Nu är det dags att packa ihop för 1 v i Sverige då bl.a. Gunnar ska besöka Spine Center på Löwenströmska sjukhuset för läkarkontroll.
Harry, Gunnars pappa, avled idag på Ö-viks sjukhus. Vi hann inte hem utan får stötta Iris i de praktiska saker som nu uppkommer.
Vi hoppas få business visum på onsdag vilket senare kan omvandlas till arbetstillstånd!
Ni ser inte i syne om vi skulle råkas under veckan. Väl mött!
Gruppövning: Hur porträtterar man flexibilitet med hjälp av ett blädderblock och pennor?
Våra ledare och förebilder: Daniel Gya (Nigeria), Paul Kimbi (Kamerun), Margaret Hill (England), Teryl Gonzalez (USA), Milt Jones, (USA), Jeremiah Okumu (Kenya) och David Ngole (Kamerun)
Är i Kenya och lyssnar på historier. Historier om hur evangeliet om Jesus Kristus förvandlar individer och samhällen.
– När jag läste Nya Testamentet på mitt eget språk förstod jag att det Jesus gjorde och sa också gällde mitt folk. säger en man i Nigeria.
-Min man var alkoholist och misshandlade mig ofta. berättar en indisk kvinna. – Men sedan vi fick en muntlig bibelöversättning på vårt eget språk har min man sett Guds ljus och slutat med spriten och misshandeln.
Evangeliet, som kommer till oss på ett språk vi verkligen förstår, har kraft att omvandla, förnya och förvandla människor. Men för att detta ska kunna ske måste översättningen vara välgjord. Den måste vara klar och naturlig och den måste vara trogen det budskap som texten förmedlade till sin första publik, som levde i en annan kultur, i en annan tid. För detta krävs bland annat översättningskonsulter. Och det är därför människor från 17 olika afrikanska länder samlats i Kenya under två veckor. Vi, dvs 45 personer, är alla “consultants-in-training”; vi hoppas alltså bli översättningskonsulter en dag.
Denna vecka har vi diskuterat bibliska nyckeltermer och samtalat kring kulturskillnader. Vi har fått lära oss vilka typer av frågor en bra konsult ställer, vi har förkovrat oss i judiska högtider och vässat våra “inter-personal skills” och fått ta del av andakter med mycket tid för egen reflektion och bön. Vi har dessutom fått göra sketcher som visar hur en riktigt undermålig konsultering kan se ut och vi har sjungit underbara lovsånger på swahili. Ja, ni förstår att det har varit bra. Nästa vecka delas vi upp i två parallella spår: gammaltestamentligt och nytestamentligt. Jag har valt det förstnämnda.
Imorgon ska jag dessutom, om Gud så vill, få besöka synagogan i Nairobi och se giraffer för första gången. Har de så långa tungor och så långa ögonfransar som det sägs?
Elias och barnen mår bra hemma, men vi saknar varandra som ni förstår. På måndag kommer farmor och farfar.
Psaltaren 67
Gammal sång, ny text (“O store Gud”)
Gud, visa oss nåd och välsigna oss,
Min rumskamrat och kollega Rose Ntemenaso från Ghana
Hej kära vänner,
Vi har just haft besök av tre Tjörn- bor; Elisabeth Ivarsson, Birgit Olsson och Liselott Högstedt. Det var inte vilka Tjörnbor som helst för de var representanter för Bulongwa Childrens Home. Föreningen BCH bildades när missionären Anna Pettersson var aktiv och verksam i Bulongwa och föreningen valde att efter Annas död att gå in ett avtal med EFS där de ger pengar för vår missionärtjänst här i Makete stift.
Elisabeth och Birgit blev officiellt inbjudna av det vattenprojekt som under ett halvår har gått av stapeln i Bulongwa vilket BCH har varit huvudsponsor för. Besöket handlade också om att se med egna ögon vad jag och Hannes gör, hur barnhemmet fungerar (vilket är föreningens hjärtefråga) och hur människorna i dessa trakter har det.
I vattenprojektet har de tre institutionerna Bulongwa Childrens Home, Bulongwa Science Institute och Bulongwa Hospital fått vatten. Projektet ägs av barnhemmet och tanken är att projektet ska vara självgående där varje institution betalar en viss summa i månaden för vattnet samt att privatpersoner i området kan få vatten indraget till sig för en summa pengar. Pengarna som kommer in beräknas räcka till lön för de lokala vattenteknikerna, för lagningar och till en social pott där en handfull familjer varje år får installerat vatten utan kostnad.
