Nu är det dags att nominera kandidater till EFS Styrelse. Lämna förslag senast 15/11 2018 till valberedningens ordförande Kristoffer Hedman. Tel 070-3652318.
Ny distriktsföreståndare i Västerbotten
Ett drygt år av väntan och längtan är nu över. EFS Västerbotten kan med stor glädje välkomna Anders Lindh som ny distriktsföreståndare. – Det känns väldigt spännande och jag tar mig an uppdraget med djup respekt inför de utmaningar som finns, säger han.
Den nye distriktsföreståndaren Anders Lindh tillträder direkt på en provanställning som sträcker sig över ett år.
– Det är mycket som är nytt och delvis rörigt nu i början men jag försöker inte att vara så känsloorienterad. Jag tycker att jag kan skönja många utmaningar som vi står inför och jag tror och hoppas att jag kan stå för goda bidrag i de utmaningarna, säger han.
Lindh har en lång och bred erfarenhet inom EFS och Svenska kyrkan. Hans teologiska resa började i 20-årsåldern när han lämnade Kalix för teologistudier i Uppsala vid Johannelunds teologiska högskola. Första tjänsten fick han 1985 i Brunflo, Jämtland, där han också bildade familj. Åren 93–95 jobbade han som präst i Jönköping innan det bar av till Älvsbyn 1995 där han har verkat sedan dess, både på fasta prästtjänster men också som bemanningspräst inom Svenska kyrkan. Nu, när han hunnit bli 58 år, väntar alltså nästa uppdrag i och med denna provanställning.
– Det är givetvis med djup respekt som jag tar mig an det här. Samtidigt känns det självklart kul och spännande. Under min livsväg har två saker varit centrala. Det ena är att så långt det går förstå Herrens väg för mig i mitt liv, och det andra är att jag vill testa mina vingar och utmana mig själv. Att anta den här utmaningen är verkligen ett sätt att testa vingarna, säger han.
Vad hoppas du främst bidra med i din nya roll?
– Jag är en god lyssnare. Och jag har en bred erfarenhet av olika kyrkliga sammanhang och arbetslag. Sedan är jag en vän av Andens liv, det är en lång erfarenhet jag bär med mig. Jag är givetvis inte fulländad men jag har en reflekterad hållning och en resursbank att dela med mig av.
I avsaknaden av distriktsföreståndare har det varit ett extra hårt tryck på EFS Västerbottens kansli det senaste året. Nu finns en påtaglig lättnad och glädje över att äntligen ha fått in en distriktsföreståndare.
– Vi har väntat i ett år på det här och vi tycker att det är väldigt skönt att det har löst sig. Anders är så varmt välkommen här hos oss och nu ser vi fram emot att jobba tillsammans. Vi behöver en distriktsföreståndare för att hålla ihop det här stora distriktet – nu har vi fått en och kan gå vidare, säger Göran Berglund.
Hallojt! (som min gamle far brukade säga)
Min kollega Zetseat och jag har varit på konferens i Virginia i USA. Det handlade om Muntlig Bibelöversättning och deltagarna var från hela världen. En del var, liksom vi, deltagare i ett Muntligt bibelöversättnings-pilot-projekt, andra var skickliga teoretiker och ytterligare andra var, imponerande nog, både och. Jag har aldrig varit i USA innan och fick lyckligtvis tillfälle att under en eftermiddag strosa runt i Washington DC, bland stadens alla museer (fritt inträde!!) och sevärdheter (bl a vita sådana!!). Dagen därpå bar det av söderut mot Richmond, Virginia. Jag håller fortfarande på att processa vad jag lärt mig, men jag kan redan nu konstatera att vi fick tillfälle att träffa många inspirerande människor från jordens all hörn. Ett hade vi gemensamt: Längtan att få se Guds rike spridas även på de platser där folk ännu inte kan läsa och skriva. Hur kan dessa människor få del av Guds universella glädjebudskap om Jesus Kristus?
Det är inte lätt – men det är som det ska. Som en föredragshållare (Sebastian Floor från Syd-Afrika) sade angående hans femåriga erfarenhet av muntlig bibelöversättning:
“Det har varit fem kaotiska år. Och det skäms jag inte över.”
