
Teamet från Ale och jag samtalar om profeten Elia (och Konso-teamet tjuvlyssnar)
Hej alla!
Bibelberättelserna är förunderliga. För samtidigt som de är eviga skapas de på nytt varje gång de berättas i ett nytt sammanhang för nya människor. Förra veckan och veckan dessförinnan var här människor från fem olika folkgrupper som alla hade det gemensamt att de deltog i en “Oral Bible Storytelling” workshop här på SIL-kontoret. Jag fick vara med den sista veckan för att kontrollera sista versionen av två berättelser som de spelat in. Den ena var den om kung Achasjas av Israel (ni vet han som ramlade ner från sitt palats, gjorde sig riktigt illa och sände bud till grannguden för att se om han skulle bli bra igen, bara för att stöta på patrull i den inte särskilt charmante och välklädde men ändå rättframme och gudstrogne profeten Elia), den andra var den om den barmhärtige samariern. Det är verkligen så roligt att mötas kring en bibeltext. Man ser så olika saker, tar fasta på så skilda ting. För workshops-deltagarna var det en enorm glädje att Achasjas, den avgudadyrkande israelitiske kungen, dog av sina skada, precis som Elia förutsade. Medan jag, kanske på lite svenskt manér, skruvade lite obehagligt på mig vid tanken på kungens öde, brast de ut i ett innerligt “halleluja”; Äntligen var det slut på den ogudaktige kungen!
Deras reaktion måste sättas i relation till att de lever i en verklighet där de ser hur häxdoktorer gör stor skada bland människorna. Hur de sprider skräck omkring sig och lurar av folk pengar. Så för deltagarna i den här workshopen är sådana här typer av religiösa aktiviteter en realitet, någonting man tampas med i vardagen.
Oavsett hur det går till, det är en gåva att med andra få diskutera bibelberättelserna, såväl de som stryker oss medhårs och de som kanske får oss att rysa lite. För plötsligt öppnas ordet från ett annat håll och ljuset lyser igenom på ett oväntat sätt. Nu ska workshop-deltagarna ut och berätta dessa historier för vänner, bekanta, släktingar och människor de träffar på i olika sammanhang. Och det är när bibelberättelsen delas som den får liv och händer och fötter. Då kanske det inte längre är “den barmhärtige samariern” som diskuteras, utan “den barmhärtige krukmakaren” (som är så illa ansedd i flera kulturer här).
Den hårmantelbeklädde profetens lite humoristiskt tillspetsade fråga till kungen sätter fingret på det absurda i hans handlande. Och den frågan har stannat kvar hos mig sedan förra veckan:
“Finns det ingen gud i Israel eftersom du skickar bud för att fråga Baal Sebub, guden i Ekron?” 2 Kung 1:6
Tänk hur vi ibland kan gå långa sträckor, med stora ansträngningar, bara för att söka råd hos grymma gudar som inga råd har att ge. Istället för att vända oss direkt till den levande Gud som skapat oss och älskat oss från början. Han är ju alltid närmare än vi tror.
Hoppas nu att ni får en fin sommar och att vi får träffa åtminstone somliga av er i något sammanhang.
Väl mött igen på denna blogg i augusti!
Frid och kärlek,
Sophia







