En av mina fostersöner heter Yohana och många av er som varit här har träffat denna härliga människa. Han är nyfiken och har många frågor och jag tror många uppfattar honom som lite barnslig. Och det är han på ett mycket härligt sätt. Mycket barnkär och mycket målmedveten. Han är gift och har ett barn som heter Nina. Och han ÄLSKAR verkligen sin familj. Det lyser om honom när han talar om dem.
Hans hustru är könsstympad och detta är en sorg för dem båda två. Yohana har läst gymnasiet och har sedan fortsatt på laboratoriekurser. Han är dock inte färdig. Där lärde han sig om våndorna, smärtorna och rädslan med just könsstympning. Och han är en verklig motståndare till detta.
Nu har han tagit sin egen pappa till byledningen på grund av pappans tillstånd till könsstympning. Två flickor stympades i söndagskväll. Till saken hör också att pappan var här under helgen och i söndags hade jag samtal med honom om just dessa frågor. Han lovade då att det ska ALDRIG mer hända i hans bosättning och efter samtalet ger han ändå tillstånd till stympningen. Jag vet att han sitter fast i sin gamla kultur och har svårt att bryta med den, men jag kan inte hålla tyst.
Imorgon ska Yohana åka hem till byn och kommer att möta ett kompakt motstånd. Pappan fick sitta inlåst tre timmar idag som en varning så han kommer att vara hemma när Yohana kommer dit. Idag har min telefon gått varm och det är med lite oro jag låter honom åka hem imorgon. Men han kommer att åka tillsammans med prästen för området. Själv ska jag undervisa på ett seminarium så jag kan inte åka.
fbthdr
Ni som ber – bed för oss. Ni som har andra vägar, ta till dem.
Mwalimu Ulf
Hej Vänner. 220821 Dodoma
Halv fem gick jag upp för att göra frukost till de mina, innan jag for till gudstjänsten. Det var becksvart och tyvärr massor av oväsen. Hela natten !!!!! har det varit fest i närheten och de har spelat så högt att det knappast inte gick att sova. I vanliga fall stör det mig inte, men i natt var det något över det vanliga. Mina grannar stör sig inte det minsta på det. Underligt. Men frukosten blev klar och jag väckte Loti och Ezekieli innan jag for iväg.
Med en trehjulig mopedtaxi tog jag mig tillsamman med Studentprästen Joseph Shakato till Dodoma Secondary School där vi skulle fira nattvardsgudstjänst. Det var på gymnasieskolorna jag en gång startade i Dodoma, så det är alltid härliga minnen som dyker upp i mina tankar när jag besöker skolorna. Drygt hundra studenter som sjunger och ber av hjärtans lust och fröjd. Idag predikade Joseph över hur vi använder vår tunga. Det kan man göra på många olika sätt, både bra och dåliga. Välj det rätta!!!
För en månad sedan fick varje student dra en liten lapp. På den lappen stod ett namn. Den student som fick lappen skulle därefter, under en månads tid, be för den vars namn stod på lappen och hjälpa vederbörande utan att det avslöjades att det berodde på lappen. Idag fick de veta vem som hade haft vem i tankarna och det blev en härlig jubelstund med många fina och roliga situationer och exempel på vad som hände under denna månad. Jag fick idag två lappar med namn som ska ligga mig varmt om hjärtat under en månad. Härlig ide’.
Efter auktion på de naturavaror som lagts i kollektskålen – mest pennor – for jag så hem till ett fullt hus. Där samlas varje söndag 15- 20 massajbarn för att festa på surmjölk och sedan sjunga lite. Idag blev det en kort stund, eftersom de ska tillbaka till kyrkan för att öva inför söndagsskolans dag den 3/10.
Ute i trädgården sitter två äldre män och rensar en fårsvans – fetsvansfår – vars fett imorgon ska bli till en dryck som mitt barnbarn Samson ska få dricka. Han är nyopererad och ligger på soffan i vardagsrummet. Soppa på fårsvans är JÄTTENYTTIGT tycker massajerna. Den kokas dock med en bark, så det blir uppvärmt fett med lite krydda i. Ja, varför inte. Jag har ju sett många gånger att folk har blivit bättre efter att de druckit det. Funkade INTE på mig.
Härmed kallas till årsmöte fredag 27 och lördag 28 maj. EFS årskonferens planeras att vara i Helsingborg den 27-29 maj 2022. Kvarstår Folkhälsomyndighetens föreskrifter om begränsade samlingar återkommer vi med information hur årsmötet kommer att genomföras.
