Vi har varit på retreat; dragit oss undan vår vanliga tillvaro för en ovanlig tillvaro i Tanzania. Innan vi landade vid kusten utanför Dar Es Salaam för att vara på retreat ihop med EFS-kollegor, åkte vi på safari på den mäktiga savannen. I en stor, grön Land Cruiser styrd av en skicklig guide gled vi fram i tillvaron. Inte visste vi att de tanzaniska djuren liksom är så samarbetsvilliga. Där stod de: elefanter, giraffer, buffalos, impalor och zebror; uppställda som i en turist-broschyr lät de sig betraktas (utom leoparden, som lyckades fly våra blickar). Jag vet inte vad vi hade väntat oss, kanske något som mer liknade svenska skogsdjur som skygga gömmer sig i buskar och snår. Vi var alla hänförda och glada.
Ett par bestående intryck:
- Elefanternas värld är så tyst. Det hörs inte när dessa majestätiska djur kliver fram i gräset och tuggar gräs.
2. Sent på onsdag eftermiddag tog vår guide emot ett telefonsamtal och när han lagt på, gjorde han en U-sväng och körde snabbt ut på stora vägen, och in ett par hundra meter på en liten sidoväg. Där stod redan en annan safari-bil med människor som tysta tittade på något i gräset. Bara tio meter in låg något som upptog allas uppmärksamhet. När vi kom fram såg vi – det var ett lejon! En ung hanne som låg och vilade i gräset. Ibland vände han sig på rygg och sträckte på sig, men ögonen var fortfarande stängda. Han var så befriande obrydd. Från sin ohotade position på savannen behöver han inte vara på sin vakt mot nya, okända ljud, utan kan lugnt ligga kvar och ha ögonen stängda. För vad det än är kan det inte hota honom. Vad bryr det en vilande ung lejonhanne att det står flera safari-bilar tio meter bort fulla med människor som häpna betraktar honom? I total trygghet sover han vidare, utan att ta minsta notis om det som händer runtomkring. Hade det inte varit för vetskapen att man är ett potentiellt bytesdjur, fick man nästan lust att kliva ur bilen och lägga sig bredvid honom i det gröna gräset och vila. Om man var vän med ett lejon och lade sig att vila bredvid honom så skulle inget eller ingen någonsin kunna skada en. Trygg vilar man, i skuggan av ett lejon. Det finns människor som är sådana, tänker jag avundsjukt. Sådana som totalt trygga i sin position som Guds barn, vet att ingenting kan nå dem, ingenting kan skada dem. Eftersom Universums Evige Herre håller dem i sin hand, är de oantastliga, och de vet det. De behöver inte reagera på alla impulser runtomkring utan kan, vid valda tillfällen genom enstaka attacker, utföra den tjänst Gud givit dem. Ingenting fruktar de, de är säkra.
Själv känner jag mig mer som en impala, tänker jag sen. En sådan där som lyfter på huvudet för minsta sak. Vars muskler rycker i tid och otid. En orolig varelse som hela tiden är på spänn, på vakt, oroligt granskande omgivningarna för att bli varse farligheter innan det är för sent. För att till och med förutse var det är troligt att nästa fara dyker upp innan den ens dykt upp. Så tröttsamt. Ett sånt sorgligt litet djur! Impalan kan bara överleva om den ständigt är i rörelse. Men när jag tänker vidare kan jag se att det nog behövs både impalor och lejon i Guds rike. Att reagera på impulser behöver inte enbart vara ett nervöst drag, utan visa på en finkänslig perception som från lejonets ohotade horisont aldrig får tillfälle att utvecklas. Detsamma gäller de förmågor som de betraktande och iakttagande girafferna, de komiska och nyfikna aporna, de spattiga och attack-beredda gnuerna uppvisar. Mångfalden utgör helheten och utan den står vi chanslösa inför det uppdrag Han gett oss.
För övrigt kan sägas att retreaten var ljuvlig. Temat var, likt temat på EFS kommande årskonferens, “Bryt ny mark”. Så fint att få lyssna till allas berättelser och få nya perspektiv på ens egen tillvaro. Uppfriskade, omskakade och hoppfulla har vi nu återvänt till våra respektive missionsplatser. Mitt-Sveriges Mia Ström ledde tankeväckande bibelreflektioner kring följande text från Hosea 10:12:
“Så er i sådd i rättfärdighet
skörda efter kärlekens lag,
bryt er ny mark.
Det är dags att vända sig till Herren,
för att Han skall komma
och låta rättfärdigheten regna över er.”
Med önskan om Guds frid och glädje,
Sophia