Det var en stor dag när vattenprojektet invigdes och det var mycket sång, dans och tal. Invigningen var uppdelad i tre delar där den första delen var uppe vid den nybyggda vattentanken. Där förklarade ansvarig ingenjör om hur vattensystemet är byggt och vilka utmaningar de gått igenom samt vilka utmaningar som nu väntar. Efter det begav vi oss ner till barnhemmet där det var högtidligt iordningställt på gräsmattan vid barnhemmets vattentank. Kören från Amanikyrkan sjöng och musiken ljöd ut i högtalarna. Många från byn och de tre institutionerna i Bulongwa var på plats. Det firades en liten gudstjänst som avslutades med att de uppsatta banden runt vattentanken klipptes och duken togs bort över den ingraverade stenen framför tanken. På stenen stod ”Detta vattenprojekt i ELCT, SCD (south central diocese) Bulongwa, som är sponsrat av Bulongwa Childrens Home Sverige, under ledning av Elisabeth Ivatsson har idag den 20/4-2017 officiellt invigts av Biskop Levis Sanga Luhivilo av ELCT OCH SCD” 
Vattenkranen öppnades och bredvid fanns en hink med kokt vatten och muggar och representanter från de olika institutionerna samt fler fick ta sig en mugg vatten. Biskopen höll upp sitt glas högt och skålade med folkmassan. 
När ceremonin var slut förflyttades firandet till aulan på sjuksköterskeskolan där det var uppställt till fest. Kören tog emot folket och dansade järnet framför scenen. Biskopen ledde även denna ceremonin som innehöll presentation av alla officiellt medverkande samt olika tal. Allt varvat med sång från kören. Elisabeth höll ett känslosamt tal och även Hannes fick ordet en kort stund. Han passade på att även framföra en hjärtefråga hos barnhemmet till den statliga representanten som satt på scenen. Det handlade om barnhemmets ansökan om att registreras som barnhem. Förra året kom statliga representanter till barnhemmet och sa att barnhemmet måste registreras, annars kommer det att stängas. De påpekade många saker som barnhemmet behövde förbättra för att följa lagstiftningen och kunna bli registrerat. Hannes och barnhemsledningen jobbade hårt för att iordningställa allt enligt instruktionerna. Ansökan lämnades in på det statliga kontoret i Makete och därefter avtog tempot drastiskt. Var gång Hannes eller barnhemsföreståndaren Yohanna besökte kontoret för att fråga hur det gick med ansökan blev svaret ”kom tillbaka imorgon”. Innan årsskiftet var Hannes i Makete och hörde Tanzanias premiärminister hålla officiellt tal. Några av orden han sa var: ”Vi vill inte vara en stat som säger till sitt folk ‘Kom tillbaka imorgon, kom tillbaka imorgon'”. Hannes tog tillfället i akt och vände sig till den statliga representanten och berättade om detta. Han avslutade med att säga ”Kära kommunordförande, Jag ber dig, när vi imorgon kommer till ert kontor i Makete, låt oss inte bli bemötta med orden ‘Kom tillbaka imorgon, kom tillbaka imorgon'”. Det föll väl ut och när den statliga representanten själv höll tal en stund senare vände han sig till hannes och sa ”Det du sa till mig berörde mig djupt och imorgon när du går till kommunkontoret i Makete ska jag gå med dig.” Så skedde och det slutade med att kommunkontoret i Makete fick en REJÄL utskällning och tillsägelse om att de var en skam för Makete distrikt och för hela landet, samt att de fick en officiell varning. Registreringsbeskedet är i Dar es Salaam men beräknas komma inom kort. Detta var en liten parentes…
Iallafall blev det en högtidlig och känslosam invigning och såklart var Elisabeth, Birgit och Liselott hedersgäster.
Vi hade många fina stunder tillsammans och det var så tydligt för mig hur det är så viktigt att mötas. Hur det händer något när människor möts. Hur förståelse och gemenskap byter plats med distans och fördomar. Hur saker som fanns på papper, på bild plötsligt får liv och på ett ibland nästan omärkbart sätt letar sig in i själen och gör något med en. Hur kulturer möts och skratten blir en gemensam nämnare. Jag såg det och jag upplevde det själv. Jag upplever det faktisk ständigt. Inte för att frustrationen, olikheterna, missförstånden o allt det andra suddas ut. Nej, det finns kvar, ibland starkare, ibland svagare, men det blir på ett annat sätt när man har möts. Inte nödvändigtvis enklare, ibland mer komplicerat men… verkligare?
Tack Elisabeth, Birgit och Liselott för att ni kom och välkomna tillbaka!
Kram Nora
Vi njuter av kvällsbrasa då det är lite ruggigt inomhus efter dagens regnskurar med åska.