Zetseat och jag presenterade vårt arbete i Etiopien, hur vi arbetat, de svårigheter och de möjligheter vi sett. Egentligen var vi nio personer som fått stipendium för att åka på konferensen, men bara två av oss fick visum.
Nu är jag tillbaka hos familjen i Addis, jetlaggad men lycklig och i full gång med en workshop om uppmanande texter (ex. 1 Tess.). Förhoppningsvis också lite bättre rustad att klara uppgiften som rådgivare i projektet.
Frågan kvarstår dock, den för kyrkan alltid så pockande och relevanta: Hur kan vi använda oss av det vi redan vet, om både evangeliet och om bibelöversättning, för att sedan sträcka oss framåt mot nya situationer och nya människor? Hur kan vi bli som den skriftlärde Jesus talar om i Matt. 13:52. Han som med foten i de gamla texterna och metoderna sträcker sig mot framtiden och de nya människorna:
”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.”
Guds frid!
Sophia
Hej Vänner. 071018 Dodoma
Idag ska vi fira. Mathayo – mitt äldsta barnbarn – har kommit in på den kurs som han ville komma in på. Han ska läsa till Medical Clinic Officer. Många har inte fått någon studieplats alls i år av någon anledning. Och det har inte med resultaten att göra. Förändringar införda av staten har försenat allting. Och vi har väntat och väntat och väntat. Men nu äntligen är det klart. Han ska läsa uppe i Moshitrakten på ett sjukhus som heter Machame Hospital. Men vi har bara fyra dagar på oss att förbereda detta. Men det ska gå. Ikväll blir det fest på mos och korv och läskedryck.
Huset börjar att tömmas på ungdomar och så ska det väl vara,även om vi kommer att sakna honom.
Bed för honom och hans kommande studier.
MUNGU AWE PAMOJA NANYI.
Idag från en ryggontsplågad Mwalimu Ulf.
Då är våra gäster på plats här i Aira och får ta det av arbete om än på avstånd. I em är vi inbjudna till synod/stiftskontoret och kes Melkamu Iteffa, vår president/biskop/distriktsordförande. Just nu en rejäl åskskur men annars behaglig temp ca 25 grader. Vi ses och hörs.
Hej Vänner. 021018 Dodoma
I söndags var det söndagsskolans dag inom den lutherska kyrkan och det firar vi stort. Jag tror att detta gäller alla lutherska kyrkor världen över,men jag är inte säker. Jag vet att det på många platser inte längre finns söndagsskolor,men hos oss är det STORT.
Jag var i byn Mwaikisabe sju timmar norrut från Dodoma. En liten by med huvudsakligen folk från Mbulu stammen. Ibland kallas de också wa-irak. Deras språk låter mycket likt amarinjan i Etiopien. De påminner också i utseendet med folk från norra Afrika.
I denna lilla by finns det 120 barn i söndagsskolan. De bjöd på sång,dans,bibelfrågor och givetvis flera draman. Jag själv bidrog med en kort predikan sjungandes, målning med barnen, mitt eget dramat där jag förvandlades från en liten pojke till en hundraårig gammal man och lite annat också. Det var mat i massor, både god och icke god mat för min mun. Men barnen bara ÄLSKAR grillad komage – och det gör inte jag. Men jag åt och höll god min. Det var nämligen det som barnen hade önskat sig i första hand – komage – och då kunde ju inte jag sitta där och göra miner. Jag åt och blandade det med mint tabletter. Prova det – det är en smaksensation – mint och komage.
Här ser ni en del av barnen i den lilla kyrkan.
Jag har under många år samlat på bilder och ordspråk som står på baksidan av bussar och längst ner på lastbilar. Här ser ni det senaste bidraget i barnbegränsningskampanjen.
Jag tror inte jag behöver översätta mer än att si lazima betyder att det är inte ett måste.