Enligt EFS stadgar ska motioner till årsmötet inges till EFS styrelse senast fyra månader före årsmötet.
Gäller motion stadgeändring ska den inges senast sex månader före årsmötet.
Styrelsen ska avge yttrande över varje motion.
Rätt att väcka motion tillkommer enligt EFS stadgar § 4.9, § 3.2
Revisorerna
Fysisk person med medlemskap i ansluten EFS-förening eller EFS-grupp
Fysisk persons enskilda medlemskap i EFS riks- eller distriktsorganisation
På vårt kontor har vi satt i system att besöka de som råkat ut för något jobbigt, glädjande eller besvärligt. Nu senast besökte vi Janet som efter en mycket jobbig graviditet fick en son som nu har fått namnet Brian. Sista veckan var mycket svår för Janet med flera oroväckande besked från läkarna. De tidigare förlossningarna har varit mycket svåra, så läkarna hade henne under uppsikt hela tiden. Men allt gick till slut bra och då var det anledning för oss att besöka familjen och ge det bidrag vi samlat ihop.
Janet har jobbat länge på kontoret även om hon inte är så gammal. Vi fick följa henne och hennes första pojkvän när de planerade för sitt giftemål. De var ovanligt öppna med allt och vi fick dela deras glädje. Det kändes fint. Två veckor innan giftemål fick han malaria och dog. Vi sörjde alla med Janet.
Men efter något år fanns Obedi vid hennes sida och de blev ett fint par. Han skräddare och hon vår allt i allo på kontoret. De fick en flicka som heter Beatrice som föddes med förvridna ben. Efter flera operation blev benen rätade på och idag åtta år gammal går hon riktigt bra. Härligt.
Andra barnet var också en flicka som fick namnet Brightness. Hon föddes med ett hjärtfel. Janet fick åka ganska många gånger till Dar-es-Salaam för operationer. Det blev kostsamt för familjen och mycket av det de ägde fick säljas innan alla operationer var klara. Här gick vi på kontoret in och tog på oss en del av kostnaderna. Hon fick skjuts med mig flera gånger till Dar och Janet och jag fick en nära relation. Idag passerar inga stora saker i familjen utan att jag är informerad – i både glädje och sorg. Tyvärr dog Brigthness vid tre års ålder.
Då förstår ni att de har varit nervösa vid denna graviditet, men allt har gått bra.
Idag har de flyttat in i sitt nya hus. Det är långt ifrån färdigt- långt ifrån – men det är deras eget hus och de njuter. Varje dag ringer vi till varandra och fråga Hali? vilket i stora drag betyder Läget?
Personalens omsorg om varandra är stor och även jag får del av detta när det uppstår problem eller glädjeämnen. Förra veckan kom de hit med en liten gåva och tackade för att jag var tillbaka i stan och på kontoret. Jag är äldst där och de vill ta väl hand om mig. Härlig omtanke. Jag som ekonomiskt har det mycket bättre om dem, ska ändå få del av det sociala närverket.
Här sitter vi i deras vardagsrum. Mamma Brian till vänster om mig och pappa Brian till höger.
Det här är ett gammalt event. Besök gärna sidan ”Arrangemang” för att se vad som är på gång i närtid i EFS Norrbotten.
Vi vill ge dig som är ung vuxen (20-35 år) en plats att fördjupas, utmanas och inspireras i din tro och ditt ledarskap. Vare sig du är ledare i något sammanhang eller har en önskan eller längtan att bli det, eller helt enkelt är nyfiken, är du välkommen!
Vi kommer att ha en serie heldagar med olika teman, och den första blir på Storstrand lördag den 28 augusti!
PROGRAM
10.00 Börjar dagen med intro och kaffe
Seminarie: Ledarskap och lärjungaskap
12.00 Lunch
13.00 Seminarie: Ge tron näring
14.30 Seminarie: Vision – Guds vision och min. Hur hittar jag vägen?
19.00 Gudstjänst i Stora Kapellet på Storstrand
Det är helt gratis att vara med, men för att vi ska kunna beräkna fika och lunch och anpassa eventuella allergier vill vi att du anmäler dig via länken: https://new.memlin.com/view/6107c5f450ed3c
Hoppas vi ses!!
Hej vänner.
