Det som då vacklar
Högmodet marscherade in i mig
som en trupp vältränade soldater
En snabb blick på deras byggplaner
och jag lät jag dem ta fäste, börja bygga
I otålig koordination
la de mig under sig
tog över mina lemmar
Pyramider och guldkalvar
Höga torn
För att bygga mig ett namn
ett namn till odödlighet
Högmodet marscherade in i mig
som en trupp vältränade soldater
Katastrofens förtrupp
”Allt har jag sparat hos mig,
det är förseglat i mina förråd,
tills vedergällningens dag är inne,
hämndens dag, då de vacklar.
Deras olycksdag är nära,
det som väntar dem kommer snart.”
5 Mos 32:34-35
Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen. Orden en sista gång visar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för attdet som inte vacklar skall bestå. Vi får ett rike som inte kan vackla. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld.
Heb 12:26-29
När Ester som nybliven drottning ställs inför ett svårt dilemma tvekar hon först ett ögonblick. Ska hon riskera livet för sitt folks skull? Hennes fosterfar, Mordokaj, har förklarat läget för henne och bett henne ta sig an en minst sagt farlig uppgift. Bakgrunden är den nybefordrade fursten Haman och hans stora indignation över att Mordokaj vägrat buga inför honom. Förmörkad av vrede har Haman övertalat den store perserkungen Xerxes att låta skicka ut en skrivelse i hela det vida perserriket som förordar fullständig utplåning av det judiska folket – det folk som Mordokaj och Ester själva tillhör. Och nu vill Mordokaj att Ester, ja han vädjar till henne, att hon, som kung Xerxes älskade gemål, ska komma inför den store konungen och be honom skona det judiska folket. Att ställa sig framför kungen utan att han först kallat en till sig var förknippat med livsfara och det vet Ester. Därför säger hon i förtvivlan till Mordokaj:
”Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen.”
Svaret Mordokaj då ger Ester klingar förunderligt säreget och länge.
“Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning.”
Egentligen ger han Ester två skäl till varför hon bör agera, trots den stora risken. Det första är att även hon, trots sin ställning, kommer att bli förintad när skrivelsen träder i kraft. Bättre att riskera livet genom att oombedd komma inför kungen än att gå mot en säker död, verkar logiken vara. Det andra skälet uttrycker han med större osäkerhet. Kanske är det så att Ester blev drottning av just den anledningen att kunna rädda sitt folk undan förintelse i en tid som denna? Outtalat ligger antagandet att det är Gud själv som styrt händelserna så att Ester nu har den höga position hon har. Här ligger alltså en möjlig kallelse i Esters liv. Ska hon säga ja till den? Ja, Ester väljer hjältinnans väg, riskerar sin egen säkerhet och höga position och blir så den människa genom vilken Gud räddar sitt folk från den förestående katastrofen.
De flesta av oss kommer aldrig få uppdrag som ens kommer i närheten av digniteten i Esters kallelse. Vi kommer därför heller inte få samma betydelse för vår samtid som Ester fick för sin. Kallelser är inte symmetriskt fördelade över mänskligheten, de är inte jämbördiga i omfång och värde. Man kan bara konstatera att en del får större förtroenden och större uppdrag än andra. Däremot kommer var och en av oss ställas inför situationer i livet då vi på ett särskilt sätt får en inbjudan, en kallelse, att agera i enlighet med Guds avsikter; att göra det rätta i ett svårt läge. Säga ja till kallelsen – eller, för den delen, falla undan, ställa oss vid sidan av och bli passiva betraktare. Må Gud ge oss mod att säga ja på kallelsens dag.
Men det mest påfallande i Mordokajs svar är nog ändå hans påpekande att Ester inte på något sätt är sista chansen för judarna. Om hon avstår att agera kommer räddningen bara komma någon annanstans ifrån. Ester står inför en kallelse -en mycket viktig sådan – men hon är inte omistbar. Frågan för Ester är inte om judarna ska kunna räddas eller inte (hon har ingen som helst makt i den frågan) utan huruvida hon självvill vara en del av händelseförloppet, tacka ja till Herrens kallelse just i denna stund.
Guds kärlek för sin skapelse kommer alltid att överstiga vår individuella förmåga och vilja. Och Hans syften kommer att förverkligas i universum vare sig jag är med eller inte. Ligger det inte en stor befrielse i att tänka på detta! Gud bjuder in oss att delta och vara en del av Hans goda avsikter i världens skeenden, men vid rodret sitter Gud och inte vi.