Sista bilden för idag:
Varför ligger denna sko ensam uppe på taket? Vart har hans kompis tagit vägen? Och går ägaren nu omkring och haltar och söker sin högersko? Eller är det en ledsen sko som ligger på taket? Den går ju inte att knäppa. Är den övergiven……. denna vackra sko som gått så långt med sin ägare och sett så mycket? Som trampat fram på olika underlag….eller?
MUNGU AWE PAMOJA NANYI.
Mwalimu Ulf
Hej Vänner. 031018 Dodoma
I mitt arbete ingår ju att arbeta för barnens rättigheter i samhället,kyrkan inom familjen osv. Det som tynger mig mest är alla dessa barn som lider i onödan.
Denna handen kommer från en 13 årig flicka.När hon var 3 år gammal ramlade hon i elden. Ingen tog henne till läkaren.Hade de gjort det då hade det varit en enkel sak att rätta ut hennes hand,idag är det mycket svårare. Hon är idag tyst och inbunden.Hur hade hon varit om detta hade åtgärdats?
Denne unge massajman råkade ut för en bilolycka och fick sin arm avsliten. Ingen brydde sig om honom. Han blev liggande kvar på olycksplatsen en hel dag innan han togs till sjukhuset. Han var ju bara en massaj. Nu lider han svåra fantomsmärtor och klarar inte av sitt uppdrag att vara massaj.Han orkar inte valla djuren och inte heller klarar han att odla som de andra i hans by nu börjat göra. Andra massajer försöker att hjälpa honom,men hans stolthet som massaj har gått förlorad.
Denna lilla flicka blev bränd när hon föll i leden,men hennes föräldrar har tagit till sig all vår undervisning och hon togs direkt till sjukhuset. Bara tre veckor senare är hon i stort sett helt ihopläkt.
Men det finns också många glädjeämnen. Isaya, som jag berättat om förut, som nu varit nästan två år på ett träningscenter, klarar att bära sitt eget huvud och kan stå lull i en halv minut. Han kan sitta ganska så upprätt i sin specialtillverkade stol och har också börjat att prata lite grann. Detta är verkligen stora framsteg. Hans mamma som är med honom har till och med fått en gåva från sjukhuset för hennes goda arbete med sonen.
Jag är hans favorit och vi har svårt att skiljas åt.
Ett annat glädjeämne är att min Sairo – som är nästan döv – har fått jobb på handikappcentret Neema Craft i Iringa. Han är dessutom kapten för deras fotbollslag, vilket kanske gläder honom ännu mer än att han fått jobb.
MUNGU AWE PAJOMA NANYI.
Mewalimu Ulf
Ny upplaga av En Josuageneration
Nu finns nyupplagan av Jonas Nordéns debutbok En Josuageneration ute till försäljning. Boken är riktad till en generation som hungrar efter Gud. Jonas Nordén tar sin utgångspunkt i berättelsen om när Israels folk intog det utlovade landet.
Läsaren bjuds med på en resa där frimodighet ställs mot uppgivenhet, lydnad mot olydnad och andlig klarsyn mot andlig blindhet. Vi påminns om att för Gud är allting möjligt.
Jonas Nordén berör också frågor som: Vad innebär det att tro på Gud? Vilken roll spelar Bibeln i en kristen människas liv? Hur tar vi till oss de profetiska tilltalen? Hur kan vi ta på oss Guds vapenrustning? Vilken typ av ledarskap utkristalliseras utifrån budskapet till en Josuageneration?
Om författaren:
Jonas Nordén är född 1978. Han har läst teologi på Johannelunds teologiska högskola, varit missionär i Etiopien och arbetar som präst i EFS i Malmö. Detta är andra upplagan av hans debutbok.
Beställ boken på arken.se
Nu har vi välkomnat våren! Regntiden går mot sitt slut.
Härligt att sitta utomhus, titta på elden, dricka kaffe och äta nyrostad majs.
Det var fler än vi som gillar nötter! Gunnar håller på att baka och det fanns myror även där men de dör ju i ugnen om det skulle vara några kvar på plåten.
På senaste halvtimmen har jag sett tre olika arter av apor, babian flocken dök upp en liten stund, colubus apan satt uppe i trädet och iakttog samt tidigare var markattorna här och var nyfikna.