Det var länge sedan, men nu kanske det blir bättre tider. I alla fall när det gäller mitt skrivande. Jag har varit i Sverige och där hände så mycket i min skalle att jag inte kunde eller orkade skriva. Men nu – väl hemma i Dodoma igen – känns det, som att jag nog ska kunna skriva. Men jag lovar inget.
Jag är här som pensionär och ska jobba halvtid har vi sagt. Klockan 08.00 fram till 12.00 varje vardag. Hur ska jag klara av det, jag som aldrig har räknat min tid i timmar. Jag har varit priviligierad med anställningar som jag verkligen har älskat. Så vad är heltid och halvtid? Arbetstiden nu ska vara fyra timmar om dagen. Men vad ska jag kalla den andra tiden? Bonustid för min familj? Som lärare i Sverige jobbade jag säkert 60 timmar i veckan – jag gillade det. Som missionär, är du det på heltid eller full tid? Och nu när jag är pensionär, är det då övertid av något slag? Missionär är du alla tider på dygnet. Vad min tid än kallas är jag nu här igen. Och det känns SUUUUPER bra.
Vad har så hänt sen jag kom hit?
+ Vi har mössjakt i mitt hus – vi har än så länge varit lyckosamma. Grannen städade i sitt hönshus och när det händer flyr mössen därifrån. Bland annat in i mitt hus.
+ Jag har trätt in i sista minuten för att rädda en pojke från att hamna i fängelse. Han erkände att han gjort fel, men ingen släkting kom dit och betalade de varor han stulit, så han skulle sättas i ungdomsfängelse. Hemska tanke tycker jag, så jag tog på mig att ordna upp det. Och det allt gick bra, som tut är.
+ Tre massajer och har kommit hit för att sedan söka sig till sjukhusen i stan.
+ En engelsk kvinna som inte litar på de tanzanska sjukhusen har varit här fem gånger. Hon behövde läkarvård och gick med på det om jag valde sjukhus och dessutom följde med. Nu är hon återställd och kanske lite mer positiv till våra läkare här.
+ På kontoret är det många diskussioner om corona. Den har verkligen brutit ut i landet. Vid varje morgonbön på kontoret hör vi om dödsfall. Staten har börjat att vaccinera frivilliga. Religiösa ledare blev kallade till landshövdingen i början av veckan och fick då reda på att de skulle gå i främsta ledet när det gäller vaccineringen. Alltså frivillighet, med en klar uppmaning – GÅ!! Min egen biskop som inte varit så tydlig med vad han velat gick ändå dit och var lycklige efteråt. Då blev det fler bland våra äldre präster som också gick dit. Landets politiska ledare var första gruppen att vaccineras sedan är det frivilliga äldre över 50 år, vissa sjukdomsgrupper och vårdpersonal är de som får del de första doserna.
+ Ytterst få använder ansiktsmask, men på kontoret har jag nu tvingat fram att ALLA ska använda det under våra morgonsamlingar. Idag var jag in på postkontoret och där stod det en vakt utanför och kontrollerade att alla som går in bär mask. Men ingen bland personalen bar mask. Då poängterade jag detta – vi som går in ställs inför ett krav, men ni här inne respekterar inte detta. Jag vägrade att bli hjälp, fram till de hade satt på sig masker. Alla hade ju fått masker som de hade lagt i sina skrivbordslådor. Alla satte på sig till slut.
Det känns lättare att skriva än vad jag trodde. Så det kommer nog fler inlägg. Men ni får nöja er med bara text idag. Jag har nämligen inte lyckats lista ut hur jag ska få in bilder i texten. Men de kommer de också.
MUNGU AWE PAMOJA NANYI.
Mwalimu Ulf
Är min tid ur led månntro?En av många tillfångatagna möss.Sista bilden för idag. Och äntligen fick jag min changofisk. Härlig måltid.
De tre EFS-praktikanter som varit i Addis Abeba är nu åter på svensk mark efter att ha behövt avbryta sin praktikperiod i förtid. Detta på grund av det pågående inbördeskriget i Etiopien.
Det är ganska precis två månader sedan Alma Åkesson, Veronica Axelsson och Wilma Hvirfvel lämnade Sverige för en praktik i fyra månader i Addis Abeba hos EFS samarbetspartner Hope for Children. Men bara två månader in i äventyret behövde de resa hem till Sverige igen efter att Utrikesdepartementet (UD) gått ut med ett inreseförbud till Etiopien på grund av att inbördeskriget trappats upp den senaste veckan. Igår eftermiddag landade trion på Arlanda med blandade känslor.
