Kära vänner,
har ni tänkt på vilken roll skönhet spelar i den bibliska texten? Nu talar jag inte om Rebeckas eller Kung Davids skönhet, även om den också är värd ett blogginlägg, utan skönheten i själva texten, hur den framförs. I synnerhet i poetiska texter. Vad spelar skönheten för roll i poesi och varför är den viktig? Kanske för att den förmedlar något transcendent, något som överskrider, når bortom det vi kan erfara med våra sinnen? På det viset speglar skönheten Guds väsen.
Hur som helst, vi är med på en workshop om bibelhebreisk poesi, med fokus på hur man kan översätta den. Tyvärr är nivån på undervisningen alldeles för hög för de flesta av de tio översättningsteam som är här. Det blir så ibland när folk kommer utifrån och undervisar. Men vi ber och hoppas att en del av det överambitiösa materialet fastnar och kan användas och kontextualiseras för våra team när väl workshopen är över..
Poesi är verkligen svår att översätta. Detta beror mycket på att form och skönhet spelar så stor roll. Vi vet intuitivt när vi hör eller läser poesi att det är just poesi. Den har ju en speciell form; den kanske rimmar, har en speciell rytm, innehåller många bilder och metaforer, har alliterationer, är kondenserad/kompakt. I bibelns poesi framställs Gud inte sällan med antropomorfa (mänskliga) drag: han kan le, han har armar och näsborrar. Allt för att engagera läsarens/ lyssnaren, tala till deras gudomliga ande, frammana den, inspirera den. Så det är inte bara innehållet i poesin som överför information, utan också formen. Formen utgör en andra dimension, som tillsammans med innehållet skapar dikten.
Detta gör att poesi är svåröversatt. Det som är poesi på ett språk är bara konstigt på ett annat. Det svåra blir alltså att översätta psalmens innehåll och samtidigt kommunicera psalmens skönhet. I Psaltaren 1 till exempel, där den gudsfruktiga människan beskrivs som ett träd, planterat nära vatten, som bär frukt i rätt tid. I många afrikanska språk används frukt enbart som en metafor för att få barn. Så om man översätter denna psalm ord för ord får den alltså betydelsen att den gudsfruktiga människan får barn i rätt tid. Ja, ni förstår dilemmat. Då kanske man måste omfrasera, “kliva ur” metaforen och “översätta den”, och skriva: “hans liv visar att han utför många goda gärningar, i rätt tid” till exempel. Men då blir ju meningen så snäv, en del av metaforens betydelse eller implikationer går förlorade. Det är inte lätt. Vi ber Guds ande att inspirera och hjälpa oss. Så att vi kan förmedla både budskapet och skönheten.
Tänkte avsluta med en liten mediation över Psaltaren 1.
Här jämförs den gudsfruktiga med den gudlösa. När vi läste psalmen så slog det oss att den gudsfruktiga beskrivs som en man, i singular, medan de gudlösa beskrivs i plural, många i antal. Min kollega, den sydkoreanske James, sa att detta kanske kan läsas med Kristus för ögonen. Den perfekt gudsfruktiga, i singular, är Kristus. Och han är som ett träd planterat nära vatten. I Johannesevangeliet 15 beskriver Jesus sig själv som vinstocken, och hans följare som vinstockens grenar. Kanske kan vi förena bilderna i Psaltaren 1 och Johannes 15: Vi kan vara en del av, en gren, i trädet som står planterat vid vattnet. Om vi inte är en del av trädet torkar vi ut och blåses bort, som agnarna.
Ja, många av psalmerna får ett ännu djupare djup när vi läser dem med Kristus för ögonen.
Om ni orkar med en tanke till….: Har ni tänkt på hur de gudlösa beskrivs i v 1? På hebreiska står det med bokstavlig översättning: Lycklig är han som inte går i de ondas råd, inte står på det ondas väg och inte sitter bland hädarna. Så: går, står, sitter. Det finns ett progression här, från rörelse till stillasittande. Det blir värre och värre. När den gudlösa fortfarande är i rörelse kanske det finns en chans att han väljer en annan väg. I nästa skede har han stannat, på syndarens väg, för att till slut sätta sig, bland hädarna. I det skedet har han stagnerat i sin ondska, och kanske har svårare att ändra sig? Vilken skillnad mot trädet, som får sin näring från det levande vattnet! Trädet är i ständig rörelse och växt, och bär frukt i rätt tid. Så det finns en varning här tror jag. Vi bör se över våra liv, vart vi går, var vi väljer att stanna och sätta oss. Att reflektera över sådana saker – typiskt bra sak att göra i fastan!!
Ok, det blev långt det här. Sorry.
I Guds omsorg,
Sophia