Mordokajs ord till Ester kan riktas till hela mänskligheten: Guds vilja kommer att förverkligas i världen; vi kan inte ändra universums rörelser eller tidens gång. För: Människa, du vet väl om att du inte så viktig? Guds avsikter och planer står inte och faller med dig. (Tack och lov!) Men, du är inbjuden av Herren själv att delta i Hans berättelse. Du är alltid kallad, men aldrig oumbärlig.
Guds frid och glädje,
Sophia
Mose på Sinai berg av Jean-Léon Gérôme
I en SvD-artikel skriven av Maria Jelmini (Ögonen vår saknade länk i förståelsen av minnet) från den 26 oktober kan vi läsa om nya upptäckter som rör kopplingen mellan ögonrörelser och minnesfunktion.
“När vi ser något rör sig våra ögon i ett mönster över objektet – och när vi minns det vi såg, rör sig ögonen i ett liknande mönster”.
Vidare står:
“Vi tenderar att registrera – att se – vissa saker lättare än andra: starka kontraster, färger, rörelse, saker kopplade till höga ljud.”
Forskarnas förhoppning är att upptäckten och kartläggningen av ögonrörelsernas sammankoppling med minnesfunktionen ska kunna öka inlärningshastigheten i formellt lärande samt hjälpa personer med nedsatt minnesfunktion.
Mina tankar går direkt till gudsuppenbarelsen på Sinai berg: Mose och folkets möte med Herren Gud och det tabernakelbygge som sedan följde. I GT beskrivs minnet som en aktiv förmåga och inte något som bara ska “hända oss” medan vi passivt tittar på, så att minnet driver iväg med oss åt det håll det önskar. Nej, Gud är mycket noggrann med att tala om för folket vad de ska minnas; vilka episoder som de ska meditera över och sedan återberätta för sina barn. Slavtiden i Egypten ska folket minnas därför att den påminner dem om Guds frälsning från slaveriet i Egypten. Den hårda Egyptentillvaron utgör även ett incitament för att israeliterna själva ska behandla sina slavar väl och frige dem det sjunde året.
“Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Därför ger jag dig i dag denna befallning.”
5 Mos 15:15
Under ökenvandringen väljer folket istället att minnas andra aspekter av sin slavtillvaro: tillgången till allsköns mat (anar man här en idealisering av en tidigare, mer förutsägbar, tillvaro?). Det är som att deras frihet väger lätt i jämförelse med det nostalgiska minnet av varierad mat. Och så mediterar de över “fel saker”, ältar, blir sura och otacksamma, och minns inte längre Guds frälsning när han klöv havet inför deras ögon eller det stora löftet om bofasthet i landet som ligger framför dem.
Minns ni fisken vi åt i Egypten, så mycket vi ville! Och gurkor och meloner, purjolök och rödlök och vitlök. Här får vi gå och sukta, här finns ju ingenting. Man ser inget annat än manna.”
4 Mos 11:5-6
Gamla Testamentet är så konkret, så hands-on. Jag uppskattar verkligen det. Gud vet att människan behöver synliga saker att hänga upp sitt minne på. Kanske är det därför Mose befaller:
“När ni gått över Jordan skall ni på Evalberget resa de stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall kalka dem vita.”
5 Mos 27:4
Ser ni det framför er? Vad kan vara mer iögonfallande än stora vita stenar uppe på ett berg? Ögonrörelser och minnet.
Men tillbaka till Sinai berg nu. Herren har fört folket ut i öknen – ett mycket monotont landskap, utan variation i vare sig färg eller rörelse. Och vad händer där och då? Jo, Herren själv uppenbarar sig i all sin härlighet och makt. Här pratar vi höga ljud, rörelser, kontraster – ja allt som krävs för att skapa en riktigt minnesvärd händelse som etsar sig fast på näthinnan och därefter i minnet.
När det blev morgon den tredje dagen började det åska och blixtra, ett tungt moln låg över berget och det hördes en stark hornstöt. Alla som var i lägret blev förfärade. Då förde Mose folket ut ur lägret att möta Gud. De ställde sig nedanför berget. Hela Sinaiberget omgavs av rök då Herren steg ner på berget i eld. Röken steg upp som från en smältugn, och hela berget skalv. Medan hornet ljöd allt starkare talade Mose, och Gud svarade honom med ljudlig röst. När Herren hade stigit ner på toppen av Sinaiberget kallade han till sig Mose, och Mose gick dit upp.
