informationsuppdrag efter hemkomst.
Coronapandemin kan komma att påverka möjligheten att genomföra programmet.
“Alla barn har rätt till liv” är temat på Bials insamlingskampanj som pågår 14/2–7/3.
– Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till liv och utveckling, och ändå saknar många barn i världen fortfarande det mest basala såsom tillgång till rent vatten, näringsrik mat och sjukvård. Det kan vi förändra! Jag tror också det är vad Jesus sänder oss att göra. Genom EFS samarbetsorganisationer når vi barn med hälso- och sjukvård, skolmat och stöd i utsatta livssituationer, berättar Sofia Svensson, Bial-inspiratör på Salt.
Bial (Barn i alla länder) är barnens egen missionssatsning i EFS och Salt som verkar för att barn ska få höra talas om Jesus, få sina rättigheter enligt FN:s barnkonvention tillgodosedda och bli delaktiga i kristen mission. Bials insamling går till EFS systerkyrkor och samarbetsorganisationer i Indien, Etiopien, Eritrea, Somalia och Tanzania samt Mellanöstern och Nordafrika.
– I Tanzania har vi två utsända Bial-missionärer; Nora Sandahl och Marita Hasselberg. Nora arbetar på Iringa stift för att implementera barns rättigheter i kyrkans arbete och hon är sjuksköterska på Ilula sjukhus. Marita är barnsjuksköterska och arbetar på barnavdelning och BVC på Bunda sjukhus, berättar Sofia Svensson.
Den kristna fastan varar i 40 dagar (söndagar undantagna) mellan den 17 februari-3 april. I år kommer EFS att sända andakter på Facebook under hela perioden.
Med start under Askonsdagen inleds kyrkans stora påskfasta. Då avskiljer vi oss genom att avstå från sådant som har fått ett allt för stort grepp om kropp och sinnen, tid och fokus. Poängen med att avstå är att avskilja den tiden och uppmärksamheten för bön. Fastan kan innebära att avstå från viss typ av mat, underhållning, sötsaker, alkohol eller liknande. Läs mer om upplägget på fastan här.
Klockan 10:00 direktsänder vi andakter på Facebook måndag-lördag under hela fastan. Det går bra att titta även om du inte har ett facebook-konto. Klicka endast på länken för att delta. Tittar du i efterhand så klicka på videos så finns sändningarna där.