– Det känns inte riktigt verkligt ännu att vi är tillbaka, säger Wilma och får medhåll av Veronica:
– Min kropp är förvisso tillbaka i Sverige men mentalt är jag fortfarande kvar i Addis.
Det var i måndags förra veckan som de via samtal med Frida och Andreas Thornell (EFS-missionärer i Etiopien) började förstå att stridigheterna närmade sig Addis Abeba och att spänningarna i landet trappats upp.
– De kommande dagarna var dock ”som vanligt”. Några spår av konflikten syntes inte till på gatorna och vi trodde nog att vi skulle kunna vara kvar. Sedan kom beskedet från UD på torsdagen och då förstod vi att vi tyvärr behövde åka hem, säger Alma.
Alla tre känner att de hade velat slutföra sin praktik men de är ändå tacksamma och glada över den tid som varit, de nya erfarenheterna de samlat på sig och alla människor de träffat.
– Det har varit en fantastiskt bra tid. Jag är så tacksam över möjligheten att få åka och jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och andra människor. Att få leva i ett samhälle där Gud är så närvarande i människors vardag har gett mig många nya perspektiv, säger Wilma.
– Vi har hunnit träffa helt fantastiska människor och det har varit så berikande att få ta del av deras kultur och se hur de lever, säger Veronica.
Och Alma har under dessa två månader förverkligat en barndomsdröm. Redan som 10-åring samlade hon in pengar till just Hope for Children och skrev då ner på en lapp att hon drömde om att jobba för Hope for Children i framtiden. 12 år senare blev det verklighet.
– Det känns helt otroligt att min dröm har gått i uppfyllelse och även om jag nu levt min dröm i två månader så är den inte över – nu drömmer jag om att få komma tillbaka dit i framtiden, säger hon.
Fotnot: Tips till EFS-föreningar! Bjud gärna in någon av praktikanterna att berätta om sina upplevelser i er förening. Wilma bor i Umeå, Veronica i Linköping och Alma i Hörby. Kontakta liselott.olika@efs.nu för mer information och bokningar.
“Det är en stor synd att avböja en Guds gåva” säger Kirill till Rubljov i Tarkovskijs storfilm om ikonmålaren Andrei Rubljov (“Den yttersta domen” (1966)). Kirill försöker förmå Rubljov att återta sitt ikonmåleri, en konst han är mycket begåvad i.
Jag läser Tolkiens essä “On Fairy-stories” (“Om sagor”) och funderar över sambandet mellan fantasi och människans identitet som Guds avbild. Essän är så mångfacetterad och förtätad att det kommer ta lång tid att bearbeta materialet, trots dess blygsamma 52 sidor. Det som framför allt stannar hos mig är en fråga. Hur förvaltar vi vår identitet som Guds avbilder? Att vara skapad efter Guds avbild kan betyda många saker, men är inte vår förmåga att skapa en nyckel i sammanhanget. Männskan har, likt Gud, förmågan att se framför sig och sedan skapa. Vi är inte Skaparen med stort S, och inte heller Hans medskapare, men väl “under-skapare” (“sub-creators”) som fått den gudomliga inspirationen att genom vår fantasi hjälpa till att berika skapelsen med hantverk, konst, musik, berättelser. En märklig och mäktig gåva.
Tolkien beskriver fantasin som en mänsklig rättighet. Ur fantasin kan sagor skapas. Sagan är en plats av återhämtning där vi återfår förmågan att förundras över världen. Ibland beskylls sagor för att vara en form av eskapism, en plats dit vi flyr när vi inte orkar med världen. Men sagan är inte en passiv reträtt-plats. Vi deltar aktivt i dess händelser och kan även skapa nya sagor. Tolkien går inte med på att eskapism är något destruktivt. Han säger istället att vi flyr till sagan som vi flyr ur ett fängelse. När världen blivit trång för att vår blick har förslöats av viljan att äga det vi ser, när vi vant oss vid skapelsen och slutat föundras över den, hjälper sagan oss att återfå en klar blick så att vi återigen kan se på världen med nya, fascinerade, ögon. Sagan hjälper oss alltså att se och älska och leva i verkligheten, såsom den är.