Anställda på HCE och representanter för olika partners. Notera den höga EFS-närvaron :)
Det har varit lite hektiskt för mig senaste veckorna med många studentuppsatser att läsa, så denna bloggpost är lite utdaterad rent händelsemässigt och har legat som ett draft alldeles för länge… Men eftersom detta inte är någon nyhetssite så känns det mer angeläget att få upp posten än att den inte kommer upp alls, så håll till godo med lite treveckogamla bilder!
Vi har haft Erik Johansson och Anna Claesson på besök och som vanligt när de dyker upp så blir det händelserika dagar, där även jag fått vara med på ett hörn. Bland annat har vi varit på partnermöte med Hope For Children of Ethiopia (HCE). Här har EFS varit med från starten med både pengar och råd och det var väldigt intressant att få se verksamheten på nära håll för mig som bara varit på deras kontor förut.
Lite drygt hälften av barnen på HCE’s skola samlade till sångstund.
Vi besökte den skola de driver bland de allra fattigaste vedbärarna på Entotto. Entotto är ett av bergen som omger Addis där oerhört många människor tjänar sitt uppehälle genom att samla pinnar och löv i eukalyptusplantagen på bergets sluttningar som de sedan säljer som bränsle.
Såhär bor tusentals människor i Addis. Just detta hus ligger i det område där barnen på HCE’s skola kommer ifrån och där väldigt många livnär sig på vedplocking.
Vi fick också besöka några av de hem barnen bor i: en oerhörd fattigdom och uppgivenhet som är så massiv att det är svårt att inte drabbas av denna hopplöshet själv. HCE däremot jobbar oförtrutet på i förvissning om att det går att göra skillnad.
Vävstolarna som HCE tillhandahåller i sitt projekt att befria vävslavar.
Vidare fick vi se hur HCE arbetar med prostituerade tonårstjejer och ger dem en yrkesutbildning till hårfrisör, kock eller sömmerska istället. De ger också vävslavar möjlighet till återförening med sina föräldrar eller att fortsätta väva fast som egenföretagare istället (något de äldre vävslavarna ofta väljer). Då de spenderat så många år vid vävstolen är de synnerligen skickliga vävare och väver då på HCE’s vävstolar tills de tjänat ihop en summa stor nog att starta egen vävbusiness.
Sjalar vävda av de före detta vävslavarna i HCE’s projekt och som nu väver för egen förtjänst. De finns till försäljning för ca 60 skr styck och håller mycket god kvalitet. Vill någon beställa (både enstaka sjalar och större kvaniteter fungerar) så kan jag förmedla kontakten.
Dessa slavar är pojkar som rekryteras i sjuårsåldern i fattiga landsortsfamiljer som tror att deras barn kommer få det bättre i huvudstaden. De försvinner sedan i ägarens fabrik där de arbetar 12-16 timmar om dagen vid en vävstol. De som eventuellt lyckas fly hamnar på gatan eftersom de mycket sällan har en aning om ifrån vilken by de kommer. Byarna ligger dessutom många hundratals kilometer från Addis så HCE har ett digert detektivarbete att hitta de yngre barnens familjer och försöka återförena dem. Ofta (tyvärr inte alltid) lyckas det och man har genom åren fått köra hem åtskilliga barn.
Hur det kan finnas så mefistofeliskt onda människor som lurar av outbildade och utfattiga föräldrar deras småbarn för ett liv i total förnedring och övergrepp är ofattbart men inte desto mindre mycket påtagligt här i staden där man ser dem överallt trots lagen som tydligt förbjuder dessa verksamheter: lagen är en sak, verkligheten en helt annan.
En av killarna från Light House berättar om vad HCE har betytt för honom, intervjuad av Bethel – en av HCE’s anställda eldsjälar.
EFS största bidrag till HCE gäller ett projekt som går under namnet ”Light House”. Här ger man gatupojkar eller pojkar med stor risk att hamna på gatan en möjlighet till utbildning. De har dels ”stipendiater” som bor ”hemma” (vad som kan anses vara ett ”hem” är väldigt töjbart här) men som får utbildningen (hela vägen från grundskola till universitet) betald och dels ett hus som är ett ”all inclusive”-koncept där pojkarna tas in för att bo tills de har tagit sig igenom hela sin skolgång och universitetsutbildning.
Det var mycket gripande att få höra dem berätta om vad Light House betytt för dem och också lärorikt (om än fruktansvärt) att få höra av (tidigare) gatubarn själva hur de lever och dör i denna hårda stad. Det var också fint att se hur klokt och väl EFS satsar sina pengar här och vilka otroligt fina eldsjälar till människor som jobbar med dessa olika projekt.
Yonas Tesfye (första bilden, övre raden, längst ut till höger, i ljusblå kavaj) som leder arbetet vill passa på att hälsa och tacka till alla er som genom era gåvor till EFS bidrar till denna verksamhet!