2 Mos 24:16-20
Men de yttre formerna av denna makalösa händelse är bara början på det fantastiska som sedan ska ske. Gud uppenbarar nämligen något särskilt för Mose där uppe på berget: Lagen och helgedomen (tabernaklet) där lagen ska förvaras. Detta beskrivs på ett ytterst märkligt sätt. Mose får se något däruppe på Sinai berg: en tavnit – ett slags mönster (utifrån vilket något är byggt), en slags modell kanske. Gud ger Mose en detaljerad vision av en helgedom som Mose sedan sätter ord på och israeliterna bygger upp med gemensamma krafter. Tabernaklet, med dess allraheligaste där lagtavlorna förvaras, har alltså en himmelsk förlaga. Så när människorna tittar på den, när ögonen tar in dess form, så tittar de i någon mån rakt in i en himmelsk verklighet, mot något som de faktiskt ännu inte sett. Kanske kan man säga att de minns framåt i tiden? När människorna med sina ögon registrerade tabernkalet med alla dess utförliga detaljer och beståndsdelar så tar de automatiskt in en vacker helhet som minner om det himmelska – en realitet som senare fick kött och tog sin boning bland oss i den konkreta personen Jesus Kristus. Kristus – Han som en gång ska bli förverkligad överallt och i alla. (Kol 3:11)
Gud har skapat människan, våra sinnen, vårt förstånd och vårt minne. Han har kopplat ögonrörelserna till minnet så att folket i öknen gavs möjlighet att minnas vem Han är (Han som är “Jag är”) och vad Han gjort för dem.
Detta är fortfarande den verklighet vi lever i. Vi ska därför tänka på vad vi låter våra ögon vila på, ty ögat och minnet är sammankopplade. Och vi ska tänka på vad vi låter våra tankar stanna vid och cirkulera kring, för det vi mediterar över om och om igen frammanar minnen och fantasier och blir därmed en viktig del av vår egen historia. Eftersom vi är Guds folk ingår vi i Hans verk, i Hans historia. Därför bör vi bjuda in Gud i vår minnesbearbetning så att Han kan hjälpa oss att tolka det vi sett, hört, känt och tänkt. Vi får låta Honom leda oss så att vi minns det Han vill att vi ska minnas och släpper taget om det Han vill att vi släpper taget om.
Tittar vi på oss själva tappar vi snart modet och hoppet, men fäster vi våra ögon på Honom lever vi genom tron och fulländas genom Hans fulländning.
Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.
4 Mos 21:9
När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.
EFS och Salts årsmöteskonferens ägde rum under Kristi Himmelsfärdshelgen och samlade över 1000 personer. Fokus låg på att nå ut med evangeliet till nya generationer och nya människor, både i Sverige och internationellt.
– Det finns ett väldigt påtagligt driv i rörelsen att nå nya människor med evangeliet, särskilt den unga generationen. Det har märkts i alla delar av programmet under helgen – inte minst under ett givande panelsamtal på fredagen, som fokuserade på hur vi ska nå den yngre generationen med budskapet om Guds otroliga kärlek. Jag är mycket uppmuntrad, säger EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem.
EFS årsmöteskonferens hölls 19–21 maj 2023 i Umeå under temat ”växa i lärjungaskap – ni ska få kraft …” hämtat från Apostlagärningarna 1:8. Kerstin berättar att EFS vision; människor och samhällen förvandlade av Jesus,har blivit extra tydlig under helgen.
– Vi fortsätter gemensamt att sträcka oss mot den visionen. Det finns en längtan i rörelsen att bli rustad för att dela evangeliet i vardagen. Det handlar inte om att ta sig i kragen utan om att, som temat påminner oss om, få kraft för uppdraget. De här dagarna har jag, och jag tror många med mig, blivit inspirerade och motiverade att växa i vårt lärjungaskap och fortsätta leva mission i vår vardag, säger Kerstin.