Tolkien skiljer mellan vad han kallar “the Escape of the Prisoner” och “The Flight of the Deserter”. Det är gott att fången flyr från sitt fängelse och återvinner friheten men det är inte gott att desertören flyr sin post och överger sitt uppdrag. Sagan, säger Tolkien, för oss närmare verkligheten såsom Gud har skapat den. Men det finns också saker som, tvärtom, får oss att, likt desertören, överge ett viktigt uppdrag. Det är här jag undrar vad Tolkien skulle sagt om våra skärmar.
Mycket har sagts om farorna med skärmar, mobiltelefoner och den ständiga underhållning och information vi konsumererar hela tiden, hela tiden. Vi blir mer splittrade, blir fördummade av dåligt arbetsminne, skärmarna är dåliga för vår uppmärksamhet och våra relationer. Men det finns en aspekt, kanske den allvarligaste, som sällan talas om. Och det är att skärmarnas ständiga pockande och lockande bedövar, kapslar in och förslöar den gudomligt givna förmågan att, genom fantasin, skapa. Skaparkraften är en spänstig förmåga som kräver utrymme och övning för att kunna växa. Och det är just det utrymmet det inte får. Där har skärmarna tagit över och lagt sig som ett tjockt oljetäcke över ett tidigare friskt korallrev. Detta kanske är skärmarnas farligaste bedrift, ty de riskerar att slipa ner själva essensen av vad det är att vara människa skapad till Guds avbild: nämligen att vi är skapande varelser, precis som Gud.
Jag ryser när jag tänker på det. Särskilt på alla barn och hur de växer upp. En mänsklig rättighet, säger Tolkien. Barn har möjlighet att utvidga sin likhet med Gud på det kreativa området, men istället förses de med en aldrig sinande och ack så oöverträffelig färdig produkt som strömmar ur alla dessa skärmar. För vem kan tävla med dem? De överträffar verkligheten i en förtätad låtsas-verklighet där blommorna är vackrare, solen klarare och äventyret mer spännande än ens eget liv, där allt plötsligt känns utspätt och trist. Livet blir inte större, utan det krymper under skärmarnas makt. Där fantasin och sagan kan göra en dunkel och trött blick klar igen, gör oss skärmarna ännu tröttare och uttråkade. Förundran försvinner. Vi sitter försjunkna i nån dålig netflix produktion och hör inte äventyret – det riktiga! – när det knackar på dörren. Slöa, dästa och trista, bedövade och förslappade. Inget förvånar oss längre, inget förundrar oss. Vi har redan sett allt.
Vi glömmer att det är i den värld som Gud har skapat som de märkligaste och kanske mest svårfunna skatterna hittas, för den som har tid och uppmärksamhet kvar att ge. För Tolkien är det tydligt att det finns en ur-saga ur vilken alla andra springer. Och det är Evangeliet. För den sagan har klivit in i verkligheten och blivit historia. En historia vi alla är en del av. En historia med en god början och ett gott slut. Ett evangelium, ett gott budskap, för människan. Det är i den verkligheten Gud har bjudit in oss att delta. I Hans stora epos, det som rullas upp framför våra ögon, om någon bara kunde få oss vakna. Där finns verkliga strider och riktig skönhet och Gud har bjudit in oss alla att delta.
Ja, livet är en Guds gåva. Det är en stor synd att avböja den.
“Christ walks the world again, new-bound on high emprise, With music in His golden mouth and laughter in His eyes; The primrose springs before Him as He treads the dusty way, His singer’s crown of thorns has burst in blossom like the may, He heedeth not the morrow and He never looks behind, Singing: “Glory to the open skies and peace to all mankind.”
Singing: “Lady, lady, will you come away with Me? Was never man lived longer for the hoarding of his breath; Here be dragons to be slain, here be rich rewards to gain… If we perish in the seeking…why, how small a thing is death!””
EFS har tagit fram en bönekalender för varje dag i september fram till Se Be Ge där vi gemensamt som rörelse lyfter EFS mission i Sverige och internationellt. Bönekalendern finns att ladda ner på efs.nu/sebege
Varje höst samlas människor över hela landet i kyrkor, missionshus och hem för att uppmärksamma Se Be Ge. Den 25 september samlas vi för att se, be och ge till EFS mission. Detta år är temat ”Förvandlad av Jesus” och vi får höra aktuella berättelser om hur Jesus förvandlar liv idag i Sverige och internationellt. Vår längtan är att fler människor och samhällen ska bli förvandlade av Jesus och att EFS ska få vara en del av detta missionsuppdrag.
Var med och se, be och ge den 25 september! Programmet börjar kl 19 på EFS Play.
