Hej Vänner.                                      270118   Dodoma

Regnet har fortsatt och det i rikliga mängder. Vägen ut till Chitego massajby har varit totalt sönderregnad. För två veckor sedan när jag försökte ta mig ut,fick jag gå de 17 sista kilometrarna. Det var då en rejält trött Ulf som kom fram.Men lycklig också. Lyckan varade inte så länge när jag fick träffa de kvinnor som jag kom för att se. De var mycket undernärda och behövde läkarvård. Vi tog dem på cyklar och drog dem de 17 kilometrarna tillbaka till min bil. Det gick bra,men gissa om jag var glad när vi äntligen kom tillbaka till Dodoma och jag kunde lämna dem på sjukhuset.

Idag mår de bra och är glada att vara tillbaka i byn.

Igår gjorde jag ett nytt försök att ta mig ut. Nu har det varit uppehåll i regnandet, så jag hade hopp om att ta mig hela vägen ut. Vilket också gick, även om vägen var allt annat än farbar. Men över åkrar och över stenar gick färden och vi tog oss fram.

Denna bild visar det som för en månad var vägen. Idag är det bara ett stort dike.

Denna gången hade jag hoppats att få med mig en man och en kvinna som behövde läkarvård. Mannen hade dock dött under natten och kvinnan hade med en annan transport tagits till ett sjukhus norrut. Men jag for dock inte tillbaka utan passagerare.

Det blev istället en liten flicka som heter Roine och hennes farmor som följde med. Roine ramlade i elden för ganska länge sedan och de borde ha tagit henne till sjukhuset,men deras ekonomi hade totalförstörts av fjolårets brist på regn. De hade inte mer pengar nu,men det går bara inte att lämna ett barn som ser ut som hon gör.Föräldrarna säger att hon läkte ihop bra från början – med oro i rösten över att jag ska banna dem-men nu har det blivit ett öppet sår igen. Imorse tog jag henne till sjukhuset och nu i eftermiddag opererar dem henne. Går inte att vänta, sa läkaren Gustavo.

Gamle massajledaren Isaya sa en gång till mig:

Ulf du ska inte fotografera fattigdomen och misären,

du ska leva den tillsammans med oss.

Det är inte fattigdomen som gjorde att Roine ramlade i elden,men det är fattigdomen som gör att hon har ett så stort sår idag.

Bed för Roine och massajerna i stort, som nu har fått regn. På många platser har man inte kunnat börja att odla därför att åkrarna har stått under regn,men uppehållet nu gjorde att ALLA var ute och plöjde – med traktor eller kor – och sådde.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Hej Vänner.                                 070118  Dodoma

Regnet har börjat. Det betyder hopp för framtiden. Getterna kan äta den grönska som kommit,men än räcker det inte för korna. Men det inger hopp.Så här glad blev min Ezekieli när det regnade här om dagen.

Vattnet från taket blev en suverän dusch tyckte han,med den svenska älgtröjan på sig.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Hej Vänner                                  020118   Dodoma

Ytterligare ett år har avslutats och ett nytt är påbörjat. Det är över 30 år sedan jag först kom hit, för att arbeta som lärare för missionärsbarn, nere i södra Tanzania i byn Kidugala. Den mesta av min tid har jag ju tjänstgjort här i Dodoma. Ibland tänker jag på att, på något sätt summera mina år här i landet,men det blir nog en omöjlig uppgift. Några saker kristalliserar ut sig som pärlor som måste vara med.

En sådan pärla firar vi sedan fem år tillbaka den 27/12 varje år –  festen då vi samlar massajer som bor och arbetar här inne i stan. Eftersom jag fick uppdraget av vår förste biskop att, bygga kontakter med massajer,satte jag mig många gånger ner för att samtala med dem. På ett fik någonstans i stan,bjöd dem på en läsk och samtalet var i gång. det blev många läsk och många människoöden. Det blev början till de gudstjänster som vi har regelbundet under året. Nu har personer som fungerar som kyrkvärdar,bollplank för mig och mina ideer,köransvariga,översättare när det behövs osv. En del tycker att vi borde etablera oss som en egen församling inom lutherska kyrkan.

Fem dagar i förväg for fem massajer och jag till marknaden för att köpa en ko och två getter. De ska sedan bli sovel för oss under julfesten. Jag kan ju inte ta mer än getterna i bilen, så tre massajer fick valla kon en halvmil fram till församlingen Mnadani, där prästen tar hand om våra djur fram till festen.

I år kom det 309 personer till julfesten. Vår gudstjänst startar klockan 13.00,men de första är på plats redan 06.00. Jag hämtar dem klockan 05.00 – de arbetar som vakter -och kör dem sedan till Mnadani för att valla kon vidare till församlingen där vi håller till.Även denna gång får getterna skjuts.

Slakten tar inte lång tid för dessa män som kan konsten att slakta.Snart stod det grytor på fyra olika eldstäder och puttrade och i år även fyra grytor med ris. Under alla våra gudstjänster under året tar vi upp kollekt till denna fest och denna gången var det så mycket pengar i potten, att vi också kunde satsa på ris. Och en varsin läskedryck.

De som inte stod för matlagning, startade sången och dansen inne i kyrkan redan två timmar i förväg. Det är då ni skulle vara med. En lovsång till vår Skapare med dans och sång. Härligt – och svettigt.

Dagens predikan, som hölls av den inreste massajprästen Mellau, hade som rubrik “Är du redo?” Redo för ett liv i tro nära Jesus. Jag förstår ju inte allt,men det är mycket skratt och spontana utrop under predikan och oftast i form av en dialog. Och har han inte förberett en dialogpredikan som blir det så i alla fall.

Vi ser redan fram emot detta års gudstjänster. Det nya i mitt jobb blir under detta år att försöka hjälpa de som nu är bofast här i stan att hitta bra platser att bo på. De flesta har ju inte råd att köpa sig en tomt där de kan bygga ett hus,utan det blir att hyra något hus/några rum där de kan få plats med familjen. I och  med statens flyttplaner hit till stan,blir de allt dyrare för dem att få husrum. Och får de något så är det ofta långt utanför stan. Men jag ska i alla fall försöka.

Skickar med ett fotografi på en del av de som kom till julfesten.

Bed för massajerna som bor i Dodoma stad. De är våra medbröder och medsystrar i Jesus.

Ett GOTT NYTT ÅR 2018 önskar jag och min familj er alla.

Mwalimu Ulf