EFS präglas av ett starkt engagemang för mission. Det märktes på den stora uppslutningen till de programpunkter som lyfte just internationell mission. Rörelsen fick vara med och avtacka hemkomna missionärsfamiljen Sandahl samt möta den nya missionärsfamiljen Folkesten, och Erik Johansson, internationell missionssekreterare, delade vision för hur arbetet ska bedrivas framöver.
– Relationerna med systerkyrkor och partner i andra länder är så viktiga för vår rörelse. Vi är därför också extra glada över att våra vänner Lisa och Ashish Choudrie från Padhar, Indien, kunde delta på konferensen. Deras arbete på Padhar sjukhus är föredömligt och inspirerande.
Mats Lindberg, distriktsföreståndare i EFS Västerbotten, gläds särskilt åt den stora responsen till förbön och bikt i samband med gudstjänsterna, inte minst under lördagskvällen då författaren och pastorn Tomas Sjödin predikade i en fullsatt arena. Samtidigt följdes gudstjänsten digitalt av cirka 250 användare.
– Vår bön för konferensen har varit att människor ska få växa i lärjungaskap, enskilt och tillsammans, och att vi alla ska utrustas så att fler får höra evangeliet. Precis som vi läser i Apostlagärningarna är det den helige Ande som kommer med kraften, och det predikades frimodigt av prästen Anahita Parsan på fredagskvällen, berättar Mats.
19-21 maj är det dags för EFS och Salts årsmöteskonferens 2023, som i år hålls i Umeå Energi Arena.
Nytt för årets konferens är att det i samband med EFS årsmöte kommer att ges plats för visionerande samtal om hur EFS kan nå nya generationer med evangeliet.
– Vår förhoppning är att det blir fler möten människor emellan än tidigare. Att demokratin inte blir en nödvändig del i helheten utan något som berör och engagerar, och givetvis att gudstjänster och seminarier gör att du på alla sätt får känna att du reser hem rik, säger EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem.
Sedan 2020 har EFS på olika sätt använt systemet VoteIT som stöd för årsmötet. De digitala möjligheterna har öppnat upp för fler att delta och nya ombud att uttala sig. Vi har lärt oss mycket och sett en positiv utveckling av EFS demokrati. Detta vill vi ta med oss in i framtiden genom att kombinera det digitala med det fysiska mötet i en förhoppning att ta vara på det bästa av båda världar, fortsätter Kerstin Oderhem.
Temat för konferensen är ”Växa i lärjungaskap – ni ska få kraft…” och under dagarna kommer det att finnas flera möjligheter att inspireras av ämnen som evangelisation och andlig tillväxt. Gudstjänsterna under konferensen kommer att bjuda på predikningar av bland andra Tomas Sjödin, Annahita Parsan och Kerstin Oderhem. EFS förhoppning är att det ska bli en helg där man tillsammans kan växa i tro och hitta vägar för rörelsens framtid.
– Förhoppningen är att helgen ska genomsyras av hopp! Jesus har lovat oss att ”Ni skall få kraft …”. Det gällde de första lärjungarna och det gäller oss, säger Mats Lindberg, distriktsföreståndare för EFS Västerbotten som är värd för årsmöteskonferensen.
Ge bort ett gåvobevis på mors dag. Då bidrar du till att fler mammor och barn kan få till exempel sjukvård i Indien, förlossnings-kit i Somalia och kejsarsnitt i Etiopien.
Swisha 250 kr till 900 99 03 (skriv Sjukvård) och ladda ner gåvobeviset nedan. Skriv ut eller skicka det som en bild till den du uppvaktar.
Som rörelse samlas vi en gång om året för att diskutera viktiga frågor och ta beslut för framtiden. Vi tror att demokrati är viktigt och vill därför att våra medlemmar engagerar sig!
Den 15-19 maj pågår EFS årsmöte, delvis digitalt och delvis i Umeå. Den 8 maj fick du som är ombud ett mejl med en inbjudan till VoteIT där delar av årsmötet kommer att ske. Testa redan nu så att allt funkar genom att logga in enligt instruktionerna i mejlet. Om något strular så kontakta supporten så hjälper vi er.
Den 15 maj öppnar årsmötet textbaserat i VoteIT och fortsätter till fredag med ett hybridmöte. Där kan du som inte är ombud ändå engagera dig. Så här gör du:
Gå till efs.voteit.se och registrera en användare.