Nu börjar årskonferensen närma sig och det är med glädje som vi den 3-6 juni 2017 välkomnar er till Alingsås! Följ med i förberedelserna och hör mer om våra talare och medverkande på vår konferenssida.
Vi hade vår andra språktest igår och det gick riktigt bra. Nu är vi placerade i nästa nivå och då ska vi börja prata. Detta känns underligt eftersom vi tidigare bara fått titta på bilder och lyssna.
Vi har varit rädda för att det tillstånd vi haft skulle förfalla innan pappersexercisen var färdig. Fått besked att det inte kan hända men vi måste ändå hem för att få buisness visum och därefter tillbaka hit igen. Då blir det bara några dagar här i Addis för vi ska på konferensen i Alingsås. Ses vi där?
I anslutning till årsmötet 2016 presenterades förslag till ny organisation för EFS och skickades ut på remiss. Under hösten bearbetades remissvaren och utifrån dessa har styrelsen modifierat förslaget och presenterar nu ett slutligt förslag.
Distrikten får förslaget för att ta ställning till det, förutom Norrbotten som redan fattat beslut om att gå in som region i EFS. EFS årsmöte i juni får också förslaget för beslut om att erbjuda distrikten möjligheten att gå in som regioner i en gemensam organisation. Föreningar och anställda får förslaget kännedom.
Här finns förslaget i PDF-format Ny organisation för EFS
Frågor och Svar FAQ till EFS organisationsförslag (pdf)
Förbättringsförslag baserade på remissvar organisationsutredningen (pdf)
Grafisk sammanställning remissvar EFS organisationsutredning (pdf)
Remiss EFS organisationsutredning – Sammanställning av alla svar (excel-fil)
Oj hjälp. Igår morse fick jag nåden o tiden att gå till jobbet, i vacker morgonsol. Samma väg gick vår grannes barnbarn fyra timmar tidigare, kl 05, höggravid i verkarbete. Mot Bulongwa sjukhuset. Hon kom inte längre än till den första floden, där gick det inte mer. De fick tag i en motorcykel. Hon kunde inte sitta på den så hon fick ligga raklång i knät på den bakre personen på motorcykeln. De kom fram, hur förstår jag inte då det var en skogsstig. Jag mötte motorcykeln när han var påväg tillbaka efter att ha lämnat av kvinnan. Eller flickan, hon var inte mer än 17 år. Hon kom fram innan barnet kom ut, sa han. Barnet föddes senare på dagen. Imorse åkte flickans lillasyster med mig i bilen, hon skulle till sjukhuset för att hälsa på. Jag var i Makete under dagen och köpte detta tygstycke som present till mamman. 
Det är ett särskilt tyg som används för att bära barn på ryggen. På väg hem från Bulongwa åkte även vår granne med, morfarn till flickan som födde. Han är också vår mjölkbonde som vi får mjölk av varje morgon. Han hade också varit på sjukhuset för att hälsa på. Han sa att barnet andades tungt men att det annars mådde bra. I bilen sa jag till vår granne att han hade kunnat komma till oss och vi skulle ha skjutsat flickan till sjukhuset, även nattetid. En födande kvinna som snabbt behöver sjukhusvård för att föda, kan vi inte annat än hjälpa. Han tackade. Ikväll när vi just lagt barnen kom han hem till oss. Han undrade om vi kunde åka till Bulongwa sjukhus för att hämta liket av den lilla bebisen. Barnet hade dött idag på eftermiddagen. Nej nej nej. Det får inte ske. Men det sker och det är inte ovanligt här. Grannen vår sa att jag ju hade sagt att vi kunde hjälpa till och skjutsa. Oj hjälp. Köra ett bebislik. Det har jag aldrig gjort förut. Och vet inte om jag ens skulle klara av. Men oavsett kan vi inte göra det. Jag förklarade att jag menade att vi kan skjutsa vid akut födande kvinnor men att detta inte är akut. Fruktansvärt men inte akut. Att de får försöka hitta en annan transport. Han förstod. Men Oj. Hjälp.
/Nora
Förra året samlade EFS in närmare 10 miljoner till kampanjen Afrika svälter!. Nu vidgas insamlingen tillsammans med tidningen Dagen för att kunna hjälpa ännu fler människor i akut hungersnöd.
– Vi ser att behoven är fortsatt stora i år. EFS har ett stort och omfattande missionsarbete i många olika delar av världen och Afrika Svälter! är en del i allt det vi gör. Därför är vi glada att tidningen Dagen är med oss som samarbetspartner kring Afrika Svälter. Det ger oss möjlighet att bredda kampanjen och utöka parallelt med vårt övriga missionsarbete, säger Johan Ericson kommunikations- och insamlingschef på EFS.
Läs mer i tidningen Dagen.