Mejla ombud@efs.nu från den e-postadress du registrerat i VoteIT och be om att få behörighet att yttra dig i mötet.
För mer information om VoteIT och EFS årsmöte gå in på efs.nu/arsmote
EFS och Salts årsmöteskonferens kommer att hållas i Umeå Energi Arena den 19-21 maj. Med uppbyggande och inspirerande undervisning, möjlighet för samtal och en riktigt härlig blåsarfest tror vi detta kommer bli en årsmöteskonferens vi sent glömmer.
Årsmöteskonferensen är en årlig höjdpunkt för EFS och Salt som rörelse. I år är det EFS och Salt Västerbotten som är värd för konferensen. Mats Lindberg som är distriktsföreståndare för EFS Västerbotten peppar alla som kan att åka.
– Det är inspirerande att se att vi tillsammans ändå är rätt många, och att det finns många som verkligen vill något. Men också för att vi är en demokratisk rörelse där vi tillsamman tar beluten för EFS – vilken riktning EFS ska ta, och hur vi vill arbeta framöver. Temat för konferensen är ”Växa i lärjungaskap – ni ska få kraft …” och det hoppas vi ska genomsyra helgen. Hoppet ska få lysa igenom, berättar Mats Lindberg.
Årmöteskonferensen har tidigare gått under namnet årskonferens. De senaste åren har EFS och Salt provat lite olika modeller för planering, samverkan och genomförande. Nu önskar man mer samtal, också mellan generationerna, för mer delaktighet och glädje.
– EFS och Salt behöver hitta nya vägar som gör att även nya föreningar och medlemmar förstår och vill ta del av den demokratiska möjlighet som ett årsmöte utgör, förklarar EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem.
Var med och be för den muslimska världen under Ramadan.
Den 22 mars börjar Ramadan, muslimernas fastemånad och då börjar även ”30 dagar i bön” för den muslimska världen, som är en ekumenisk bönesatsning där kristna uppmanas att be för muslimer. Många tusen kristna runt om i världen enas under denna period i gemensamma bön; vi ber om hopp, tro och om Guds ingripande. Var gärna med! Beställ häftet, skriv upp dig för dagliga böne-mejl, eller häng med via appen ”30 dagar i bön”. Beställ häftet via omsverige.se/be/30-dagar/.
Barn behöver omsorgsfulla och varma gemenskaper! Nu pågår insamlingsperioden för Bial, Barn i alla länder.
FN:s årliga barnrättsrapport för 2022 visar återigen att effekterna av pandemin, klimatkrisen, krig och konflikter gör att barns behov av hjälp och stöd ökar i världen. Barn med otrygga hemförhållanden löper betydligt högre risk att hamna i svårigheter när de växer upp. Omsorgsfulla och varma gemenskaper är kanske viktigare än någonsin – något som Bial är med och bygger både i Sverige och utomlands. Vi är skapade till gemenskap! Treenig Gud skapade människan till sin avbild, att ta hand om skapelsen och leva i en kärleksfull gemenskap med Gud och andra människor. Vi människor är beroende av varandra och barn har behov av särskild omsorg, skydd och stöd i livet.
Omsorgsfulla och varma gemenskaper är kanske viktigare än någonsin.
Bial gör viktiga insatser för barn som berövats en trygg uppväxtmiljö med nödvändigt stöd till barn på flykt, i fattigdom och utanförskap, i till exempel Tanzania, Irak och Etiopien. Vi arbetar också för att barn både i barngrupperna i Sverige och i systerkyrkorna ska få erfara att den kristna gemenskapen finns över hela världen, att vi hör ihop i Guds rike. Tack för din gåva till Barn i alla länder. Den skapar möjligheter till livsviktig gemenskap för barn att få växa upp i gemenskaper med trygghet, respekt och glädje!
Det här är Barn i alla länder
Bial verkar för att barn ska få höra talas om Jesus, få sina rättigheter enligt FN:s barnkonvention tillgodosedda och bli delaktiga i kristen mission. Insatserna möjliggörs genom insamling bland annat till den kristna tv-stationen SAT-7 som sänder gemenskapsbyggande program för barn i Mellanöstern och Nordafrika, Hope for Children in Ethiopia som ger stöd åt familjer i utsatthet, barncenter för återvändande flyktingbarn i Irak samt Bials missionärer Nora Sandahl och Marita Hasselberg.
